Bakgrund: Att monitorera fotbollsspelares inre och yttre belastning har ökat under de senaste åren. Elitfotbollsklubbar världen över använder dessa hjälpmedel för att följa spelarnas utveckling och att således få en bättre förståelse om spelarens belastning under träning och match. Mätverktyget globala positioneringssystemet (GPS) möjliggör för tränarstaben att få bättre insikt kring spelarnas yttre belastning vilket har påvisats i tidigare forskning är av betydelse för prevention av skador och idrottslig framgång.    Syftet med studien var att kartlägga totalvolym av löpdistans, högintensiv löpning och sprintlöpning som manliga elitfotbollsspelare utför under matchspel mellan åren 2013–2023. Tillhörande frågeställningar löd ” Vilken betydelse har spelarens position gällande löpdistans, högintensiv löpning och sprintlöpning?” samt ”Finns det ett samband mellan löpvolym och vinst utav matchspel?” Metod: Studien är en strukturerad litteraturstudie med en systematisk sökning. Sökningen gav 261 träffar som skedde över två databaser. Elva artiklar inkluderades i studien. Några av de inklusionskriterier var bland annat manliga elitfotbollspelare samt att mätningarna i samtliga studier skulle skett med hjälp av GPS. Efter vidare analys och kvalitetsbedömning av artiklar så kunde tematisering av begreppen löpdistans, högintensiv löpning och sprintlöpning tillämpas.  Resultat: Sammanställning av artiklarna visade på att fotbollsspelare springer i genomsnitt mellan 9-10km under match beroende på position följt av cirka 500m högintensiva löpningar och 120m sprintlöpningar. Resultatet är väldigt positionsberoende. Slutsats: Att besitta en god löpkapacitet är en grundpelare för fotbollsspelare på elitnivå. Men det går inte att påvisa någon koppling mellan löpvolym och matchutfall.

Stretching som uppvärmningsrutin inför idrottsaktiviteter anses ha både skadeförebyggande och prestationshöjande effekter. Studier antyder att statisk stretching kan ha negativ inverkan på prestationen, särskilt explosiva aktiviteter som hopp och sprintlöpning. Syftet med studien var att undersöka effekten av statisk stretching (SS) respektive dynamisk (DR) rörlighets-uppvärmningsprotokoll på prestationen vid sprintlöpning över 200 meter samt inverkan av muskellängd/rörelseomfång på eventuella effekter. Elva träningsvana löpare, 20-35 år, sju män och fyra kvinnor genomförde vid två tillfällen maximal 200-meterslöpning. Löpningarna föregicks vid ena tillfället av SS och det andra av DR i en randomiserad ordning. Tiden mättes med ett portabelt fotocellsystem. Deltagarna utgjorde sina egna kontroller och skillnaden i löptid mellan SS och DR analyserades parvis (Wilcoxon signed rank test). Korrelation mellan löptid och deltagarnas ROM i nedre extremiteten, mätt med goniometer analyserades (Kendall’s Tau B). Tendens till snabbare löptider visades efter DR (1,01%, p=0,077) jämfört med SS. Skillnader, dock ej signifikanta var störst första 100 meter (2,78%) och omvänt avslutande 100 meter(-0,40%). Ett samband antyddes mellan hur snabba löparna var och effekten av SS-DR (Tau B=0,382), där resultaten för männen, som generellt var snabbare visade signifikant samband (Tau B=0,905, p=0,003). Inga samband återfanns mellan ROM/muskellängd och prestation. Signifikant samband sågs dock mellan duration vid stretching och löptid (Tau B=0,48-0,56, p=0,021-0,042). Studien fann i linje med tidigare forskning tendenser till snabbare löptider vid DR jämfört med SS. Eventuella effekter av stretching kan vara små men av betydelse för snabba löpare på distanser upp till 200 meter. Fortsatt forskning på området bör inkludera homogena grupper där slumpmässiga effekter på prestationen minimeras. Utifrån resultaten föreslås att DR inkluderas i uppvärmningen framför SS.

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att studera hur svenska elitlöpares totaltider förhåller sig till de olika variablerna markkontakt, flygtid, hastighet, stegfrekvens och steglängd, med största fokus på hur markkontakterna påverkar hastigheten. Studiens två frågeställningar var: (1) Hur ser sambandet ut mellan de fyra variablerna markkontakt, flygtid, steglängd samt stegfrekvens vid den maximala hastigheten vid upprätt löpning hos elitlöpare verksamma inom sprintdistansen 100 meter? (2) Hur korrelerar markkontakt och hastighet hos elitlöpare verksamma inom sprintdistansen 100 meter? Metod En kvantitativ studie genomfördes där 33 manliga och 20 kvinnliga försökslopp på flygande 30 kartlades med mätutrustningen Optojump. Dessa mätvärden analyserades i SPSS för att jämföra korrelation mellan varje mätvärde, ett sambandsdiagram mellan markkontakt och hastighet gjordes samt den översiktliga statistiken analyserades. Resultat Resultaten visar att kortare markkontakter kan ge en högre hastighet, att flygtiden mellan män och kvinnor är lika, att genomsnittet av löparna i studien hade än lägre stegfrekvens och steglängd än litteraturen som presenteras i studien. Slutsatser Resultatet i studien visar att, i likhet med forskningsstudier, att en kortare markkontakt kan ge en höge horisontell löphastighet än en lång. Studien åskådliggör dock att betydligt fler variabler, än endast markkontakt, har stor inverkan på hastighet och totaltid. Jämfört visar detta att mer forskning inom området behövs för att kunna optimera träningsupplägg för löpare. / Purpose and question The purpose of the study is to show how Swedish elit runners total times relate to the different variables ground contact, flight time, speed, step rate and step length, with the main focus on how the ground contacts time affect speed. The study's two main questions were: (1) What is the relationship between the four variables: ground contact, flight time, step length and the velocity at the maximum speed at upright running (2) How do the variable ground contact and velocity correlate between elite runners competing within the track and field event 100 meters? Method A quantitative study was conducted in which 33 male and 20 female runs attempts were mapped with the measuring equipment Optojump. These measured values were analyzed in SPSS to compare correlation between each measurement value, a scatterplot between ground contact and speed, and the summary statistics were taken out. Results The results show that shorter ground contacts times can provide a faster running velocity, that the flight time between men and women is equal, the average of the runners in the study have lower step rate and step length then the literature presented in the study. Conclusions The result of the study shows that, like research studies, a shorter ground contact time can provide a higher horizontal running speed than a longer ground contact. However, the study illustrates that significantly more variables, than only ground contact, have a major impact on velocity and total time. In comparison, this shows that more research in the field is needed to optimize training for runners.