Bakgrund Laktattröskeltest för att fastställa den anaeroba laktattröskeln (AnT) vid löpning utförs i de flesta fall på löpband medan den största delen av träning och tävling utförs på fast underlag. För att kunna ge adekvata tränings- eller tävlingsrekommendationer baserat på AnT måste laktatnivån vid uppmätt arbetsintensitet vid AnT vara lika mellan underlagen. Utifrån detta perspektiv var syftet med den aktuella studien att jämföra upplevd ansträngningsgrad, hastighet, stegfrekvens (SF) och laktatnivå vid två tröskelträningspass, ett på fast underlag och det andra på löpband, där intensiteten styrdes efter hjärtfrekvensen (HF) vid AnT som fastställdes vid ett tröskeltest på löpband. Metod Sex vältränade långdistanslöpare, tre män och tre kvinnor (29.0 ± 6.3 år), genomförde två löpträningspass (5 x 1000m, 60 sekunder vila), ett på löpband och ett på en 200-meters inomhusbana. Intensiteten anpassades efter HF vid den individuella AnT (IAnT) som fastställdes genom ett laktattröskeltest på löpband. Innan start och efter varje intervall togs ett kapillärt blodlaktatprov och ansträngningsgraden självskattades av löparna med hjälp av Borg’s RPE-skala®. HF, hastighet och SF registrerades kontinuerligt med pulsklocka. Resultat Ingen signifikant skillnad i laktatnivå eller löphastighet upptäcktes men däremot var SF signifikant högre (p=0.015) på bana medan skattad ansträngningsgrad var högre på löpband (p=0.042). Löphastighet och blodlaktatnivåer sjönk på de senare intervallerna på båda underlagen. Slutsats Vältränade löpare visar ingen signifikant skillnad vad gäller blodlaktatnivå eller hastighet mellan intervallträning på ett löpband och en inomhusbana när intensiteten styrs utifrån uppmätt HF vid IAnT-test på löpband. Vid laktattröskelträning styrd efter HF måste ökad HF tillåtas i en senare del av passet för att inte träningsbelastningen ska sjunka.

Rytmterapi har visat sig vara ett effektivt komplement till andra behandlingsmetoder vid neurologiska sjukdomar som exempelvis Parkinson eller stroke. Flertalet studier visar förbättringar framförallt i patientens förmåga att bibehålla en stadig gångstil med normal steglängd. Det har även undersökts vilka faktiska förändringar som sker i hjärnan när man lyssnar på musik i förhållande till motoriska förändringar, men ingen av dessa studier kan på ett tydligt sätt förklara varför rytmterapi fungerar så bra för patienterna och vilken del av den auditiv stimulus som påverkar patienten mest. Det finns tankar om att det är en stadig takt som påverkas mest. Vissa menar att en viktig faktor är patientens välmående och humör, och att musiken påverkar dessa faktorer på ett positivt sätt. Syftet med den här artikeln är att undersöka hur ljud används för att behandla Parkinsons sjukdom, och genom en studie på friska vuxna personer skapa en uppfattning om på vilket sätt som olika typer av auditiv stimulus påverkar gången. Studien bestod av 19 deltagare som gick en sträcka på 10 meter totalt 6 gånger. En gång utan någon auditiv stimulus, en gång med en metronom i bakgrunden, tre gånger med olika sorters musik som försöksledarna valt och en gång med ett musikstycke som de själva hade valt. Studien pågick under två dagar och resultatet pekar på att den självvalda låten gav bäst resultat. / Rhythm therapy has been shown to be an effective complement to other methods for treating neurological diseases such as Parkinson's disease or stroke. Several studies have shown improvement in especially the patient's ability to maintain a steady walk with a normal stride length. It has been investigated what actual changes that occur in the brain while listening to music in relation to motor changes, but none of these studies can clearly explain why rhythm therapy works so well for these patients and what part of the auditory stimulus that affects the patient most. There are thoughts that a steady pace is what is affected most. Some researchers say that an important factor to keep in mind is the patient’s wellbeing and mood, and that the music affects these factors in a positive way. The aim of this article is to investigate how sound is used to treat Parkinson’s disease, and through a study of healthy adults create an idea of how different types of auditory stimuli affect walking. The study consisted of 19 participants that walked a distance of 10 meters 6 times each. One time without any auditory stimuli, one time with to the sound of a metronome, three times with different kinds of music that the experiment leaders had chosen and one time with a musical piece of their own choice. The study took place for two days, and the result indicates that the musical piece that the participant had chosen for themselves gave the best result.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Incidensen av löprelaterade skador varierar mellan 19.4-79.3% varje år. Knäsmärta är den vanligaste skadeorsaken. Ökad stegfrekvens har visat sig minska fotisättningsbelastning mot underlaget, minska vertikal förflyttning av tyngdpunkten och belastning mot leder i nedre extremitet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om 10-15% stegfrekvensökning vid föredragen hastighet minskar knäsmärta hos vuxna löpare på motionsnivå. Design: Pilotstudie Metod: Stegfrekvens hos 15 vuxna försökspersoner med knäsmärta under eller efter långdistanslöpning undersöktes vid en föredragen hastighet. Stegfrekvensen ökades med 10-15% vid samma hastighet och de fick därefter springa med den nya frekvensen i två veckor. En metronom styrde frekvensen. Knee Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) samt upplevd knäsmärta mättes med Numeric Rating Scale, (NRS). Mätningar gjordes före och efter träningsperioden. Resultat: En signifikant reducering av knäsmärta uppmättes på NRS (p=0.001). Signifikant förbättring av KOOS (p=0.004), KOOS funktion, fritid och idrott (p=0.007) och KOOS livskvalité (p=0.023) vid ökad stegfrekvens på 10-15% efter två veckors träning. Slutsats: Resultatet av denna pilotstudie visar att det förefaller vara viktigt att analysera stegfrekvens som första rehabiliteringsinsats hos motionslöpare med knäsmärtor. / ABSTRACT Background: The incidence of running related injuries every year ranges from 19.4-79.3%. Knee pain is the most common injury. It has been shown that increased step-rate reduces peak ground forces, vertical displacement of the centre of mass and joint loads in the lower extremity. The purpose of this study was to investigate if 10-15% increased step-rate at self selected speed could decrease knee pain in adult recreational runners. Design: Pilot study Methods: 15 adult recreational runners with knee pain during or after training sessions were recruited. Step rate/min were measured at self selected speed. Step-rate was increased by 10-15% at the same speed. The participants used a metronome to remember the frequency in a 2 week training session and then we did a follow up. Knee Osteoarthritis Outcome score (KOOS) and numeric rating scale (NRS) were measured before and after the training session.   Results: There was a significant reduction in knee pain on the NRS (p=0.001). Significant improvement in KOOS (p=0.004), KOOS sport/recreation (p=0.007) and KOOS knee related quality of life (p=0.023) after two week training session with increased step rate 10-15% at a self selected speed. Conclusion: The results from this pilot study implies that it is important to analyze step-rate as a first intervention in physical therapy when we rehabilitate long distance runners with knee pain.

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att studera hur svenska elitlöpares totaltider förhåller sig till de olika variablerna markkontakt, flygtid, hastighet, stegfrekvens och steglängd, med största fokus på hur markkontakterna påverkar hastigheten. Studiens två frågeställningar var: (1) Hur ser sambandet ut mellan de fyra variablerna markkontakt, flygtid, steglängd samt stegfrekvens vid den maximala hastigheten vid upprätt löpning hos elitlöpare verksamma inom sprintdistansen 100 meter? (2) Hur korrelerar markkontakt och hastighet hos elitlöpare verksamma inom sprintdistansen 100 meter? Metod En kvantitativ studie genomfördes där 33 manliga och 20 kvinnliga försökslopp på flygande 30 kartlades med mätutrustningen Optojump. Dessa mätvärden analyserades i SPSS för att jämföra korrelation mellan varje mätvärde, ett sambandsdiagram mellan markkontakt och hastighet gjordes samt den översiktliga statistiken analyserades. Resultat Resultaten visar att kortare markkontakter kan ge en högre hastighet, att flygtiden mellan män och kvinnor är lika, att genomsnittet av löparna i studien hade än lägre stegfrekvens och steglängd än litteraturen som presenteras i studien. Slutsatser Resultatet i studien visar att, i likhet med forskningsstudier, att en kortare markkontakt kan ge en höge horisontell löphastighet än en lång. Studien åskådliggör dock att betydligt fler variabler, än endast markkontakt, har stor inverkan på hastighet och totaltid. Jämfört visar detta att mer forskning inom området behövs för att kunna optimera träningsupplägg för löpare. / Purpose and question The purpose of the study is to show how Swedish elit runners total times relate to the different variables ground contact, flight time, speed, step rate and step length, with the main focus on how the ground contacts time affect speed. The study's two main questions were: (1) What is the relationship between the four variables: ground contact, flight time, step length and the velocity at the maximum speed at upright running (2) How do the variable ground contact and velocity correlate between elite runners competing within the track and field event 100 meters? Method A quantitative study was conducted in which 33 male and 20 female runs attempts were mapped with the measuring equipment Optojump. These measured values were analyzed in SPSS to compare correlation between each measurement value, a scatterplot between ground contact and speed, and the summary statistics were taken out. Results The results show that shorter ground contacts times can provide a faster running velocity, that the flight time between men and women is equal, the average of the runners in the study have lower step rate and step length then the literature presented in the study. Conclusions The result of the study shows that, like research studies, a shorter ground contact time can provide a higher horizontal running speed than a longer ground contact. However, the study illustrates that significantly more variables, than only ground contact, have a major impact on velocity and total time. In comparison, this shows that more research in the field is needed to optimize training for runners.