Abstract Aim The aim of this study was to determine whether 30-minute time trial (30MTT) is an accurate estimator of the lactate threshold (LT) relative to direct measures of LT and whether 30MTT is applicable for untrained individuals. Question formulations: (1) Is 30MTT an accurate method for estimation of the LT in a group with varied VO2-peak? (2) Is there a difference in the accuracy of the 30MTT between a group with low and high VO2-peak? (3) Is the method applicable for untrained individuals? Method A quantitative study was conducted consisting of 10 subjects (age=26±2.15 years, BMI=21.7 ±2.76, VO2-peak=47.45 ±6.34ml·kg-1·min-1) who participated during two testing occasions. The sample consisted of women (n=4) and men (=3) with varied physical ability. During the first occasion the subjects took part in a direct measure of their LT followed by a test to measure their maximal oxygen uptake. Four methods were used to determine the subjects LT from the direct measures; LTD-max-c, LTVisual, LTΔ1 and LT4.0. During the second occasion the subjects performed a 30MTT from where their pace (LTV) and heart rate (LTHR) at LT were calculated. After the tests were concluded the direct measure was compared to the 30MTT. Three participants were excluded from the study due to insufficient data. Results The results showed that 30MTT was an accurate and reliable method for estimation of the LTV for a group with varied VO2-peak. No significant differences were seen between the direct methods for LTV and 30MTT. Strong correlations were seen between the direct methods and 30MTT (r≥0.91). LTHR showed significant differences (p=0.05) between the direct measures and 30MTT. No correlations were seen for LTHR. Because of the limited selection question formulations two and three were left unanswered. Conclusion 30MTT appears to be an accurate method for estimation of the LT. A significant correlation was seen for LTV between the direct methods of LT and 30MTT. No correlation was seen for LTHR since there appears to be a systematic elevation of heart rate. These results show that 30MTT appears to be an accurate method for estimation of LTV but not LTHR for group of individuals with varied VO2-peak. Because of a limited selection some caution should be applied when rendering these results. The limited selection also means that potential differences between 30MTT and the direct measures among individuals with low and high VO2-peak weren’t possible to evaluate. / Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka noggrannheten av uppskattning av laktattrösklar i 30-minuters “time trial”-test i förhållande till fastställda laktattrösklar med hjälp av uppmätta blodlaktatnivåer samt om metoden är applicerbar på individer med varierande VO2-peak. Frågeställningar: (1) Är 30MTT en giltig indirekt metod för fastställande av LT för en grupp med varierande VO2-peak? (2) Skiljer sig noggrannheten mellan individer med låg och hög VO2-peak i 30MTT? (3) Är 30MTT-metoden giltig för otränade individer? Metod En kvantitativ studie bestående av 10 försökspersoner (FP)(ålder=26±2.15 år, BMI=21.7 ±2.76, VO2-peak=47.45 ±6.34 ml·kg-1·min-1) deltog vid två testtillfällen. Urvalet bestod av kvinnor (n=4) och män (n=3) med varierad fysisk förmåga. Vid testtillfälle 1 genomfördes mätning av blodlaktatkoncentrationer för en direkt erhållen LT samt mätning av maximalsyreupptagningsförmåga. Fyra metoder tillämpades för identifiering av LT; LTD-max-c, LTVisual, LTΔ1 samt LT4.0. Vid det andra tillfället genomfördes en indirekt mätning av LT genom 30MTT varefter hastighet (LTV) samt puls (LTHF) vid LT kunde beräknas. Efter genomförda test jämfördes direkt mätning med indirekt mätning av LT. Tre FP exkluderades från studien på grund av ej tillräcklig erhållen data. Resultat Resultaten visade att 30MTT var en reliabel metod för en grupp med varierande VO2-peak för beräkning av LTV. Inga signifikanta skillnader sågs mellan samtliga direkta metoder och 30MTT för LTV. Däremot kunde starka korrelationer ses mellan samtliga direkta metoder samt 30MTT (r≥0.91) för hela urvalet. För LTHF sågs signifikanta skillnader (p=0.05) mellan samtliga direkta metoder samt 30MTT. Inga signifikanta samband kunde ses för LTHF för hela urvalet. På grund av det begränsade urvalet lämnas frågeställning två och tre obesvarad. Slutsats 30MTT tycks vara en reliabel metod för uppskattning av LT. Signifikanta samband kunde ses mellan samtliga direkta metoder för LT och 30MTT gällande LTV. För LTHF sågs inga samband, däremot sågs en systematisk förskjutning av hjärtfrekvensen. LTV enligt 30MTT verkar vara en giltig metod för en grupp individer med varierad VO2-peak. På grund av ett begränsat urval bör en viss försiktighet tillämpas i tolkning av dessa resultat. Vidare kunde det på grund av det begränsade urvalet inte göras någon bedömning på eventuella skillnader mellan individer med låg och hög VO2-peak.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka reliabiliteten i Pansolds step-testprotokoll i simning. Följandefrågeställningar har använts i denna uppsats: Håller Pansolds step-testprotokoll hög reliabilitet gällande erhållen laktattröskel? Håller Pansolds step-testprotokoll hög reliabilitet gällande uppmätt simtid? Skiljer sig den digitala- och analoga mätningen av hjärtfrekvensen? Hur väl kan simmare kontrollera sin hastighet utifrån uppsatta måltider? Metod Försökspersonerna var åtta till antalet, fyra män och fyra kvinnor i åldern 19,8 ± 3,6 år och innehavande av minst 650 FINA-poäng. Pansolds step-testprotokoll genomfördes i form av ett test-retest med 48 timmars mellanrum. Vid genomförandet av testet utfördes laktat- och hjärtfrekvensmätningar samt tidtagning av försökspersonerna. Variationen för laktattröskeln mellan de två testtillfällena analyserades för att undersöka testets reliabilitet. Försökspersonernas förmåga att kontrollera sin hastighet utifrån uppsatta måltider granskades. Hjärtfrekvensen mättes digitalt med Freelap Pro Coach samt analogt under tio sekunder för att undersöka om de två mätmetoderna genererade olika resultat. Resultat Det är en relativt stor differens i antal hjärtslag/minut mellan en analog och digital mätning av hjärtfrekvens då differensen låg på 8.86 slag. Av de sex försökspersoner som genomförde hela studien förbättrade fem sin förmåga att kontrollera sin hastighet utifrån uppsatta måltider. Alla försökspersoner uppvisade en variation i uppmätt laktattröskel mellan de två testen, med en beräknad variationskoefficient på 14.7%. Försökspersonernas CV% för tiden och uppsatta måltider var 4.0% vid test 1 och 3.3% vid test 2. Slutsats Pansolds step-testprotokoll bör standardiseras ytterligare då en god standardisering ökar möjligheten för reliabla testresultat. Vid utförandet av step-tester rekommenderas en digital mätning av hjärtfrekvensen eftersom att denna tros vara mest tillförlitlig. Reliabla resultat kan erhållas vid genomförandet av Pansolds step-testprotokoll. Testet ställer dock stora krav på simmares förmåga att kontrollera sin hastighet då detta tycks spela en avgörande roll i hur vida en reliabel laktattröskel kan uppmätas.

Blodlaktatkurvan används inom uthållighetsidrotten för att styra träningen samt för att utvärdera och förutsäga prestation. För att ytterligare beskriva denna kurva används ett flertal laktattröskelkoncept. Det starka sambandet mellan prestation och olika laktattröskelkoncept har gjort att det finns ett stort intresse för så kallad tröskelträning. Begreppet är dock omdiskuterat och uppfattningen att träning på tröskelintensitet skulle vara optimal är ifrågasatt. Samtidigt har tidigare studier gjort det svårt att dra tydliga slutsatser pga. brist i metoder, stor variation i använda tröskelkoncept och att träningen styrts på annat sätt än utifrån uppmätta blodlaktattrösklar. Många studier är dessutom baserade på mindre tränade deltagare vilket gör att resultaten inte nödvändigtvis är överförbara på mer vältränade individer. Syftet var därför att genom en litteraturstudie undersöka tröskelträning för mer vältränade individer där träningen helt eller delvis styrts utifrån ett laktattröskelkoncept. Frågeställningarna var (1) vad är tröskelintensitet och (2) vilka effekter har sådan träning. I resultatet inkluderades totalt åtta studier, tre observationsstudier och fem experimentella studier. Dessa studier använde ett flertal olika tröskelkoncept och således även flera olika sätt att kategorisera och ange intensitet. De inkluderade studierna varierade också stort i utformning, rapportering av genomförd träning och vilka parametrar som mättes. Utryckt i förhållande till procent av maximalt syreupptag (VO2max) var det ingen studie som visade på en förbättring av den anaeroba tröskeln. För övriga här rapporterade parametrar var resultaten motstridiga. Uppsatsen visade att det inte tycks finnas någon enskild intensitet som är optimal, varken med avseende på att förbättra laktattröskeln, testlopp, VO2max, arbetsekonomi, critical power eller hastigheten på VO2max. Vidare framkom ingen tydlig definition av tröskelintensitet. För att bättre förstå effekterna av och samspelet mellan intensitet, volym och frekvens behövs det fler studier som är väl kontrollerade utifrån en individuellt uppmätt laktattröskel. / The blood lactate curve is used in endurance sports for analysis and prediction of performance as well as to prescribe exercise. To further describe this curve, multiple lactate threshold concepts are being used. A strong correlation between these concepts and performance has led to a large interest in how to train to improve the lactate threshold. Training at threshold intensity has been suggested to be optimal but this statement has been questioned. At the same time, previous research makes it hard to draw firm conclusion because of the methods being used. Thus, the aim of this paper was to review the scientific literature to find out (1) what is threshold intensity and (2) what are the effects of this training. A total number of eight studies were included, three observational studies and five experimental studies. Since these studies varied in the threshold concepts being used, the categorization and prescription of intensity varied as well. The studies also varied in prescribed training, reporting of conducted training and measures being used. Expressed as percentage of maximal oxygen consumption (VO2max), no study reported an improvement of the anaerobic lactate threshold.    There seems to be no optimal intensity to improve the lactate threshold, time trial performance, VO2max, work efficiency, critical power nor the speed at VO2max. Also, no clear definition of threshold intensity was found in the literature. To further understand the effects of and interplay between intensity, volume and frequency more studies using the individual lactate threshold need to be conducted.

Bakgrund Laktattröskeltest för att fastställa den anaeroba laktattröskeln (AnT) vid löpning utförs i de flesta fall på löpband medan den största delen av träning och tävling utförs på fast underlag. För att kunna ge adekvata tränings- eller tävlingsrekommendationer baserat på AnT måste laktatnivån vid uppmätt arbetsintensitet vid AnT vara lika mellan underlagen. Utifrån detta perspektiv var syftet med den aktuella studien att jämföra upplevd ansträngningsgrad, hastighet, stegfrekvens (SF) och laktatnivå vid två tröskelträningspass, ett på fast underlag och det andra på löpband, där intensiteten styrdes efter hjärtfrekvensen (HF) vid AnT som fastställdes vid ett tröskeltest på löpband. Metod Sex vältränade långdistanslöpare, tre män och tre kvinnor (29.0 ± 6.3 år), genomförde två löpträningspass (5 x 1000m, 60 sekunder vila), ett på löpband och ett på en 200-meters inomhusbana. Intensiteten anpassades efter HF vid den individuella AnT (IAnT) som fastställdes genom ett laktattröskeltest på löpband. Innan start och efter varje intervall togs ett kapillärt blodlaktatprov och ansträngningsgraden självskattades av löparna med hjälp av Borg’s RPE-skala®. HF, hastighet och SF registrerades kontinuerligt med pulsklocka. Resultat Ingen signifikant skillnad i laktatnivå eller löphastighet upptäcktes men däremot var SF signifikant högre (p=0.015) på bana medan skattad ansträngningsgrad var högre på löpband (p=0.042). Löphastighet och blodlaktatnivåer sjönk på de senare intervallerna på båda underlagen. Slutsats Vältränade löpare visar ingen signifikant skillnad vad gäller blodlaktatnivå eller hastighet mellan intervallträning på ett löpband och en inomhusbana när intensiteten styrs utifrån uppmätt HF vid IAnT-test på löpband. Vid laktattröskelträning styrd efter HF måste ökad HF tillåtas i en senare del av passet för att inte träningsbelastningen ska sjunka.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>

Aim The main aim of this study was to investigate the longitudinal effects on cycling performance using a polarized and periodized scheme that was highly supervised and controlled. The second aim was to investigate the effect of using Hyperoxia. The questions used to address the aim were: (1) How does overall performance change after a six-week training intervention? (2) What is the time-course and pattern of performance changes to the training scheme? (3) How does the performance change within the groups?   Method Nineteen male and female cyclists started the study (13 male and 6 female), however only 12 completed it (8 male and 4 female). The characteristics for the 12 subjects were:  age (year) 33.6 ± 6.8, height (cm) 177 ± 9.1, body mass (kg) 73.4 ± 8.8. Using a randomized, double blind design, the test subjects were divided in to hyperoxia (HOT) (n = 6) and normoxia (NOT) (n = 6) training groups.  Over a six week period the subjects followed a controlled polarized periodization that included 15 high intensity interval training (HIIT) sessions (3 x 8 min, 3 x 8 + 4 min, 4 x 8 min &amp; 4 x 4 min) on maximal sustainable intensity (isoeffort) on a cycle ergometer. The dosage of oxygen was administered intermittently by the oxelerate device. A 20 min all out test was performed as pre- and post test.    Results The whole group (n = 12) increased mean power output (W) by 6.4 % (P = 0.002). The relative power output (W/kg) increased significantly 8.2 % (P = 0.0011). The HOT group (n = 6) increased their power output by 8.3 % (P = 0.028) and their relative power output increased by 9.4 % (P=0.011). The whole group (P = 12) significantly increased their VO2mean by 4.1 % (P = 0.03) and in the relative value by 5.4 % (P = 0.01) on the 20 min all out test. The whole group also had a significant increase in VO2peak of 3.7 % (P = 0.04). A very strong correlation could be found between the training data and the performance test.   Conclusions The training intervention was favourable for increasing performance and VO2peak in cycling. Usage of hyperoxia during the training intervention increases the performance. / Syfte och frågeställningar Huvudsyftet med denna studie var att undersöka de longitudinella effekter på prestation i cykling med hjälp av ett polariserat och periodiserat träningsupplägg som var väl övervakat och kontrollerat. Det andra syftet var att undersöka effekten av att använda hyperoxi. De frågeställningar som hjälpte att besvara syftet var: (1) Hur förändras prestationen efter en sex veckors träningsintervention? (2) Hur anpassar sig försökspersonerna till träningsschemat över tid?  (3) Hur förändras prestationen inom grupperna?   Metod 19 manliga och kvinnliga cyklister deltog i studien (13 manliga och 6 kvinnliga), 12 fullföljde hela studien (8 manliga och 4 kvinnliga). Karaktäristiken för de 12 försökspersonerna var: ålder (år) 33.6 ± 6.8, längd (cm) 177 ± 9.1, vikt (kg) 73.4 ± 8.8. Försökspersonerna delades in i hyperoxi (HOT) (n = 6) och normoxi (NOT) (n = 6), studien var dubbelblind. Under sex veckor följde försökspersonerna en kontrollerad polariserad periodisering som inkluderade 15 högintensiva intervallträningspass (HIIT) (3 x 8 min, 3 x 8 + 4 min, 4 x 8 min &amp; 4 x 4 min) på högsta genomförbara intensitet (isoeffort) på cykelergometer. Doseringen av syre administrerades intermittent genom Oxelerate-enheten. Ett 20 min all-out test utfördes som för- och eftertest.   Resultat Hela gruppen (n = 12) ökade signifikant på prestationstestet (W) med 6.4 % (P = 0.002). Den relativa effekten (W/kg) ökade signifikant med 8.2% (P = 0.0011). HOT (n = 6) ökade signifikant på prestationstestet med 8.3% (P = 0.028) och den relativa effekten ökade med 9.4% (P = 0.011). Hela gruppen (n = 12) ökade signifikant i VO2medel under prestationstestet med 4.1 % (P = 0.03) och i det relativa värdet med 5.4 % (P = 0.01). Hela gruppen hade också en signifikant ökning av VO2peak med 3.7 % (P = 0.04). En mycket stark korrelation hittades mellan träningspassdata och prestationstestet.   Slutsats Träningsupplägget är gynnsamt för ökning av prestation och VO2peak i cykling. Användning av hyperoxi under träningsupplägget ökar prestationen.