Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka reliabiliteten i Pansolds step-testprotokoll i simning. Följandefrågeställningar har använts i denna uppsats: Håller Pansolds step-testprotokoll hög reliabilitet gällande erhållen laktattröskel? Håller Pansolds step-testprotokoll hög reliabilitet gällande uppmätt simtid? Skiljer sig den digitala- och analoga mätningen av hjärtfrekvensen? Hur väl kan simmare kontrollera sin hastighet utifrån uppsatta måltider? Metod Försökspersonerna var åtta till antalet, fyra män och fyra kvinnor i åldern 19,8 ± 3,6 år och innehavande av minst 650 FINA-poäng. Pansolds step-testprotokoll genomfördes i form av ett test-retest med 48 timmars mellanrum. Vid genomförandet av testet utfördes laktat- och hjärtfrekvensmätningar samt tidtagning av försökspersonerna. Variationen för laktattröskeln mellan de två testtillfällena analyserades för att undersöka testets reliabilitet. Försökspersonernas förmåga att kontrollera sin hastighet utifrån uppsatta måltider granskades. Hjärtfrekvensen mättes digitalt med Freelap Pro Coach samt analogt under tio sekunder för att undersöka om de två mätmetoderna genererade olika resultat. Resultat Det är en relativt stor differens i antal hjärtslag/minut mellan en analog och digital mätning av hjärtfrekvens då differensen låg på 8.86 slag. Av de sex försökspersoner som genomförde hela studien förbättrade fem sin förmåga att kontrollera sin hastighet utifrån uppsatta måltider. Alla försökspersoner uppvisade en variation i uppmätt laktattröskel mellan de två testen, med en beräknad variationskoefficient på 14.7%. Försökspersonernas CV% för tiden och uppsatta måltider var 4.0% vid test 1 och 3.3% vid test 2. Slutsats Pansolds step-testprotokoll bör standardiseras ytterligare då en god standardisering ökar möjligheten för reliabla testresultat. Vid utförandet av step-tester rekommenderas en digital mätning av hjärtfrekvensen eftersom att denna tros vara mest tillförlitlig. Reliabla resultat kan erhållas vid genomförandet av Pansolds step-testprotokoll. Testet ställer dock stora krav på simmares förmåga att kontrollera sin hastighet då detta tycks spela en avgörande roll i hur vida en reliabel laktattröskel kan uppmätas.

Syfte och frågeställningar Uppsatsen undersöker självskattning mot faktiskt resultat i förmåga till simning och livräddning i vatten hos unga vuxna.  1. Hur många av deltagarna anser sig ha förmåga till simning och vattenlivräddning?  2. Hur många av deltagarna har de faktiska förmågorna enligt resultat och observation av testerna? 3. Överensstämmer deltagarnas självskattning med observationsresultaten?  Metod Den här undersökningen handlar om självskattning och faktiskt resultat och därför har både självskattningsenkät och observation använts som metoder. Enkätundersökningen och observationen genomfördes vid samma tillfälle, dock var deltagarna fördelade över två testdagar. Självskattning och test utgick från Försvarsmaktens anställningskrav avseende simning 400 meter och livräddning i vatten, inklusive dykning ner till minst 3 meter. Urvalet av deltagare bestod av 181 studenter från Försvarshögskolans officersprogram, första terminen. Resultat I simning var det 91 procent som skattade sig själva som simkunniga enligt Försvarsmaktens definition, men det var 98 procent som klarade simtestet. I vattenlivräddning var det totalt 88 procent som skattade sig själva med den förmågan, och det var 88 procent som klarade testet. Slutsats Undersökningen ger slutsatsen att deltagarna tenderar att undervärdera sina förmågor till simning samtidigt som deltagarna visar på hög grad av självmedvetenhet vad gäller vattenlivräddning.