No description available.

Antalet asylansökningar ökade markant under år 2015 vilket ledde till stora påfrestningar på såväl asylsystemet som de centrala samhällsfunktionerna. Till följd av flyktingströmmen infördes lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (TUtlL). Denna lag medförde att flertalet av utlänningslagens (2005:716) paragrafer begränsades till EU-rättens och internationella konventioners miniminivå. Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en alternativt skyddsbehövande i Sverige får därmed numera endast beviljas i de ärenden då ett avslag skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande.    I MIG 2018:20 uttalade migrationsöverdomstolen att ett avslag gällande uppehållstillstånd till följd av anknytning till ett barn som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd med status alternativt skyddsbehövande strider mot artikel 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 3, 9 och 10 Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Syftet med uppsatsen är att utreda om det föreligger någon skillnad mellan rätten till uppehållstillstånd i Sverige för föräldrar som åberopar anknytning till sitt minderåriga eller myndiga barn, samt när ett myndigt eller minderårigt barn ansöker om anknytning till sin förälder. Uppsatsen avgränsar sig till att utreda situationer då anknytningspersonen i Sverige är alternativt skyddsbehövande. Genom att konstatera skillnader eller likheter i de ovan nämnda anknytningssituationerna önskar vi sedan påvisa huruvida MIG 2018:20 kan komma att ha inverkningar utanför dess kärnområde eller med hänsyn till internationella åtaganden. Vidare syftar uppsatsen till att ur ett rättssäkerhetsperspektiv av professor Aleksander Peczenik redogöra för om TUtlL, gällande bestämmelserna om rätten till familjeåterförening, uppfyller kraven på en rättssäker tillämpning och i fall MIG 2018:20 kommer förbättra eller försämra rättssäkerheten. För att uppnå syftet kommer relevant gällande rätt i Sverige, EU och internationellt att studeras, speciellt ovan nämnda artiklar och artikel 16.3 Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Utöver dessa kommer även vilka kriterier en individ behöver uppfylla för att anses vara alternativt skyddsbehövande och principen om non-refoulement att studeras. Vi har i uppsatsen kommit fram till att rättstillämpningen mellan anknytningssituationerna påvisar stora rättsliga skillnader främst på grund av ålder, men även till följd av att det saknas relevant och analyseringsbar praxis. Det har således endast varit möjligt att konstatera att MIG 2018:20 kommer leda till en förbättring av rättssäkerheten gällande minderåriga barn då målet ökat BarnK:s status i svensk rätt. För att rättstillämpningen ej ska strida mot internationella åtaganden bör BarnK användas gällande omyndiga barn. Det är även möjligt att konstatera att de senaste årens tillämpning av bestämmelserna om rätten till familjeåterförening inte uppfyller kraven för en rättssäker tillämpning.