Denna uppsats analyserar tre konstverk av konstnären Vilija Vitkute, med fokus på begreppet The male gaze som myntades av den feministiska filmteoretikern Laura Mulvey genom hennes essä Visual Pleasure and Narrative Cinema från (1975). Genom en bildsemiotisk analys, som tillkom 1964 av en publicerad bildanalys av semiotikern Roland Barthes, med beaktning på performativitetsteori av språkfilosofen J. L. Austin, diskuteras hur det subliminala uttrycket tar sin form och den Andres uttryck förmedlas vidare. För att kunna särskilja på vad som är normen för en kvinna och en man lyfts genusteorin, som tillkom på 1970 talet för att behovet ökade om en större medvetenhet kring begreppet genus. Undersökningen problematiserar om den Andre, den förtryckte, undermedvetet upprätthåller och sprider sitt eget förtryck utan kännedom genom det konstnärliga uttrycket. Diskussionen leder till hur ett annat seende skulle kunna ta sin form.