Domenichino (1581-1641), a Bolognese artist, painted a unique interpretation of Ovid's myth of the goddess Diana and mortal hunter Actaeon in 1616 titled, Archery Contest of Diana and her Nymphs. This image depicts the goddess and her nymphs actively engaged in various activities. This portrayal is drastically different from common depictions of the time period, in which the goddess is portrayed as vulnerable, weak, and subjected to male voyeurism. In contrast, Domenichino painted his female warriors as physically strong and empowered with their weapons in hand. Compared to the art of his contemporaries, Domenichino's painting clearly evidences that he was influenced and inspired by a well-established, protofeminist artistic tradition originating in Bologna. Bologna offered several contributing factors which created a receptive environment for female artists to thrive. Artists like Lavinia Fontana were able to create strong careers that were both profitable and competitive with those of their male contemporaries. Fontana's depictions of female subjects deliberately pushed against the stereotype of painting heroines as passive objects exposed to male voyeurism. In Archery Contest of Diana and her Nymphs, Domenichino approaches Diana and her nymphs in the same fashion as the Bolognese protofeminists. The women depicted are no longer passive objects to be gazed upon; rather they are actively engaged and have physically fit bodies. Domenichino and the protofeminist tradition redefined how heroines are depicted by empowering the women as dynamic participants in brave pursuits.

This thesis considers women’s representation in television commercials in Australia and Bangladesh. It is an empirical study. A total of 780 advertisements were recorded from various television channels of Australia and Bangladesh. Among them 280 and 500 advertisements were taken from Bangladeshi and Australian television channels respectively. This thesis is about women’s representation in television commercials in Australia and Bangladesh. Bringing an interdisciplinary but empirical approach to a broad range of recently screened advertisements, the thesis examines how femininities are stereotypically represented in these two countries’ television commercials. The study suggests that women are produced and reproduced as sexual objects and/or objects to be looked at, and that representations of women’s bodies circulate around the binary of purity and pollution in heavily gendered and racialised ways. The interesting finding of this study is the extension of the ‘male-gaze’ concept where women come under the gaze from (hetero) sexual perspectives. The study suggests that images of femininity and racialisation are produced and reproduced. This constructs women’s secondary position and creates racial instability in societies.

Populärkulturella medier som tv och filmer är något som under många år har granskats inom vad de berättar för dess konsumenter samt vilka strukturer och sociala konstruktioner som de representerar och reproducerar. Ett populärkulturellt fenomen som inte granskats lika tydligt är det idag växande tv-spelandet. Forskningen finns inom ämnet men har främst gjorts på sambandet mellan våld och tv-spel. Jag anser att det är tid att undersöka djupare om jämställds aspekter och genus i tv-spel. Syftet med denna uppsats är att identifiera de manliga och kvinnliga karaktärernas egenskaper och hur de ställs i relation till de motsatta könen utifrån tv-spel riktade till olika publiker. Detta har gjorts genom att undersöka två scener, en spelsekvens och en filmsekvens ur respektive spel utifrån karaktärernas egenskaper, kameravinklar samt dialoger. Studien utgår från en teoretisk referensram som handlar om maskulinitet/femininitet, tv-spel och postfeminism. Till undersökningen används en filmanalys inspirerad av ”How to study televison” med Selby & Cowdery samt inslag ur ”Visual pleasure and narrativ cinema” där Laura Mulvey redogör för ”the male gaze” och hur kameran vinklar blicken utifrån den manliga karaktären i scenen eller publiken. Materialet baseras på scener tagna ur två tv-spel, Grand Theft Auto V som riktar sig mot en manlig publik och Tomb Raider, definitiv edition, vilket istället är skapad för en kvinnlig publik. De valda scenerna har gjorts utifrån tillfällen i spelet där båda könen möts. Resultatet visade att kvinnor i spel utformade för en manlig publik ofta framställs som sexobjekt och att deras karaktärer utgår från deras relation till mannen. I spelet utformat för kvinnor är det fortfarande fokus på kvinnans kropp, men hon kan samtidigt agera som en postfeministisk förebild. Män framställs i båda spelen som aggressiva och dominanta medan kvinnor är deras objekt att styra, äga och erövra. I spelen som riktar sig till både män och kvinnor, ligger den sexuella framställningen i fokus. Min slutsats är att gamla föreställningar om maskulina och feminina representationer och egenskaper ligger till grund för spel riktade till en manlig publik. I spel riktade till kvinnor har ett steg närmare en jämställd spelvärld tagit form.

Idag råder ett växande intresse för kost och matlagning och det kommer allt fler nya forum för presentation av matlagning. Även det traditionella forumet kokboken har påverkats av den växande matlagningstrenden. Syftet med den här studien är att utifrån teorier om genus, representationer och streotyper undersöka om könet har en avgörande betydelse för vilken kost som presentereras samt hur genus konstrueras i Svenska kokböcker. För att ta reda på detta inelddes studien först med en kvantititv innehållsanalys av 107 kokböcker, samtliga utgivna på Bonnier fakta och Norstedts förlag under åren 2014 och 2015 i syfte att kartlägga sambandet mellan kost och kön. Baserat på det resultat som framkom valdes två kokböcker ut för att mer djupgående analysera hur genus kan konstrueras i bilder med hjälp av en semiotisk bildanalys. Böckerna som ingår i den kvalitativa delen är Moberg. Maten, drycken och konsten att kombinera (2015) av Per Morberg samt Tinas sommar (2015) av Tina Nordström. Reslutatet från dessa två analyser visar att författarnas kön har betydelse för vilken kost som presenteras i böckerna. Kvinnor skriver i större utsträkning än män om teman som rör hälsa, dieter, vegitarisk och vegansk mat och sötsaker. Män skriver istället mer om alkhol och olika kötträtter. I den semiotiska bildanalysen ser vi hur streotypa könsroller konstrueras och på så vis bidrar med ett upprätthållade av hegemoniska förhållanden där det kvinnliga könet underordnas det manliga i form av ett särskiljande och objektifierande.

This paper provides an account of how a normative male gaze is produced and upheld even in a video game famed for its inclusive nature, Dragon Age: Inquisition. The analysis originates in content studies concerning the portrayal of gender in video games in relation to in-game physical gender portrayal. It is followed by a contextualization of specific video sequences and certain game mechanics in relation to Laura Mulvey’s feminist film theory about the Male Gaze. Mulvey’s film theory approach, while useful as an intellectual tool, is not developed to be applied to video games and thus it is also necessary to consider any implications related to the interactivity of the game. As characters are subjected to a gendered male gaze in relation to both their physical appearance and attributes they are made to uphold the normative status quo. The Gaze is evident in how characters are portrayed, how the main character becomes a default male character regardless of actual gender and in the construction of women as something other. But most importantly, in the actual game mechanics through which all characters become objects for the player to use either in combat or to own in the guise of offering romance to the narrative.

Critics of Clarice Lispector often identify feminist themes relating to voice, gender, and the male gaze in her creative work. Lispector’s collection of short stories Laços de família demonstrates the way patriarchal society sets limits on the identity of women. Laura Mulvey’s concept of “the male gaze” provides a useful tool for understanding how men marginalize, objectify, and subordinate women through visual regimes of control, yet Mulvey’s concept does not fully encapsulate the scope of male oppression explored in Laços de família. In fact, Lispector draws upon a variety of senses and metaphors related to consumption through a mode I call food femininities to display how men consume their female counterparts in society. More specifically, Lispector’s collection Laços de família invokes, presents, and uses food, food imagery, food vocabulary, and food metaphors as a central way of defining gender roles determined by society and performed in accordance with the normative standards dictated by said society.

Problemformulering och syfte: Tidigare forskning visar att media och dess innehåll har stor påverkan på hur samhället ser på kvinnor och skapar en förväntan på hur kvinnor bör vara utifrån stereotyper och normer. Om inte kvinnor representeras på magasinomslag skapas klyftor och ojämlikhet. Syftet är att undersöka hur kvinnor representeras visuellt på ett urval av Rolling Stones magasinsomslag. Metod: Kvantitativ innehållsanalys användes för att undersöka andelen Enbart kvinna/kvinnor gentemot andelen Enbart man/män, Både män och kvinnor och Övrigt på omslagen av Rolling Stone mellan 2010–2020. Semiotisk bildanalys användes för att undersöka tio omslag mellan åren 2010–2020. Dessa valdes genom att ta det första numret varje år med Enbart kvinna/kvinnor på omslaget. Resultat: Den kvantitativa innehållsanalysen visar att andelen omslag med Enbart kvinna/kvinnor ökade procentuellt från 2017. År 2016 fanns inget omslag med Enbart kvinna/kvinnor. Den semiotiska bildanalysen kartlägger de olika visuella elementen och hur dessa bidrar till hur kvinnor representeras visuellt samt att detta i majoriteten av omslagen bidrar till stereotyp representation.

This study investigates the representations of librarians in movies spanning from the years 2012 to 2022 from a gender perspective using thematic analysis. Being a female-dominated profession with an increasing use of technology, the goal is to see how librarians are being portrayed today and how that might affect the perceptions of librarianship. The revealed themes address: (a) librarians being portrayed as feminine, (b) librarians being portrayed as sexual objects to please the male audience, (c) libraries as a place for knowledge, (d) librarian profession being chosen out of necessity, and (e) bias toward traditional librarianship. This study indicates a change in portrayals of librarians in movies, but the librarian characters are nevertheless being depicted in a negative light. In order to improve the perceptions of librarians, this study suggests that a more diverse representation of librarians and their tasks is needed.

This study investigates and maps out sociocultural groups in american sitcoms over two decades, the 1990s and 2010s. It also examines whether characters were portrayed in different stereotypes and how and if the male gaze occurs. All this was done through an intersectional perspective. A total of 30 sitcoms, 15 per decade, were examined by a quantitative content analysis. There was 168 characters coded in the sitcoms from the 1990s and 200 characters in the sitcoms from the 2010s, which make a total of 368 coded characters. Key findings showed that sitcoms in the 2010s had more diversity among ethnicity and sexuality compared to sitcoms in the 1990s. Yet caucasian and heterosexueal people were still overrepresented. More men were represented in both 1990s and 2010s sitcoms, but major roles were divided equally between men and women in 2010s american sitcoms. Compared to other studies, surprisingly little sexualization of women occured in the selection of american sitcoms. None of the 368 characters that were coded had any disabilities and very few older and retired people were represented.

Cette thèse s’attache à questionner l’utilisation de la pornographie dans la « broderie subversive » par les plasticiennes. Cette démarche semble a priori paradoxale. Pourquoi, les plasticiennes brodent-elles des images de femmes objectivées ? Pourquoi utiliser la broderie alors que cette pratique est considérée comme un passe-temps féminin ? Pourquoi s’emparer de la pornographie, faite par les hommes pour les hommes ? L’analyse d’un large corpus d’œuvres brodées, au prisme des « gender studies » et des « porn studies », permet de saisir les enjeux de cette démarche singulière. Les plasticiennes utilisent un médium caractérisé comme essentialiste pour déconstruire de « l'intérieur » les valeurs patriarcales transmises par la tradition du tissu, posture basée sur une succession de paradoxes. Ainsi, par la représentation brodée du sexuel, voir même de leur sexualité, les plasticiennes sont amenées à questionner leur propre identité de genre. Le sexuel brodé permet de se réapproprier son corps et son imaginaire, de s'interroger personnellement sur son identité (par l'utilisation d'un médium a priori genré). Cette construction du « moi » est soumise à un double paradoxe, tout d'abord celui de l'utilisation d'un médium féminin, subverti par le détournement artistique, et d'images objectivant les corps des femmes alors qu'il s'agit de se les réapproprier. Dans l'exploration de ces deux paradoxes, dans leur confrontation, dans cet espace, peut alors se penser l'identité (de femme et d'artiste) dans une société androcentrée. / This thesis aims to interrogate how women artists use pornography in the subversiv stitch. This reflection might seem paradoxical. Why do women artists embroider pictures of objectified women ? Why use embroidery ? And why appropriate pornography that is made by men for men ? The analysis of a large corpus of embroiedered works, though the lens of gender studies and porn studies, allows to seize the issues of this peculiar approach. Women artists use a medium defined as essentialist to decompose – from the inside – the patriarchal values inherited from the textile tradition. Through the embroidered representation of the sexual – even of their own sexuality – women artist are led to question their own gender identity. The Embroidered sexual allows one to reappropriate their body and imaginary – and to interrogate themself about their identity (through a medium primarily perceived as gendered). This construction of the self is submitted to a double paradox, hich is the use of a feminine medium – subverted by artistic hijacking – and pictures of objectified female bodies, whereas the whole purpose is actually to reappropriate those bodies. Somewhere between those paradoxes might emerge and be thought the identity – of woman and artist – in a androcentric society.