Halten organiska kolföreningar ökar i svenska ytvatten till följd av bland annat klimatförändringar och förändrad markanvändning i avrinningsområdet. Organiskt kol bidrar till färg, smak och lukt på vattnet och fungerar även som substrat för akvatiska mikroorganismer. Ungefär hälften av svenskt dricksvatten produceras idag från ytvatten. Det är av stor vikt att det organiska kolet, och då särskilt den bionedbrytbara lösta kolfraktionen, BDOC, renas bort från dricksvatten då dessa kolföreningar annars kan utgöra en fara för dricksvattensäkerheten. Vid Lovö vattenreningsverk i Stockholm testas nu en ny jonbytesbaserad reningsprocess i pilotskala för att förbättra vattenreningen av ytvatten med förhöjda halter organiska kolföreningar. För att undersöka och utvärdera den nya reningsprocessen togs vattenprover på ingående råvatten och därefter mellan varje steg i den jonbytesbaserade reningsprocessen. För jämförelse genomfördes samma provtagning i den fullskaliga, konventionella reningsprocessen, en process som idag producerar dricksvatten till konsumenter i norra delen av Stockholm. Proverna inkuberades i mörker i 20° C under cirka tre veckor. Under tiden utfördes mätningar och prover togs för analys. De parametrar som analyserades var syrgaskonsumtion, förändringar i bakteriehalt och halten totalt organiskt kol (TOC), samtliga med målet att kvantifiera den mikrobiella tillväxtpotentialen och innehållet av BDOC. Analyserna visade att det nya processteget i pilotanläggningen, som baseras på suspenderade anjonbytare, har potential att rena bort delar av den bionedbrytbara fraktionen av TOC. Det efterföljande, desinficerande, ozoneringssteget oxiderar därefter delar av kvarvarande TOC till mer bionedbrytbar form. Det allra sista reningssteget, ett granulerat aktivt kolfilter var ej i drift under projektet. Detta steg har dock i andra studier visats rena bionedbrytbart kol effektivt, varför den sammantagna bedömningen är att den nya reningsmetoden har god potential för rening av bionedbrytbara kolföreningar.