Studiens syfte är att undersöka samt att belysa komplexiteten i svenska kommuners krishantering med fokus på kommunikatörens roll vid kriskommunikation anpassad till personer med utländsk bakgrund. Studien är baserad på nio semistrukturerade intervjuer, åtta kommunikatörer och en säkerhetssamordnare på olika kommuner. De teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för studien är; strategisk kommunikation, kriskommunikation, the two-step flow model och nätverksstrategier samt budskap och meningsskapande.   Studiens resultat visar att det finns brister i kommunernas förberedande faser. Informanterna anser att kommuninvånarna ska känna till och ta ansvar för sig själv vid kris. Sverige präglas enligt Dressel (2015) av en statligorienterad riskkultur vilket innebär att invånarna förlitar sig på att stat och myndigheter tar sitt ansvar vid kris. Det finns alltså en motsättning i förväntningarna mellan kommunikatörernas önskan om invånarnas ansvar och vice versa. Det finns en medvetenhet bland informanterna om att personer med utländsk bakgrund ofta skiljer sig i hur de ser på risker och hot. Många gånger framhålls dock bristande resurser som en avgörande faktor när det kommer till anpassningen av kriskommunikationen. Vid snabba krisförlopp har kommuner idag svårt att tillgodose personer med utländsk bakgrunds informationsbehov, då insatserna är ad hoc. Detta främst på grund av långsamma översättnings processer, det är därför viktigt att kommunikatörerna använder sig av de interna resurser som finns till hands.

Kommunikationsdirektör vid Sundsvalls kommun önskade undersöka hur man på bästa sätt kommunicerar vid kris med personer som inte talar svenska. Detta eftersom att Sundsvalls kommun ansåg att man saknade tillräckliga språkkunskaper för att hantera kriser. Enligt forskningen är det just personer av annat ursprung än landet det bor i som är mer utsatta vid kris (Olofsson, 2007:7), varför det är viktigt att anpassa kommunikationen så att den når ut till och kan hjälpa alla medborgare. Jag fann det därför intressant att undersöka Sundsvalls kommun och dess kriskommunikativa anpassning genom att intervjua de som inom kommunen är ansvariga för kriskommunikationen samt undersöka hur det ser ut i landet i stort. Syftet med uppsatsen är att undersöka om Sveriges kommuner anpassar sin kriskommunikation för medborgare med utländsk bakgrund med huvudfokus på hur Sundsvalls kommun arbetar strategiskt med sin kriskommunikation.   Metod och material: Kvalitativ samtalsintervju med Camilla Nilzén och Ulf Wallin vid Sundsvalls kommun med kompletterande kvantitativ webbenkät till 121 svenska kommuner. Huvudresultat: Sundsvalls kommun är inte anpassade i sin kriskommunikation till medborgare med utländskbakgrund vilket även antas gälla en större del av landets kommuner. Däremot visar resultatet på att kunskapen om att kommunicera på ett anpassat sätt finns varför Sundsvalls kommun och de av landets kommuner som inte är anpassade på ett enkelt sätt kan bli bättre på att anpassa sin