Tack vare PISA-undersökningarna har läsförståelse hamnat i fokus i och med att resultaten pekar mot att ungdomars läsförståelse har försämrats. För att förbättra läsförståelsen krävs arbetsmetoder som lärare aktivt arbetar med i klassrummet och att undervisningen är anpassad efter elevers olika förutsättningar.I föreliggande uppsats har syftet därför varit att undersöka vad som i tidigare forskning skrivits om undervisning i läsförståelse på gymnasiet och hur den kan anpassas till den individuella eleven. Med systematisk litteraturstudie som metod har nio vetenskapliga texter bearbetats noggrant för att kunna besvara följande: - Vad finns det för metoder för att arbeta med läsförståelse?- Hur kan läsförståelseundervisningen anpassas efter elevers olika förutsättningar? I de studerade texterna framgick att både lärarna och eleverna tillämpade olika strategier som underlättade för förståelsen. Exempelvis ställdes frågor till texterna och repetition tillämpades, och bearbetning av text med hjälp av textsamtal var en metod där elevers förståelse ökade samt även i viss mån när texter bearbetades med hjälp av skrift. I de studerade texterna framgick även att hög text- och genremedvetenhet samt läslust kunde kopplas samman med läskompetens. Ur resultatet framgick också att elever kan ha olika styrkor och svagheter för vilka de behöver undervisning som är individuellt anpassad. Utifrån resultatet drogs bland annat slutsatsen att för att undervisningen ska kunna anpassas efter varje elev krävs av lärarna goda kunskaper om läsförståelsens olika komponenter och att elever får läsa texter som motsvarar deras kunskapsnivå. En annan slutsats som drogs utifrån resultatet är att oavsett om eleverna ska samtala eller skriva krävs att uppgiften uppmuntrar eleverna till tolkning och reflektion för att förståelsen av det lästa ska öka.