Syfte med denna studie är att undersöka hur arbetsmarknadsinstitutioner som arbetsmarknadsregleringar och fackföreningar påverkar prekariatets storlek i 25 europeiska länder. Min teoretiska utgångspunkt är den nystrukturalistiska ansatsen som utgår från att makrostrukturella processer omformar arbetsmarknaden genom att skapa ekonomiska och politiska villkor som i sin tur utgör en grund för prekära anställningsformer. Jag har valt att undersöka arbetsmarknadsregleringar och fackföreningars roll för framväxten av de prekära jobben. I uppsatsen används data från European Working Conditions Survey (EWCS) 2010 genomförd av European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions (EFILWC). Jag har genomfört linjära regressionsanalyser på både individ- och landsnivå. Mina resultat visar att det varken finns samband mellan anställningsskyddets strikthet mätt med OECD:s EPL-index, eller mellan kollektivavtalstäckning och storleken på prekariatet i olika länder. Samtidigt har det påvisats ett starkt negativt samband mellan organisationsgraden i fackföreningar och procent prekära bland de anställda. Ett negativt samband mellan organisationsgrad och den relativa storleken på prekariatet gäller även för flera demografiska grupper som är särskilt utsatta för prekära anställningar såsom kvinnor, äldre och lågutbildade. Mina resultat ger stöd åt teoretiska antaganden om att starka fackföreningar kan motverka prekära jobb. Samtidigt visar resultaten på behovet av vidare studier med tidsseriedata för att utesluta risken för omvänd kausalitet. Dessutom finns det ett stort område för studier av andra makrofaktorer som bidrar till framväxten av prekära jobb.