Introduktion Ingefäran är en växt som sägs ha många farmakologiska egenskaper såsomantioxidant, antiemetiskt och antiinflammatoriskt. Den har sedan länge användsinom matlagning och finns också inom flertalet olika växtbaserade läkemedel och detär dess rhizom som används inom dessa områden. Ingefäran innehåller en mängdeteriska oljor som främst bidrar till den speciella doften och även oljeharts som gerdess stickande och värmande smakupplevelse. Det är främst oljehartsen som gerupphov till de farmakologiska egenskaperna och det är därmed dessa som undersöksinom olika studier. De största grupperna är fenolerna såsom gingeroler, shogaoleroch paradoler. För att utvinna dessa komponenter så är det vanligt att först torkaingefäran och valet av torkningsprocess kan ge olika utbyte av dessa komponenter.Några toxikologiska egenskaper har inte setts hos ingefäran men på grund av dessantihypertensiva egenskap och blodförtunnande effekt så bör personer som intarolika läkemedel inom dessa områden avstå från en konsumtion av ingefära.En inflammation är ett förlopp som innefattar många mediatorer runt om i kroppenvilket gör att antiinflammatoriska medel har flera möjliga vägar att rikta sig till för attge effekt. Ingefärans antiinflammatoriska effekt kommer från dess fenoler och visarsig utöva flera hämmande effekter inom inflammationsprocessen. Syfte Att undersöka vad som är känt om ingefärans antiinflammatoriskaverkningsmekanism och vilka substanser som verkar vara de huvudsakligenansvariga komponenterna Metod Sökningar via databaserna SciFinder och Web of Science har lett till sju styckenoriginalartiklar som ligger till grund för denna litteraturstudie. Resultat och Diskussion Resultaten visar att ingefäran har många antiinflammatoriska egenskaper och verkarpå flera inflammatoriska mediatorer. Dess komponenter ses bland annat hämmacyklooxygens-2 (COX-2) vilket kan liknas med de antiinflammatoriska läkemedlensom finns att erhålla idag (NSAID). Resultaten visar även att vissa av komponenternahämmar NFκB (Nuclear Factor κB) aktiveringen som vidare aktiverar frisättningenav många cytokiner och andra mediatorer vid en inflammation och ligger med andraord mycket tidigt i inflammationsprocessen. Studier har även observerat attingefäran har en hämmande effekt på T lymfocyternas spridning och på några avinterleukinerna vilket kan göra den intressant inom vissa autoimmuna sjukdomar. Iallmänhet ses en dosberoende effekt men även att den hämmande effekten blirkraftigare vid en längre sidokedja, specifikt hos gingerolerna. Slutsats Många av ingefärans komponenter har antiinflammatoriska effekter via olikaverkningsmekanismer och de som sticker ut lite extra är shogaolerna. Att de har visaten hämmande effekt på just NFκB gör dem till mycket intressanta då ett hämmandeav NFκB aktiveringen ger ett hämmande av vidare syntes av mediatorer. Mångastudier görs för att undersöka ingefärans antiinflammatoriska effekt men tyvärrutförs få på människa vilket är något som bör övervägas att utföra för att se omstudierna in vitro kan utövas i sin helhet hos människa.

Bakgrund: Palmitoyletanolamid (PEA) är endogen fettsyraamid som produceras naturligt i kroppen. PEA fungerar som en lipidmediator med liknande effekter som endocannabinoider och har olika positiva effekter på kroppen, såsom antiinflammatorisk, smärtlindrande, antikonvulsiv, immunmodulerande och neuroprotektiv verkan. PEA fungerar huvudsakligen genom att aktivera peroxisomproliferatoraktiverade receptor-alfa (PPAR-α) och även cannabinoidreceptorerna CB1, CB2 och GPR55, samt transienta receptorpotential vanilloida receptor 1 (TRPV1). Även om PEA naturligt produceras naturligt av kroppen, kan det finnas en brist vid kroniska inflammatoriska sjukdomar, vilket gör det till en användbar terapeutisk strategi att ta PEA som kosttillskott eller livsmedel för medicinska ändamål.  Syfte: Syftet med studien var att genomföra en litteraturöversikt för att undersöka den analgetiska effektiviteten av PEA och dess potentiella oönskade effekter.  Resultat: Fyra studier har undersökt effekterna av PEA-behandling på smärta och olika smärtrelaterade tillstånd. Studie 1 visade en signifikant minskning av smärta och ökad smärttålighet utan rapporterade biverkningar efter PEA-behandling. Studie 2 visade positiva effekter av PEA-behandling på neuropatisk smärta, sömn och depressionssymtom. Dessutom visade studien samband mellan glukosmetabolism, sömn, humör och smärta, vilket tyder på att smärtbehandlingen måste vara mer komplex och ta hänsyn till personens totala hälsotillstånd. Studie 3 undersökte effekten av två doser av PEA på symtom associerade med artros och visade att PEA-behandlingen ledde till signifikant förbättring i smärtintensitet, stelhet och fysisk funktion jämfört med placebo utan rapporterade allvarliga biverkningar. Slutligen, studie 4 visade att smärtlindringen var högre i PEA-gruppen jämfört med ibuprofen-gruppen vid slutet av behandlingen för temporomandibulär dysfunktion (TMD) och inga negativa effekter rapporterades i PEA-gruppen. Resultaten av dessa studier indikerar att PEA kan vara en effektiv och säker behandlingsmetod för smärta och smärtrelaterade tillstånd. / Background: Palmitoylethanolamide (PEA) is a naturally occurring endogenous fatty acid amide that acts as a lipid mediator with effects similar to endocannabinoids. It has been shown to have various positive effects on the body, such as anti-inflammatory, analgesic, anticonvulsant, immunomodulatory, and neuroprotective effects. PEA primarily works by activating peroxisome proliferator-activated receptor-alpha (PPAR-α) and cannabinoid receptors CB1, CB2, and GPR55, as well as transient receptor potential vanilloid receptor 1 (TRPV1) channels. Although the body produces PEA naturally, people with chronic inflammatory diseases may have a deficiency, making it a useful therapeutic strategy to take PEA as a supplement or food for medical purposes  Aim: The aim of the study was to investigate the analgesic effectiveness of PEA and its potential adverse effects based on a literature overview.  Results: Four studies that have investigated the effects of PEA treatment on pain and various pain-related conditions have been considered. Study 1 showed a significant reduction in pain and increased pain tolerance without reported side effects after PEA treatment. Study 2 showed positive effects of PEA treatment on neuropathic pain, sleep, and depressive symptoms. Additionally, that study showed a relationship between glucose metabolism, sleep, mood, and pain, suggesting that pain treatment needs to be more complex and consider the person's overall health status. Study 3 examined the effect of two dosage regimens of PEA on symptoms associated with osteoarthritis and showed that PEA treatment resulted in significant improvement in pain intensity, stiffness, and physical function compared to placebo without reported serious adverse effects. Finally, study 4 showed that pain relief was higher in the PEA group compared to the ibuprofen group at the end of treatment for temporomandibular dysfunction (TMD) and no negative effects were reported in the PEA group. The results of these studies indicate that PEA may be an effective and safe treatment method for pain and pain-related conditions.