Introduktion Ingefäran är en växt som sägs ha många farmakologiska egenskaper såsomantioxidant, antiemetiskt och antiinflammatoriskt. Den har sedan länge användsinom matlagning och finns också inom flertalet olika växtbaserade läkemedel och detär dess rhizom som används inom dessa områden. Ingefäran innehåller en mängdeteriska oljor som främst bidrar till den speciella doften och även oljeharts som gerdess stickande och värmande smakupplevelse. Det är främst oljehartsen som gerupphov till de farmakologiska egenskaperna och det är därmed dessa som undersöksinom olika studier. De största grupperna är fenolerna såsom gingeroler, shogaoleroch paradoler. För att utvinna dessa komponenter så är det vanligt att först torkaingefäran och valet av torkningsprocess kan ge olika utbyte av dessa komponenter.Några toxikologiska egenskaper har inte setts hos ingefäran men på grund av dessantihypertensiva egenskap och blodförtunnande effekt så bör personer som intarolika läkemedel inom dessa områden avstå från en konsumtion av ingefära.En inflammation är ett förlopp som innefattar många mediatorer runt om i kroppenvilket gör att antiinflammatoriska medel har flera möjliga vägar att rikta sig till för attge effekt. Ingefärans antiinflammatoriska effekt kommer från dess fenoler och visarsig utöva flera hämmande effekter inom inflammationsprocessen. Syfte Att undersöka vad som är känt om ingefärans antiinflammatoriskaverkningsmekanism och vilka substanser som verkar vara de huvudsakligenansvariga komponenterna Metod Sökningar via databaserna SciFinder och Web of Science har lett till sju styckenoriginalartiklar som ligger till grund för denna litteraturstudie. Resultat och Diskussion Resultaten visar att ingefäran har många antiinflammatoriska egenskaper och verkarpå flera inflammatoriska mediatorer. Dess komponenter ses bland annat hämmacyklooxygens-2 (COX-2) vilket kan liknas med de antiinflammatoriska läkemedlensom finns att erhålla idag (NSAID). Resultaten visar även att vissa av komponenternahämmar NFκB (Nuclear Factor κB) aktiveringen som vidare aktiverar frisättningenav många cytokiner och andra mediatorer vid en inflammation och ligger med andraord mycket tidigt i inflammationsprocessen. Studier har även observerat attingefäran har en hämmande effekt på T lymfocyternas spridning och på några avinterleukinerna vilket kan göra den intressant inom vissa autoimmuna sjukdomar. Iallmänhet ses en dosberoende effekt men även att den hämmande effekten blirkraftigare vid en längre sidokedja, specifikt hos gingerolerna. Slutsats Många av ingefärans komponenter har antiinflammatoriska effekter via olikaverkningsmekanismer och de som sticker ut lite extra är shogaolerna. Att de har visaten hämmande effekt på just NFκB gör dem till mycket intressanta då ett hämmandeav NFκB aktiveringen ger ett hämmande av vidare syntes av mediatorer. Mångastudier görs för att undersöka ingefärans antiinflammatoriska effekt men tyvärrutförs få på människa vilket är något som bör övervägas att utföra för att se omstudierna in vitro kan utövas i sin helhet hos människa.