<p>Syrianer saknar en egen stat och lever följaktligen idag i diasporan, bland annat i Sverige. De saknar en universell institution som tillvaratar deras egna intressen, såsom en egen stat. Syrianska organisationer har med åren utvecklat en diasporakultur. Organisationerna försöker tillvarata syrianernas intressen såsom historia, språk och kultur och ett tydligt historiemedvetande finns inom gruppen. Den kanske främsta beståndsdelen i detta historiemedvetande och som aktualiserats under det senaste årtiondet är minnen och berättelser om folkmordet på syrianer, Seyfo, som inträffade i det osmanska riket i skuggan av första världskriget. En stark identitet i sin egen historia är viktigt för att integreras i samhället och bli konstruktiva samhällsmedborgare. Men de syrianska ungdomarna har inte en riktig bra tillgång till detta och skolans historieundervisning saknar insyn på invandrargruppernas historia. Sverige är idag av ett mångkulturellt samhälle och det märks tydligt i den svenska skolan. Därför går det att fundera över vilken roll den svenska skolan har i dagens mångkulturella Sverige. Denna mångkulturella utveckling och skolans ambitioner att skapa en dialog mellan människor från olika kulturer har förändrat synen på historieämnet i den svenska skolan. Det svenska historieämnet har som mål att skapa och verka för att utveckla elevernas historiemedvetande, men vissa elever behöver också grundläggande fakta om sin egen historia. Syftet med denna uppsats är att se hur de syrianska organisationerna, Syrianska Riksförbundet i Sverige (SRF) och Syrianska Ungdomsförbundet i Sverige (SUF) försöker förmedla dessa grundläggande fakta och upprätthålla ett historiemedvetande bland de syrianska ungdomarna.</p><p>Resultatet visar att SRF och SUF arbetar febrilt med att stärka syrianska ungdomars identitet. Genom att bland annat anordna föreläsningar och kulturella tillställningar, ge ut musik, litteratur och film och uppmärksamma Seyfo upplyser förbunden de syrianska ungdomarna om syriansk/arameisk historia, kultur, språk och religion. SRF och SUF arbetade under de inledande åren arbetade med att skapa en grund för gemenskap och sammanhållning inom gruppen, arbetet koncentrerades till att skapa den specifika etniska identiteten. Under senare år arbetade SRF och SUF med att föra ut den etniska identiteten på ett politiskt sätt. Orsaken till denna aktivitet och skapandet av denna diasporakultur kan grunda sig i tillgången till det så kallade offentliga rummet i Sverige. I sina tidigare hemländer var uttryck för syriansk historia, kultur och språk i det offentliga rummet inte möjligt.</p>

Syrianer saknar en egen stat och lever följaktligen idag i diasporan, bland annat i Sverige. De saknar en universell institution som tillvaratar deras egna intressen, såsom en egen stat. Syrianska organisationer har med åren utvecklat en diasporakultur. Organisationerna försöker tillvarata syrianernas intressen såsom historia, språk och kultur och ett tydligt historiemedvetande finns inom gruppen. Den kanske främsta beståndsdelen i detta historiemedvetande och som aktualiserats under det senaste årtiondet är minnen och berättelser om folkmordet på syrianer, Seyfo, som inträffade i det osmanska riket i skuggan av första världskriget. En stark identitet i sin egen historia är viktigt för att integreras i samhället och bli konstruktiva samhällsmedborgare. Men de syrianska ungdomarna har inte en riktig bra tillgång till detta och skolans historieundervisning saknar insyn på invandrargruppernas historia. Sverige är idag av ett mångkulturellt samhälle och det märks tydligt i den svenska skolan. Därför går det att fundera över vilken roll den svenska skolan har i dagens mångkulturella Sverige. Denna mångkulturella utveckling och skolans ambitioner att skapa en dialog mellan människor från olika kulturer har förändrat synen på historieämnet i den svenska skolan. Det svenska historieämnet har som mål att skapa och verka för att utveckla elevernas historiemedvetande, men vissa elever behöver också grundläggande fakta om sin egen historia. Syftet med denna uppsats är att se hur de syrianska organisationerna, Syrianska Riksförbundet i Sverige (SRF) och Syrianska Ungdomsförbundet i Sverige (SUF) försöker förmedla dessa grundläggande fakta och upprätthålla ett historiemedvetande bland de syrianska ungdomarna. Resultatet visar att SRF och SUF arbetar febrilt med att stärka syrianska ungdomars identitet. Genom att bland annat anordna föreläsningar och kulturella tillställningar, ge ut musik, litteratur och film och uppmärksamma Seyfo upplyser förbunden de syrianska ungdomarna om syriansk/arameisk historia, kultur, språk och religion. SRF och SUF arbetade under de inledande åren arbetade med att skapa en grund för gemenskap och sammanhållning inom gruppen, arbetet koncentrerades till att skapa den specifika etniska identiteten. Under senare år arbetade SRF och SUF med att föra ut den etniska identiteten på ett politiskt sätt. Orsaken till denna aktivitet och skapandet av denna diasporakultur kan grunda sig i tillgången till det så kallade offentliga rummet i Sverige. I sina tidigare hemländer var uttryck för syriansk historia, kultur och språk i det offentliga rummet inte möjligt.