Att balansera kraven som kommer med arbetsroll och privatroll ses till stor del av den psykologiska och socialpsykologiska forskningen som emotionellt ansträngande och konfliktskapande. Forskningen beskriver negativa konsekvenser av att inte kunna lämna de emotioner och krav som förknippas med arbetet, när man går hem. Detta är också en allmän bild av relationen mellan arbete och privatliv. Men hur influerar de emotioner som uppstår i arbetslivet en individs roll som privatperson, förälder och partner? Och hur upplevs yrkesrollen och de arbetsrelaterade erfarenheterna inverka på situationer i privatlivet? Finns det upplevelser av manliga arbetsmönster som hantering av arbetsrelaterade erfarenheter och emotioner, på arbetsplatsen? Denna studie berör främst dessa frågor i förhållande till ordningspoliser, ett relativt mansdominerat yrke där arbetsuppgifterna genomsyras av emotionellt ansträngande uppgifter och upplevelser, i kontrast till det lugnare familjelivet. Hur ordningspolisers arbetsrelaterade erfarenheter och emotioner upplevs och hanteras i förhållande till deras privatliv och den mansdominerade arbetsplatsen, har studerats utifrån Greenhaus och Powells arbete- familjeförbättringsteori, Hochschilds emotionsteori, Goffmans teori om roll och fasad samt bakre och främre regioner och Brody, Shields, och Fivush och Buckners genusteoretiska perspektiv gällande emotionella uttryck och känslohantering. Tio intervjuer med ordningspoliser har analyserats med en fenomenologisk ansats. Resultatet visar, i kontrast till merparten av den tidigare forskningen, att samtliga poliser upplever att de emotionella aspekterna av arbetserfarenheterna inverkar positivt på familjelivet. Detta framgår främst i hur ordningspoliserna förhåller sig till sina barn, då de känner en tacksamhet inför familjen, som en reaktion på de många gånger negativa arbetsupplevelserna. När det gäller hanteringen av arbetsrelaterade emotioner är det märkvärt att poliserna undviker formellt samtalsstöd. Att tala om sina emotioner under arbetstid med kollegor, är det främsta sättet som poliserna får utlopp för sina känslor. Detta uppmärksammas dock många gånger inte som känslohantering, då det ses som en ytterst naturlig del av arbetslivet. Därför anser studiens författare att man, vid planering av framtida polisarbete, skulle kunna fokusera mer på denna typ av praktisk känslohantering.