<p>Individer utsätts då och då för olika typer av stressframkallande händelser, ibland med både fysiska och psykiska problem som följd. För räddningsinsatsorganisationer (polis, brandkår, sjukvård) är det viktigt att känna till hur den egna personalen reagerar i dessa situationer för att den förberedande utbildningen och den efterkommande krishanteringen ska bli så effektiv som möjligt. En grupp svenska poliser har i denna deskriptiva studie intervjuats om deras tankar och känslor innan och efter att de utsatts för en traumatisk händelse i tjänsten. Före och direkt efter händelsen var tankarna främst känsloorienterade men idag när poliserna tänker tillbaka på händelsen så dominerar de problemorienterade tankarna och känslorna. Att utsättas för denna process som stressframkallande händelser i arbetet medför kan vara påfrestande för individen. Men genom att se det inträffade som en erfarenhet kan både den enskilde räddningsarbetaren och dess organisation bli än mer effektivare inför kommande räddningsinsatser i framtiden.</p>

<p>Det har inte gått att undvika mångfald i dagens samhälle. Det talas och skrivs om det i media, det förekommer i jobbannonser och man pratar om det såväl som offentligt som privat. Ordet mångfald är ett ord som ofta dyker upp i denna uppsats. Det är ett ord som för många betyder ett positivt sådant. Även om mångfald är ett ord som betyder mycket och betyder olika för olika människor framkommer det i denna uppsats att mångfald innehåller två viktiga begrepp, nämligen etnicitet och kön. Det är just det som jag kommer att analysera i denna uppsats. Syftet med uppsatsen är att undersöka uppfattningar om mångfald inom polisyrket. Det har länge varit känt att polismyndigheten arbetar med att likna det samhälle det verkar i. Men någonstans på vägen har det blivit ett hinder. I denna uppsats undersöker jag hur poliser ser på mångfald och vad det innebär för de och hur dem använder sig av ordet. I uppsatsen har jag intervjuat åtta personer, svenskar, invandrare, kvinnor och män. Detta har jag gjort för att få en ökad förståelse på vad mångfald betyder för just dem.</p>

Individer utsätts då och då för olika typer av stressframkallande händelser, ibland med både fysiska och psykiska problem som följd. För räddningsinsatsorganisationer (polis, brandkår, sjukvård) är det viktigt att känna till hur den egna personalen reagerar i dessa situationer för att den förberedande utbildningen och den efterkommande krishanteringen ska bli så effektiv som möjligt. En grupp svenska poliser har i denna deskriptiva studie intervjuats om deras tankar och känslor innan och efter att de utsatts för en traumatisk händelse i tjänsten. Före och direkt efter händelsen var tankarna främst känsloorienterade men idag när poliserna tänker tillbaka på händelsen så dominerar de problemorienterade tankarna och känslorna. Att utsättas för denna process som stressframkallande händelser i arbetet medför kan vara påfrestande för individen. Men genom att se det inträffade som en erfarenhet kan både den enskilde räddningsarbetaren och dess organisation bli än mer effektivare inför kommande räddningsinsatser i framtiden.

Det har inte gått att undvika mångfald i dagens samhälle. Det talas och skrivs om det i media, det förekommer i jobbannonser och man pratar om det såväl som offentligt som privat. Ordet mångfald är ett ord som ofta dyker upp i denna uppsats. Det är ett ord som för många betyder ett positivt sådant. Även om mångfald är ett ord som betyder mycket och betyder olika för olika människor framkommer det i denna uppsats att mångfald innehåller två viktiga begrepp, nämligen etnicitet och kön. Det är just det som jag kommer att analysera i denna uppsats. Syftet med uppsatsen är att undersöka uppfattningar om mångfald inom polisyrket. Det har länge varit känt att polismyndigheten arbetar med att likna det samhälle det verkar i. Men någonstans på vägen har det blivit ett hinder. I denna uppsats undersöker jag hur poliser ser på mångfald och vad det innebär för de och hur dem använder sig av ordet. I uppsatsen har jag intervjuat åtta personer, svenskar, invandrare, kvinnor och män. Detta har jag gjort för att få en ökad förståelse på vad mångfald betyder för just dem.

<p>Syftet med uppsatsen är att beskriva hur kvinnor inom polisen upplever sitt yrke. Inom polisyrket jobbar det ca 18 000 poliser varav 25 procent är kvinnor. Studien aktualiserar dels om kvinnliga poliser upplever eventuella könsskillnader, dels om de reflekterar över de rådande könsnormerna. Följande frågor belyses i studien: Vilka könsskillnader råder inom polisen? Hur synliggörs könsskillnaderna? Hur påverkar de rådande normerna yrkesutövandet? Kvalitativa intervjuer har använts, kvinnorna som medverkar i studien kommer från tre olika arbetsplatser och är av olika åldrar och befattningar inom polisen. De begrepp och teorier som ligger till grund för analysen är normer, Yvonne Hirdmans genus teori, Beverly Skeggs teori om respektabilitet och hur omvårdnad reproduceras, samt forskaren Berit Åbergs forskning om hur män och kvinnor inom polisen styrs in på olika arbetsuppgifter. Resultaten visar att kvinnliga poliser i många avseenden jämförs med sina manliga kollegor. Dock har studien visat att det råder en acceptans rörande genusskillnader hos de kvinnliga poliserna vilket gör att de själva inte reflekterar över normerna Reproduktionen av den manliga normen fortlöper då kvinnor inte ifrågasätter och synliggör de genusstrukturer som de möter.</p>

Syftet med uppsatsen är att beskriva hur kvinnor inom polisen upplever sitt yrke. Inom polisyrket jobbar det ca 18 000 poliser varav 25 procent är kvinnor. Studien aktualiserar dels om kvinnliga poliser upplever eventuella könsskillnader, dels om de reflekterar över de rådande könsnormerna. Följande frågor belyses i studien: Vilka könsskillnader råder inom polisen? Hur synliggörs könsskillnaderna? Hur påverkar de rådande normerna yrkesutövandet? Kvalitativa intervjuer har använts, kvinnorna som medverkar i studien kommer från tre olika arbetsplatser och är av olika åldrar och befattningar inom polisen. De begrepp och teorier som ligger till grund för analysen är normer, Yvonne Hirdmans genus teori, Beverly Skeggs teori om respektabilitet och hur omvårdnad reproduceras, samt forskaren Berit Åbergs forskning om hur män och kvinnor inom polisen styrs in på olika arbetsuppgifter. Resultaten visar att kvinnliga poliser i många avseenden jämförs med sina manliga kollegor. Dock har studien visat att det råder en acceptans rörande genusskillnader hos de kvinnliga poliserna vilket gör att de själva inte reflekterar över normerna Reproduktionen av den manliga normen fortlöper då kvinnor inte ifrågasätter och synliggör de genusstrukturer som de möter.

Är poliser mer spänningssökande än andra? Det är frågan som ligger till grund för studien där syftet är att jämföra poliser med lärare i vilken utsträckning de söker spänning. Studien genomfördes med hjälp av ett frågeformulär bestående av 28 påståenden som kommer ifrån redan vedertagna skalor. Dessa är Eysenck Personality Inventory och Zuckerman’s Sensation Seeking Scale. 62 personer deltog i studienvarav hälften var lärare och hälften poliser. Poliserna fick signifikant högre poäng än lärarna på de påståenden som handlade om att ta risker och fatta snabba beslut. Lärarna fick i sin tur signifikant högre poäng på de påståenden som handlar om impulsivitet gällande resor. Den slutsats man kan dra av denna studie är att poliser söker sig till arbeten som i sig innebär mer spänning medan lärare i större utsträckning söker spänning utanför arbetet.

Bakgrund: Begreppet brottsoffer har funnits sedan 1970-talet, men har påvisats problematiskt att definiera. Enligt Christie (1986) teori om det ideala offret tillsammans med Strobls (2004) tilläggskriterier ska en person som utsätts för brott uppfylla kriterier för att uppnå legitim offerstatus i samhället. Dessa är svagt offer, respektabel aktivitet, respektabel plats, gärningsperson i överläge, gärningsperson okänd, hävda offerstatus, provokation och samverkan med rättsväsendet. Syftet var att beskriva och redogöra för hur anställda inom Polismyndigheten uppfattade begreppet brottsoffer och om personer som utsatts för brott skulle accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, med utgångspunkt i Christies (1986) teori om det ideala offret. Metod: Anställda inom Polismyndigheten (N=111) besvarade en webbenkät med scenarier. Data analyserades med Mann-Whitney U, deduktiv- och induktiv innehållsanalys. Resultat: Signifikanta skillnader angående respektabel aktivitet och provokation, där kvinnor i lägre utsträckning än männen ansåg att personerna som utsattes för brott accepterades som brottsoffer inom rättsväsendet. En person borde utföra en respektabel aktivitet, befinna sig på en respektabel plats och inte provocera gärningspersonen för att lättare accepteras som brottsoffer. Fem kategorier identifierades utöver teorin där två påverkade i vilken utsträckning en person accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, men de flesta personerna som utsatts för brott i scenarierna skulle accepteras i hög utsträckning. Diskussion: Christies teori om det ideala offret ansågs delvis vara applicerbar inom rättsväsendet men skulle behöva kompletteras med de nya kategorierna om teorin ska appliceras inom rättsväsendet. Begreppet brottsoffer bör ses över för att personer som utsatts för brott lättare ska kunna få sina rättigheter och behov uppfyllda. / <p>2015-06-03</p>

Den nuvarande regeringen har i Tidöavtalet lagt fram ett förslag om ett införande av visitationszoner där denna studie riktar fokus mot polisers inställningar till detta. Tidigare forskning visar att visitationszoner inte givit den effekt på kriminaliteten i praktiken som önskats och att visitationszoner istället fått kontraproduktiva konsekvenser genom minskat förtroende för polisen samt ökad diskriminering av etniska minoriteter. Syftet med denna studie är att få en större inblick i hur poliser ställer sig till de förslag som den nuvarande regeringen lagt fram i Tidöavtalet för att bekämpa brottsligheten. Frågeställningarna utgår från syftet och ämnar undersöka vad polisers inställningar till förslaget om visitationszoner är samt vad de baserar sina inställningar på. Det empiriska materialet består av transkriberingar från kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio stycken poliser med minst tre års erfarenhet i fält samt som arbetar i ett särskilt utsatt område i Sverige. Materialet har analyserats utifrån Parsons teori om institutionell makt och två av Webers tre legitimitetstyper. Resultatet visar att poliser oftare uttrycker negativa inställningar till förslaget om visitationszoner än positiva, vilket bland annat baseras på att lagändringen anses överflödig samt att priset är för högt i fråga om allmänhetens förtroende. Analysen visar att poliser idag har makt och legitimitet att definiera en situation, och att deras inställningar till visitationszoner är baserade på en rädsla över att detta kan komma att förändras om lagförslaget införs. Analysen visar även att vissa poliser har en oförmåga att se sin institutionella makt i skapandet av sin inställning. Slutsatsen är att det finns en konflikt mellan politikers och polisens syn på hur polisens makt ska utövas och vilka metoder som anses lämpliga för att skydda och upprätthålla ordning.

Syftet med den här undersökningen är att lyfta fram och beskriva vilka känslor som uppstår från polisers sida i deras dagliga arbete som poliser. Hur påverkas de av de känslor som uppstår i yrkesrollen och hur hanterar de dessa? För att undersöka detta utfördes kvalitativa intervjuer med tre poliser. Den insamlade empirin analyserades sedan utifrån teorier samt tidigare forskning inom emotionssociologi och även utifrån polisens årsredovisning. Resultatet för det emotionella arbetet visar på att poliserna överlag är nöjda med sitt val av yrke. De får handskas med många olika känslor beroende på situation med mera. Det kan vara känslor som berör belastningar av olika slag, både fysiskt och psykiskt, rädsla, stress, osäkerhet men framförallt känner de mest positiva saker inför sitt arbete. Det kan vara glädje, entusiasm, spänning, förtroende, stöd, trygghet och givande saker. Vidare framkommer det även att polisyrket är ett sådant yrke som som kopplar starka band mellan individen och yrkesrollen, det vill säga polistiteln. Vilket innebär att oavsett hur en person mår eller påverkas av sitt arbete, måste denne i yrket som polis genom träning och erfarenhet lära sig att hantera det. Ibland även stänga ute saker om det krävs. Träning är en stor del av det som utgör poliser, både innan man börjar arbeta och under arbetet. De tränas ständigt till hur de som poliser ska förhålla sig, det kan vara saker om hur man ska bemöta människor och klara av olika mötessituationer. Den kollektiva gemenskapen och samhörigheten med kollegorna och arbetsgruppen är mycket viktigt för trivsel, stöd och för det emotionella arbetet.