Bakgrund: Begreppet brottsoffer har funnits sedan 1970-talet, men har påvisats problematiskt att definiera. Enligt Christie (1986) teori om det ideala offret tillsammans med Strobls (2004) tilläggskriterier ska en person som utsätts för brott uppfylla kriterier för att uppnå legitim offerstatus i samhället. Dessa är svagt offer, respektabel aktivitet, respektabel plats, gärningsperson i överläge, gärningsperson okänd, hävda offerstatus, provokation och samverkan med rättsväsendet. Syftet var att beskriva och redogöra för hur anställda inom Polismyndigheten uppfattade begreppet brottsoffer och om personer som utsatts för brott skulle accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, med utgångspunkt i Christies (1986) teori om det ideala offret. Metod: Anställda inom Polismyndigheten (N=111) besvarade en webbenkät med scenarier. Data analyserades med Mann-Whitney U, deduktiv- och induktiv innehållsanalys. Resultat: Signifikanta skillnader angående respektabel aktivitet och provokation, där kvinnor i lägre utsträckning än männen ansåg att personerna som utsattes för brott accepterades som brottsoffer inom rättsväsendet. En person borde utföra en respektabel aktivitet, befinna sig på en respektabel plats och inte provocera gärningspersonen för att lättare accepteras som brottsoffer. Fem kategorier identifierades utöver teorin där två påverkade i vilken utsträckning en person accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, men de flesta personerna som utsatts för brott i scenarierna skulle accepteras i hög utsträckning. Diskussion: Christies teori om det ideala offret ansågs delvis vara applicerbar inom rättsväsendet men skulle behöva kompletteras med de nya kategorierna om teorin ska appliceras inom rättsväsendet. Begreppet brottsoffer bör ses över för att personer som utsatts för brott lättare ska kunna få sina rättigheter och behov uppfyllda. / <p>2015-06-03</p>

No description available.

<p><strong>Problem</strong>: Många barn antas falla offer för människohandel för sexuella ändamål och koppleri i Sverige men brottsligheten är dold och omfattningen svårbedömd.<strong></strong></p><p><strong>Syfte:</strong> Studien syftade till att öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål och koppleri med barn i Sverige. Hur kan detta fenomen förstås och vilka är de barn som drabbats? <strong> </strong></p><p><strong>Metod</strong>: Studien har genomförts med en fenomenologisk ansats och genom en detaljerad textanalys av samtliga avkunnade svenska tingsrättsdomar om människohandel och koppleri sedan lagen om människohandel infördes 1 juli 2002. Kunskap grundas därmed på hur rättsväsendet valt att konstruera barnens situation utifrån vad som framkommit i den rättsliga processen. Analysen är inspirerad av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori.<strong></strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Av totalt 47 avkunnade domar och totalt 144 målsägande var 33 målsägande barn (under 18 år). Alla var flickor, de kom från 10 olika länder och en majoritet av dem har varit offer för grovt koppleri. Rekryteringen har skett på olika sätt men inte sällan exploateras flickorna av familj och bekanta. I flickornas sociala historia och bakgrund framkommer olika riskfaktorer som riskerar att försätta flickorna i situationer där de utnyttjas. I domarna beskrivs att majoriteten av flickorna mår psykiskt dåligt efteråt. Fynden visar också att tingsrätten genomgående gör en hög bedömning av flickornas trovärdighet. Flickorna bedöms vara utsatta på olika vis och just deras låga ålder är en avgörande faktor vid förståelsen av deras utsatthet.<strong></strong></p><p><strong>Slutdiskussion: </strong>Studien visar att människohandel är ett komplext fenomen som kan förstås utifrån mikro-, meso-, exo- och makronivå. Vidare visar fynden att barn har en egen agens och initiativförmåga och att de ibland fattar beslut som försätter dem i riskfyllda situationer. Motiven till besluten kan förstås utifrån deras beskrivna sociala bakgrund och vad som ses som ”normalt” beteende i barns uppväxtmiljö kan ha påverkats av destruktiva hemsituationer. Det verkar som att flickorna i många fall inte kan förutsäga konsekvenserna av sina beslut.</p><p><strong>Nyckelord</strong>: Människohandel, barn, Sverige, rättsväsendet.</p>

Vi har gjort en fallstudie på barnläkarfallet som mellan åren 2009 och 2011 fick stor uppmärksamhet i medierna. En tre månader gammal flicka dog på Astrid Lindgrens sjukhus och en barnläkare blev misstänkt för dråp. Vi har undersökt hur rapporteringen och debatten såg ut i Aftonbladet och Dagens Nyheter. 96 artiklar har varit föremål för en innehållsanalys och fyra artiklar för textanalys. Vår undersökning har visat att barnläkarens sida fick mer utrymme i rapporteringen. Artiklarna tog oftare parti för barnläkaren än för åklagaren. Vi har också sett tendenser hos journalister att indirekt, eller i vissa fall direkt, ställa sig på barnläkarens sida. Textanalysen visade oss att barnläkarens kompetens, professionalitet och empati fick stå som bevis för att hon inte hade begått brottet. Föräldrarna till flickan fick jämförelsevis lite utrymme i rapporteringen. Vi har också sett att de läkare och åklagare som deltog i debatten hämtade stöd för sina argument i civilsamhället respektive rättssamhället. Det orsakade en konflikt som placerade sjukvården och rättsväsendet i konkurrens om tolkningsföreträde i barnläkarfallet.

Problem: Många barn antas falla offer för människohandel för sexuella ändamål och koppleri i Sverige men brottsligheten är dold och omfattningen svårbedömd. Syfte: Studien syftade till att öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål och koppleri med barn i Sverige. Hur kan detta fenomen förstås och vilka är de barn som drabbats?   Metod: Studien har genomförts med en fenomenologisk ansats och genom en detaljerad textanalys av samtliga avkunnade svenska tingsrättsdomar om människohandel och koppleri sedan lagen om människohandel infördes 1 juli 2002. Kunskap grundas därmed på hur rättsväsendet valt att konstruera barnens situation utifrån vad som framkommit i den rättsliga processen. Analysen är inspirerad av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Resultat: Av totalt 47 avkunnade domar och totalt 144 målsägande var 33 målsägande barn (under 18 år). Alla var flickor, de kom från 10 olika länder och en majoritet av dem har varit offer för grovt koppleri. Rekryteringen har skett på olika sätt men inte sällan exploateras flickorna av familj och bekanta. I flickornas sociala historia och bakgrund framkommer olika riskfaktorer som riskerar att försätta flickorna i situationer där de utnyttjas. I domarna beskrivs att majoriteten av flickorna mår psykiskt dåligt efteråt. Fynden visar också att tingsrätten genomgående gör en hög bedömning av flickornas trovärdighet. Flickorna bedöms vara utsatta på olika vis och just deras låga ålder är en avgörande faktor vid förståelsen av deras utsatthet. Slutdiskussion: Studien visar att människohandel är ett komplext fenomen som kan förstås utifrån mikro-, meso-, exo- och makronivå. Vidare visar fynden att barn har en egen agens och initiativförmåga och att de ibland fattar beslut som försätter dem i riskfyllda situationer. Motiven till besluten kan förstås utifrån deras beskrivna sociala bakgrund och vad som ses som ”normalt” beteende i barns uppväxtmiljö kan ha påverkats av destruktiva hemsituationer. Det verkar som att flickorna i många fall inte kan förutsäga konsekvenserna av sina beslut. Nyckelord: Människohandel, barn, Sverige, rättsväsendet.

Sammanfattning Föreliggande studie syftar till att undersöka hur polisen i Örebro hanterar ärenden och bemöter brottsoffer med kognitiva svårigheter. För att besvara syftet genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med poliser som arbetar eller har erfarenhet av bland annat ingripande och områdespolis. Resultaten visar att polisen försöker hantera alla brottsoffer lika oberoende av eventuella svårigheter eller funktionsnedsättningar, deras hantering utgick snarare från brottstypen samt brottsoffrets beteende. Vidare uppgav flera av respondenterna att det är önskvärt att personer berättar om sina eventuella svårigheter och vilket stöd som kan underlätta i kontakten med myndigheten då bättre kommunikation skulle innebära att brottsoffren får mer adekvat hjälp. Resultatet mynnar ut i slutsatsen att det finns både negativa och positiva aspekter kring att polisen väljer att bemöta alla brottsoffer lika, exempelvis att ingen riskerar att bli stämplad, samtidigt som det kan innebära att brottsoffren inte får den hjälp de kan behöva utifrån sina svårigheter. Vidare visar studien att brottsoffrets kognitiva förmågor kan ha betydelse för polisens bemötande. Det föreligger kunskapsluckor inom ämnesområdet och för att få en djupare förståelse för polisens upplevelser av brottsoffer och hur olika människor kan behöva stöd i rättsprocessen rekommenderas ytterligare studier.

<p>Denna C-uppsats i Sociologi är en analys av hur det fungerar i det svenska rättsväsendet gällande kvinnor som har blivit utsatt för våldtäkt. Syftet med analysen är att försöka få fram en tydlig bild av hur de svenska lagarna tillämpas i praktiken och om de efterlevs som lagen beskriver att den ska göra. Men analysen vill också se om det finns något orsakssamband mellan ett patriarkalt samhällsmönster och om det finns något symboliskt våld i rättsliga sammanhang. De teoretiska utgångspunkterna har varit en jämförelse av Pierre Bourdieus begrepp om könshabitus, symboliskt våld i relation till den feministiska teorin om patriarkatets syn på kvinnor som blir utsatt för våldtäkt och hur de blir behandlade av det svenska rättsväsendet. Pierre Bourdieus syn på den manlige dominansens reproduktion och hierarki ligger som grund för uppsatsen.</p>

<p>Syftet med den här uppsatsen är att diskutera hur rättsväsendet är påverkat av normer och värderingar. Vi undersöker om sådana normer och värderingar visar sig i enskilda individers berättelser om ärenden som rör våldtäkt/sexuellt våld riktat mot kvinnor. Vår teoretiska utgångspunkt är feministisk och vi utgår därför från Joan W. Scotts förståelse av genus i vår studie. Vi har även använt oss av andra forskares tankegångar som exempelvis Stina Jeffner, Simon Ekström, Christian Diesen och Helena Sutorius/Anna Kaldal. </p><p>Vi analyserar åtta personliga intervjuer med individer som är verksamma inom rättsväsendet.1 Syftet ringas in med hjälp av tre frågor: 1) Vad är det för faktorer som enligt våra informanter påverkar rättsapparatens hanterande av fall som rör våldtäkt/sexuellt våld mot flickor och kvinnor? 2) Kan den juridiska definitionen och de utsagor som återkommer i massmedialt material, rättsprotokoll och våra intervjupersoners berättelser relateras till varandra? 3) Till sist vill vi även resonera något kring vilka följder och effekter som dessa relationer bidrar till. </p><p>Våra slutsatser är: I våra intervjupersoners berättande blir tydligt att när de konfronteras med våra frågor som bl.a. rör den massmediala kritiken angående felaktiga beslut i våldtäktsmål, så försvarar man sin egen yrkeskår och förskjuter problematiken till att gälla andra aktörer inom rättsväsendet och man ser sig inte själv som delaktig i denna process. Det blir även påtagligt i det mediala materialet och i rättsprotokollen att fokuseringen ligger på kvinnan, att våldtäkt i första hand förstås som ett kvinnoproblem. Detta tycker vi oss även återfinna i vår analys av intervjupersonernas berättande där problematiken runt våldtäkt/sexuellt våld riktat mot kvinnor främst förskjuts från att vara ett socialt samhällsproblem till att framstå som ett individuellt problem. </p>

Syftet med den här uppsatsen är att diskutera hur rättsväsendet är påverkat av normer och värderingar. Vi undersöker om sådana normer och värderingar visar sig i enskilda individers berättelser om ärenden som rör våldtäkt/sexuellt våld riktat mot kvinnor. Vår teoretiska utgångspunkt är feministisk och vi utgår därför från Joan W. Scotts förståelse av genus i vår studie. Vi har även använt oss av andra forskares tankegångar som exempelvis Stina Jeffner, Simon Ekström, Christian Diesen och Helena Sutorius/Anna Kaldal. Vi analyserar åtta personliga intervjuer med individer som är verksamma inom rättsväsendet.1 Syftet ringas in med hjälp av tre frågor: 1) Vad är det för faktorer som enligt våra informanter påverkar rättsapparatens hanterande av fall som rör våldtäkt/sexuellt våld mot flickor och kvinnor? 2) Kan den juridiska definitionen och de utsagor som återkommer i massmedialt material, rättsprotokoll och våra intervjupersoners berättelser relateras till varandra? 3) Till sist vill vi även resonera något kring vilka följder och effekter som dessa relationer bidrar till. Våra slutsatser är: I våra intervjupersoners berättande blir tydligt att när de konfronteras med våra frågor som bl.a. rör den massmediala kritiken angående felaktiga beslut i våldtäktsmål, så försvarar man sin egen yrkeskår och förskjuter problematiken till att gälla andra aktörer inom rättsväsendet och man ser sig inte själv som delaktig i denna process. Det blir även påtagligt i det mediala materialet och i rättsprotokollen att fokuseringen ligger på kvinnan, att våldtäkt i första hand förstås som ett kvinnoproblem. Detta tycker vi oss även återfinna i vår analys av intervjupersonernas berättande där problematiken runt våldtäkt/sexuellt våld riktat mot kvinnor främst förskjuts från att vara ett socialt samhällsproblem till att framstå som ett individuellt problem.

Denna C-uppsats i Sociologi är en analys av hur det fungerar i det svenska rättsväsendet gällande kvinnor som har blivit utsatt för våldtäkt. Syftet med analysen är att försöka få fram en tydlig bild av hur de svenska lagarna tillämpas i praktiken och om de efterlevs som lagen beskriver att den ska göra. Men analysen vill också se om det finns något orsakssamband mellan ett patriarkalt samhällsmönster och om det finns något symboliskt våld i rättsliga sammanhang. De teoretiska utgångspunkterna har varit en jämförelse av Pierre Bourdieus begrepp om könshabitus, symboliskt våld i relation till den feministiska teorin om patriarkatets syn på kvinnor som blir utsatt för våldtäkt och hur de blir behandlade av det svenska rättsväsendet. Pierre Bourdieus syn på den manlige dominansens reproduktion och hierarki ligger som grund för uppsatsen.