I arbetslivet har första linjens chefer haft stora inslag av direkt ledarskap med en traditionellt hög närvaro hos de underställda. Studier visar på en ökad andel administrativa, ekonomiska och personalledande uppgifter för första linjens chefer som får till följd en minskad delaktighet i den dagliga verksamheten men också sämre möjligheter att motivera sin underställda, vilket negativt påverkar verksamheten. I Försvarsmakten har administrativa uppgifter som tidigare genomfördes högre upp i organisationen flyttats till en lägre nivå. Uppsatsens syfte är att öka förståelsen för och kunskapen om plutonchefens arbetssituation efter införandet av anställda soldater och den delegerade arbetsgivarrollen till plutonchefen. Studiens fokus är på plutonchefens avvägning mellan deltagandet i underställdas verksamhet för att utöva direkt ledarskap kontra att genomföra bl.a. personaladministration. I studien används rollteori från socialpsykologin som analysmodell, med utgångspunkt i tidigare forskning och litteratur om första linjens chefer och Försvarsmaktens ledarskapsmodell. Inledningsvis beskrivs Försvarsmaktens ”utsända” rollförväntning, därefter inhämtas plutonchefens upplevda arbetssituation och rollförväntning med en enkät till 141 plutonchefer (90 svar). Slutligen jämförs rollförväntningarna med varandra samt med teorin.  I empirin framkommer att plutonchefernas situation är pressad där upplevda tvingande administrativa arbetsuppgifter prioriteras före direkt ledarskap. Hälften (48 %) av plutoncheferna deltar i underställdas verksamhet mindre än 20 % av sin arbetstid och endast 20 % av plutoncheferna använder mindre än 20 % av arbetstiden till administration av underställda. Resultatet antyder att det finns en skillnad i rollförväntningar på plutonchefen mellan Försvarsmakten och plutoncheferna själva, främst kopplat till faktorn överbelastning av arbetsuppgifter samt yrkesrollidentiteten.