Denna studie syftar till att bidra med kunskap genom att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare uppfattar uppdraget gällande barn i behov av särskilt stöd, samt hur de menar att de arbetar med uppdraget i praktiken.Studien genomfördes i form av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma förskollärare respektive barnskötare där de svarade på intervjufrågor framarbetade utifrån syfte och forskningsfrågor. Resultaten från intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys och bearbetades utifrån Framework-metoden (Bryman, 2018). Därefter presenteras empirin i två olika delstudier. Den teoretiska utgångspunkten har varit Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv som lyfts fram inom teorin för studien.Utifrån studiens resultat framgick att de responderande förskollärarna och barnskötarna uppfattade sitt uppdrag gällande att stötta barn i behov av särskilt stöd som att det bestod av att göra olika typer av anpassningar. Följande anpassningar framhölls kräva olika typer av förutsättningar så som en relation till de individuell barnet, stöttning från ledning, kollegialt samarbete och vid behov specialpedagogiska kunskaper i olika omfattningar. Hur ett sådant arbete kan se ut i praktiken uttrycks av både förskollärarna och barnskötarna vara väldigt olika då det ansågs vara beroende av vilket behov barnet i fråga har. Det belystes emellertid hur olika metoder och förhållningssätt så som arbete med konkret material, fasta rutiner och tydlighet hos pedagogerna sågs som framträdande och upplevdes vara effektiva i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.