Föreliggande studie undersöker pragmatisk kompetens hos vuxna interimspråkstalare med syfte att studera hur de uttrycker sig när de avböjer ett erbjudande, en inbjudan och en vädjan. Studien lutar sig mot Celce-Murcias (2008) modell av kommunikativ språkförmåga där pragmatisk kompetens innefattar förmågan att uttrycka sig på ett för situationen, mottagaren och intentionen adekvat sätt. Inom pragmatikforskningen har olika typer av så kallade talhandlingar kategoriserats. Studiens specifika frågeställningar rör interimspråkstalarnas (i) formuleringssätt och (ii) artighetsgrad i talhandlingskategorin ”att avböja”. I studien deltog 24 akademiker på sfi, studieväg 3, kurs D (undersökningsgrupp). Deras svar jämfördes med svaren från en kontrollgrupp svenska målspråkstalare. Datainsamlingstekniken var ett DCT-formulär (Discourse Completion Test). Resultatet visar att undersökningsgruppen avböjer med formuleringar som ofta är direkta, snarare än indirekta, och som varken är idiomatiska eller målspråksenliga. Inte heller uppnår undersökningsgruppen den artighetsgrad som situationen och relationen till personen egentligen kräver. Konsekvensen av att inte ha denna pragmalingvistiska förmåga kan medföra att individerna riskerar att uppfattas som oartiga, okänsliga eller ignoranta.