2001 skedde ett kraftigt utbrott av Gremeniella abietina (Lagerb.) M. Morelet i området Bergvik, Dalarna. Skogsägarna var tvungna att avverka kraftigt i deras tallbestånd som respons på detta. I de objekt som återplanterades planterades det nya artsammansättningar än vad som planterats tidigare, gran och blandbestånd av gran och tall. I denna studie jämfördes och inventerades medelhöjderna på de återplanterade objektens träd för att skatta arternas framgång i de olika ståndorterna. Gran verkade vara mest lämpat eftersom den växte signifikant bättre än vad tillväxtekvationerna hade förutspått. Det påträffades även en positiv blandskogseffekt på trädens medelhöjd i provytorna. Provytor med högre antal arter, hade gran och tall med högre medelhöjd än artfattigare provytor. Provytor med tre arter, björk gran och tall hade högre tillväxt än provytor med endast tall och gran. Graden av inblandning i hela objektet hade inte någon signifikant effekt på medelhöjden. Detta tyder på att den spatiella artsammansättningen har större betydelse för de positiva effekterna av blandskog än artsammansättningen inom ståndorten i sin helhet. Detta antas vara på grund av nisch-komplementering och facilitering, möjligtvis via mykorrhiza interaktion. En annan möjlig förklaring är den minskade intra-specifika konkurrensen när individer av samma art är planterade med större avstånd sinsemellan. Troligtvis beror det på en nischuppdelning som tillåter de olika trädarterna att utnyttja markens tillgångar effektivare. Detta indikerar att småskalig artsammansättning är av vikt för tillväxten hos gran och tall. / In 2001 there was a serious outbreak of Gremmeniella abietina (Lagerb.) M. Morelet in the municipality of Bergvik in Dalarna, Sweden. The forest owners were forced to effectively cut their Pine stands in an attempt to halt the onslaught of the fungus. In the areas where new trees were planted after the cuttings, different compositions of species were implemented. Instead of only Pine (Pinus sylvestris), most of the new plantations consisted of spruce (Picea abies) or mixtures of the two species. In this study the average height of these replanted trees was measured to assess the success that the different species had in the different replanted areas. Spruce seemed to be the species that was best adapted to the local area because it grew significantly higher then what had been predicted. A positive effect of mixed-stands was also observed. The sample areas with three species, pine, spruce and birch (Betula pendula) had a higher average height then the sample areas that contained less species. The degree of mixture in the plantation as a whole had no significant effect on tree height. This implies that the spatial composition of species is of bigger importance then the quota of different species in the whole plantation. This could be explained by niche-complementation and by facilitation, probably via interactions between mykorrhiza. Intra-specific competition is another possible explanation for the greater height in sample areas with more species.  Most likely because a decrease in intra-specific competition allows a division of niches and therefore permits the resources in the soil to be utilized more efficiently. The implication of this being that small-scale specie composition is of importance.

Det svenska skogsbruket har med fokus på beståndsvis avverkning och återbeskogning genererat ett mosaikartat landskap med en mängd väl avgränsande kantzoner mellan yngre och äldre bestånd, och att uppkomna förändringar hos växtmiljön i anslutning till dessa beståndsgränser kan påverka såväl tillväxt som artsammansättning har konstaterats i ett flertal tidigare studier. Men även om dessa studier påvisat förekomsten av kanteffekter har resultaten varierat utifrån geografiskt undersökningsområde och studerade trädslag. Tidigare studier har utifrån ett nordiskt perspektiv dessutom främst fokuserat på tillväxtförändringar hos tall i Finland och norra Sverige, vilket föranlett att denna studie valt att undersöka förekomst och omfattning av tillväxteffekter inom kantzoner belägna mellan angränsande äldre och yngre granbestånd i västra Götaland. Studien har genomförts genom att inom ett antal representativa objekt samla in data utifrån utlagda provyor i terrängen och undersökningen har avgränsats till att omfatta trädens höjd- och diametertillväxt samt markvegetationens artsammansättning. Vidare jämförelser har därefter gjorts utifrån avstånd från aktuell beståndsgräns, kantzonernas väderstreck i nordlig respektive sydlig riktning samt de yngre beståndens skötselhistorik i form av röjt eller oröjt. För att undersöka förekomsten av signifikanta skillnader mellan grupperna har insamlad data analyserats med hjälp av variansanalys (ANOVA) samt Tukey’s test för skillnader mellan medelvärden. Resultatet visade på signifikanta kanteffekter hos yngre granbestånd där tillväxtnedsättningarna var som tydligast närmast beståndsgränsen, oavsett väderstreck och tidigare skötselhistorik. Dessa tillväxtnedsättningar var dock mindre än de som tidigare konstaterats hos tall, och till skillnad från tidigare studier kunde inga tillväxteffekter konstateras hos angränsande äldre bestånd. Inga tydliga skillnader kunde heller konstateras utifrån kantzonernas väderstreck eller de yngre beståndens skötselhistorik. Markvegetationens artsammansättning uppvisade i sin tur en ökad förekomst av lavar och bärris intill beståndsgränserna. Bärris, lavar och ljung förekommer frekvent inom sydligt exponerade kantzoner medan smal- och bredbladigt gräs i sin tur uppvisade en ökad förekomst inom nordligt exponerade kantzoner. Utifrån dessa resultat skulle en tänkbar rekommendation inför kommande skogsbruksåtgärder och återbeskogning kunna vara att utifrån konstaterade tillväxtnedsättningar ej prioritera plantering av gran inom ett avstånd av 0-2,5 m från beståndsgräns angränsande mot äldre granbestånd. Därmed skulle kantzonen kunna nyttjas för naturvårdande ändamål då dessa områden gynnar den biologiska mångfalden och utgör intressanta miljöer för arter som annars skulle riskera att bli utkonkurrerade i angränsande mer slutna granskogsbestånd. / The aim of this study was to evaluate edge effects along forest edges between young and old Norway spruce stands in south-western Sweden, and examine its influence on tree growth and field vegetation. Comparison between distance from stand edge, exposure (north or south facing) and young forest clearing (cleared or not cleared) showed a reduced growth among young trees near the stand edge, mainly at a distance of 0-2,5 m. This edge effect occurred regardless of exposure or forest clearing history. On the other hand, in contrary to earlier studies, no positive growth effect was found in older stands adjacent to younger stands. Regarding edge effects found on field vegetation, blueberries, lingonberries and lichens showed an increased incidence adjacent to stand edges. Berries, lichens and heather showed an increased incidence at south facing edges while grass showed an increased incidence at north facing edges.