Shankara, the great Indian thinker, was known as the accurate expounder of the Upanishads. He is seen as a towering figure in the history of Indian philosophy and is credited with restoring the teachings of the Vedas to their pristine form. However, there are others who do not see such contributions from Shankara. They criticize his philosophy by calling it “crypto-Buddhism.” It is his unique philosophy of Advaita Vedanta that puts him at odds with other Hindu orthodox schools. Ironically, he is also criticized by Buddhists as a “born enemy of Buddhism” due to his relentless attacks on their tradition. This thesis, therefore, probes the question of how Shankara should best be regarded, “a Hindu Revivalist or a Crypto-Buddhist?” To address this question, this thesis reviews the historical setting for Shakara’s work, the state of Indian philosophy as a dynamic conversation involving Hindu and Buddhist thinkers, and finally Shankara’s intellectual genealogy.

The tathāgatagarbha doctrine of Mahāyāna Buddhism affirms the existence of some permanent, significant content of sentient beings that is of the same character as a Buddha. While this alone was an important innovation within Buddhist thought, some of its authors ventured further to deem this significant content an ātman: a ‘self’, in apparent contradiction to the central Buddhist teaching of the absence of self (anātman) in the constitution of all beings. The aims of this thesis are two. Firstly, to examine usage of the term ātman in the Indian tathāgatagarbha sources which develop use of this expression. This entails a close reading of relevant sources (primarily Mahāyāna sūtra literature), and attention to how this term is used in the context of each. These sources present different perspectives on the tathāgatagarbha and its designation as a self; this study aims to examine significant differences between, and similarities across, these texts and their respective doctrines. The second aim is to attempt an account of why authors of these texts ventured to designate the tathāgatagarbha with the term ātman, especially when some of our sources suggest that this innovation received some opposition, while others deem it in requirement of strong qualification, or to be simply inappropriate. It is not my objective to account for whether or not the tathāgatagarbha is or is not implicitly what we may deem ‘a self’ on the terms of Buddhist tradition; rather, I am concerned with the manner in which this expression itself was adopted, and – in light of clear difficulties raises by it – what may have motivated those authors responsible. I argue not only that we can trace the development of this designation across the tathāgatagarbha literature, but also that those authors responsible for its earliest usage adopted an attitude towards non-Buddhist discourses on the self that requires special attention. This, I believe, had its roots in an account of the Buddha and his influence that advances our understanding of one tradition of Mahāyāna Buddhology, and its ambition to affirm its superiority over other Indian religious traditions.

<p>Den här undersökningen har visat att reinkarnationstanken finns inom ett flertal olika religioner. De religioner jag har tagit upp är Aboriginerna, några afrikanska religioner (Bambara, Benin, Edo, Yoruba, Evéerna, Igbo, Zulu), Antroposofi, Asatro, Buddhism, Cao Dai, Druser, Hare Krishna, Hinduism, Jainism, New Age, Scientologi, Taoism, Teosofi, Transcendental Meditation och Wicca. Jag hittade även andra religioner där reinkarnationstanken ingår men på grund av tidsbrist så hann jag inte sätta mig in i dessa.</p><p>Begreppet karma återfinns i nästan hälften av de religioner jag har tagit upp i min undersökning. De religioner där karma ingår är: Antroposofi, Buddhism, Cao Dai, Hare Krishna, Hinduism, Jainism, New Age, Transcendental Meditation och Wicca. De har alla rötter i den indiska religiösa traditionen, förutom kanske Wicca. Även andra begrepp var gemensamma för några religioner. Ett är begreppet samsara som används av flera religioner, Hinduismen, Jainismen och TM. Det andra begreppet är nirvana, som används av buddhisterna och jainisterna.</p><p>Det är vissa skillnader när det gäller vad som händer med människor efter döden. Det är fascinerande att människor har så skilda uppfattningar om livet efter döden och hur och om våra gärningar påverkar nästa liv. Det som är gemensamt är just detta att de flesta som tror på reinkarnation faktiskt tror att våra handlingar i detta liv påverkar de kommande liven eller det kommande livet. Det är också intressant att se skillnaderna i hur många liv vi kommer att leva, det spänner från fjorton liv till all evighet. Den mest intressanta skillnaden som jag hittade var Bambaras tro på att de kan bli gudomliga redan i detta liv och att de har som mål att återfödas i all evighet. Det är väldigt fascinerande och intressant eftersom de flesta religioner i undersökningen faktiskt strävar efter att slippa återfödas och få leva i en gudomlig tillvaro i himlen medan Bambara strävar efter en gudomlig tillvaro på jorden som levande människor till skillnad från de indiska religionerna där en gudomlig tillvaro i himlen är det som eftersträvas. Det som kommit fram i denna undersökning är att det verkar finnas fler skillnader än likheter i reinkarnationstanken. Även de religioner som använder samma begrepp, har olika innebörd i begreppen. En annan skillnad är att vissa religioner som Zulu och Aboriginerna till exempel tror att alla någon gång inkarnerar i alla olika existensformer medan religioner, som TM, tror att människor bara kan inkarnera som människor.</p><p>Målet med reinkarnationen skiljer sig mellan de olika religionerna. Allt ifrån att återgå till sitt ursprung till att återfödas i all evighet. Många religioner har som mål att slippa återfödelsens kretslopp och uppgå i en gudomlig tillvaro medan andra blir gudomliga i jordelivet. Ytterligare andra ser livet som en skola och reinkarnationen som en möjlighet att utveckla sina förmågor och talanger och bli en så fullkomlig människa som möjligt.</p><p>Syftet med den här uppsatsen har ju varit att ta reda på vilka skillnader och likheter som finns hos de religioner där reinkarnationstanken finns och att ta reda på inom vilka religioner reinkarnationstron finns. Det finns några likheter och många skillnader. Det är framför allt de religioner som är inspirerade av indiska religioner där likheterna finns. Flera av religionerna i undersökningen tror att själarna själva bestämmer sina öden innan de inkarneras. I några fall kan medlemmarna på olika sätt dock ändra sina öden. Exempelvis inom de afrikanska stammarna tar man hjälp av siare för att förändra sina öden om de är missnöjda. Vidare antroposoferna och new agearna som använder sin fria vilja om de inte gillar det som själen bestämde innan den inkarnerades.</p>

Den här undersökningen har visat att reinkarnationstanken finns inom ett flertal olika religioner. De religioner jag har tagit upp är Aboriginerna, några afrikanska religioner (Bambara, Benin, Edo, Yoruba, Evéerna, Igbo, Zulu), Antroposofi, Asatro, Buddhism, Cao Dai, Druser, Hare Krishna, Hinduism, Jainism, New Age, Scientologi, Taoism, Teosofi, Transcendental Meditation och Wicca. Jag hittade även andra religioner där reinkarnationstanken ingår men på grund av tidsbrist så hann jag inte sätta mig in i dessa. Begreppet karma återfinns i nästan hälften av de religioner jag har tagit upp i min undersökning. De religioner där karma ingår är: Antroposofi, Buddhism, Cao Dai, Hare Krishna, Hinduism, Jainism, New Age, Transcendental Meditation och Wicca. De har alla rötter i den indiska religiösa traditionen, förutom kanske Wicca. Även andra begrepp var gemensamma för några religioner. Ett är begreppet samsara som används av flera religioner, Hinduismen, Jainismen och TM. Det andra begreppet är nirvana, som används av buddhisterna och jainisterna. Det är vissa skillnader när det gäller vad som händer med människor efter döden. Det är fascinerande att människor har så skilda uppfattningar om livet efter döden och hur och om våra gärningar påverkar nästa liv. Det som är gemensamt är just detta att de flesta som tror på reinkarnation faktiskt tror att våra handlingar i detta liv påverkar de kommande liven eller det kommande livet. Det är också intressant att se skillnaderna i hur många liv vi kommer att leva, det spänner från fjorton liv till all evighet. Den mest intressanta skillnaden som jag hittade var Bambaras tro på att de kan bli gudomliga redan i detta liv och att de har som mål att återfödas i all evighet. Det är väldigt fascinerande och intressant eftersom de flesta religioner i undersökningen faktiskt strävar efter att slippa återfödas och få leva i en gudomlig tillvaro i himlen medan Bambara strävar efter en gudomlig tillvaro på jorden som levande människor till skillnad från de indiska religionerna där en gudomlig tillvaro i himlen är det som eftersträvas. Det som kommit fram i denna undersökning är att det verkar finnas fler skillnader än likheter i reinkarnationstanken. Även de religioner som använder samma begrepp, har olika innebörd i begreppen. En annan skillnad är att vissa religioner som Zulu och Aboriginerna till exempel tror att alla någon gång inkarnerar i alla olika existensformer medan religioner, som TM, tror att människor bara kan inkarnera som människor. Målet med reinkarnationen skiljer sig mellan de olika religionerna. Allt ifrån att återgå till sitt ursprung till att återfödas i all evighet. Många religioner har som mål att slippa återfödelsens kretslopp och uppgå i en gudomlig tillvaro medan andra blir gudomliga i jordelivet. Ytterligare andra ser livet som en skola och reinkarnationen som en möjlighet att utveckla sina förmågor och talanger och bli en så fullkomlig människa som möjligt. Syftet med den här uppsatsen har ju varit att ta reda på vilka skillnader och likheter som finns hos de religioner där reinkarnationstanken finns och att ta reda på inom vilka religioner reinkarnationstron finns. Det finns några likheter och många skillnader. Det är framför allt de religioner som är inspirerade av indiska religioner där likheterna finns. Flera av religionerna i undersökningen tror att själarna själva bestämmer sina öden innan de inkarneras. I några fall kan medlemmarna på olika sätt dock ändra sina öden. Exempelvis inom de afrikanska stammarna tar man hjälp av siare för att förändra sina öden om de är missnöjda. Vidare antroposoferna och new agearna som använder sin fria vilja om de inte gillar det som själen bestämde innan den inkarnerades.

As part of the Phenomenological Method used in this dissertation, the research work applied the hermeneutical concepts of bhakti, karma and moksha. Focus was on the role played by the guru, the sadhus and devotees of the Swaminarayan Movement and how they related t~ their religious, ethical and social obligations. Their responses to ethical scriptures were evaluated, especially with a view to determining the extent to which ethical injunctions permeates, enhances, uplifts and shapes the adherents spiritually ,morally and socially. Swaminarayan ethics was also placed within the context of Classical Hindu Texts and in particular, the work of Ramanuja and his Vishistadvaita philosophy. Further, it has been observed that the quest for the Ultimate Reality (Purushottam) is through their relationship with Akshar, Guru Pramukh Swami, the model of ethical excellence whose charisma binds the fibre of the Movement and his role serves both the ethical and transcendental plane of the Movement. / Religious Studies and Arabic / MA (Religious Studies)

As part of the Phenomenological Method used in this dissertation, the research work applied the hermeneutical concepts of bhakti, karma and moksha. Focus was on the role played by the guru, the sadhus and devotees of the Swaminarayan Movement and how they related t~ their religious, ethical and social obligations. Their responses to ethical scriptures were evaluated, especially with a view to determining the extent to which ethical injunctions permeates, enhances, uplifts and shapes the adherents spiritually ,morally and socially. Swaminarayan ethics was also placed within the context of Classical Hindu Texts and in particular, the work of Ramanuja and his Vishistadvaita philosophy. Further, it has been observed that the quest for the Ultimate Reality (Purushottam) is through their relationship with Akshar, Guru Pramukh Swami, the model of ethical excellence whose charisma binds the fibre of the Movement and his role serves both the ethical and transcendental plane of the Movement. / Religious Studies and Arabic / MA (Religious Studies)