Monomethylmercury, MeHg, is formed under anoxic conditions in waters, sediments and soils and then bioaccumulated and biomagnified in aquatic food webs, negatively effecting both human and wildlife health. It is generally accepted that precipitation of mercury, Hg, and adsorption of Hg to e.g. organic matter and mineral surfaces are important processes limiting the reactivity of Hg mobilized in the environment by natural and anthropogenic activities. However, knowledge concerning the role of different solid and adsorbed chemical forms of Hg for MeHg formation, evasion and bioaccumulation is missing. Such information is vital for the understanding of environmental processes controlling MeHg formation and bioaccumulation, as well as for predicting how changes in e.g. loading rates of atmospheric Hg and the outcome of climate change scenarios and anthropogenic land use could alter Hg concentrations in biota. In this thesis, a novel experimental approach, using isotopically enriched solid and adsorbed phases of inorganic Hg, HgII, as tracers, was developed. Using this approach, we successfully determined rates of MeHg formation from solid and adsorbed Hg species in sediment slurries and in mesocosm systems under conditions closely resembling those in field. We conclude that the solid/adsorbed phase speciation of HgII is a major controlling factor for MeHg net formation rates. Microcosm experiments revealed that newly formed MeHg was a major contributor to the evasion of MeHg from the water‒sediment system, emphasizing the importance of MeHg formation rate, rather than MeHg concentration, in the sediment for this process. From mesocosm systems, we provide experimental evidence, as well as quantitate data, for that terrestrial and atmospheric sources of HgII and MeHg are more available for methylation and bioaccumulation processes than HgII and MeHg stored and formed in sediments. This suggests that the contribution from terrestrial and atmospheric sources to the accumulation of Hg in fish may have been underestimated. As a consequence, in regions where climate change is expected to further increase land runoff, terrestrial MeHg sources may have even higher negative effects on biota than previously thought. Data and concepts presented in this thesis lay the basis for unprecedented in-depth modeling of processes in the Hg biogeochemical cycle that will improve our understanding and the predicting power on how aquatic ecosystems may respond to environmental changes or differences in loading rates for atmospheric Hg. / Monometylkvicksilver, MeHg, bildas under anoxiska förhållanden i naturliga vatten, sediment och jordar och bioackumuleras och magnifieras därefter i den akvatiska näringskedjan med negativa effekter på djur och människor som följd. Det är generellt vedertaget att utfällning av Hg och adsorption av Hg till exempelvis organiskt material och mineralytor begränsar tillgängligheten för biogeokemiska reaktioner av Hg som mobiliserats i miljön via naturliga och antropogena processer. Kunskap om betydelsen av speciationen av Hg i fasta och adsorberade faser för bildning, avgång och bioackumulering av MeHg är dock bristfällig. Denna information är kritisk för att förstå vilka processer som kontrollerar bildning och bioackumulering av MeHg samt för att kunna prediktera hur olika ekosystem kan förväntas svara på exempelvis ändrad deposition av atmosfäriskt Hg eller hur klimatförändringar kan påverka koncentrationerna av Hg i fisk. I denna avhandling har en experimentell metod utvecklades, där isotopanrikade fasta och adsorberade kemiska former av oorganiska tvåvärt Hg, Hg II används som s.k. "tracers". Denna metod användes för att bestämma MeHg bildningshasigheter i homogeniserade sediment prover samt i mesokosmsystem där förhållandena efterliknar de som förväntas i naturliga ekosystem. Från dessa drar vi slutsatsen att speciationen av HgII i fast/adsorberad fas är en viktig kontrollerande faktor som begränsar nettobildningen av MeHg. Mikrokosmexperiment visade att i första hand nyligt bildad MeHg avgick till gasfas vilket understryker betydelsen av MeHg bildningshastighet, snarare än koncentration, i sedimentet för denna process. Från mesokosmexperimenten visar vi, med kvantitativa data, att terrestra och atmosfäriska källor av HgII och MeHg är mer tillgängliga för bildning och bioackumulering av MeHg än HgII och MeHg lagrat eller bildat i sedimenten. Orsaken till detta är framförallt skillnad i speciationen av Hg i fasta/adsorberade faser. Detta innebär att bidraget från MeHg från terrestra och atmosfäriska källor till koncentrationen av Hg i fisk kan ha underskattats, samt att de negativa effekterna på MeHg exponering i områden där exempelvis klimat-förändringar förväntas leda till ökad terrest avrinning kan bli mer allvarliga än vad som tidigare predikterats. Data som presenteras i denna avhandling möjliggör modellering av Hg’s biogeokemiska cykel på en ny detaljnivå samt möjliggör säkrare prediktioner av hur olika ekosystem kan förväntas svara mot miljöförändringar eller ändrad deposition av atmosfäriskt Hg. / <p>Till Finansiärer skall också följande läggas till: Kempe stiftelsen (SMK-2942, SMK-2745, JCK-2413).</p>