Barnmorskans främsta uppgift genom tiderna har varit att stå vid den gravida kvinnans sida genom graviditet och förlossning samt att förmedla trygghet i svåra situationer. En av de rutinmässiga åtgärder som barnmorskan utför inom mödrahälsovården är att avlyssna barnets hjärtljud, så kallad auskultation. Varje år drabbas omkring 440 blivande mödrar av att deras barn dör innan barnet lämnat livmodern, så kallad intrauterin fosterdöd, en händelse som även påverkar barnmorskan. Tidigare forskning finns kring hur barnmorskan upplever och bearbetar intrauterin fosterdöd i samband med förlossning men begränsad kunskap finns om hur barnmorskor verksamma inom barnmorskemottagningar bearbetar upplevelsen av intrauterin fosterdöd. Studiens syfte var att belysa barnmorskan upplevelse av att upptäcka intrauterin fosterdöd hos den gravida kvinnan på barnmorskemottagningen. Metoden som valdes var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex barnmorskor med erfarenhet av att möta kvinnor inom mödravården där fosterljud inte gått att auskultera intervjuades. I resultatet framkom fyra kategorier: en föraning, känslor, tankar och handlande, behov av stöd och vikten av ett uppföljande samtal med kvinnan. Slutsatsen av den genomförda studien är att barnmorskorna som intervjuades kände att de genom sin erfarenhet fick en föraning om att något var fel. De ikläder sig sin yrkesroll på ett starkare sätt i den akuta situationen när hjärtljud inte går att avlyssna. Stödet från kollegor och arbetsledning är helt nödvändigt för att barnmorskan skall kunna bearbeta händelsen och utvecklas i sin yrkesroll. Barnmorskorna kände en oro över att ha brustit i sin vård till den gravida kvinnan och kände ett behov av att få ett uppföljande samtal med kvinnan både för sin egen skull men också för att hjälpa kvinnan i sorgeprocessen. En viktig slutsats av studien är att rutiner för hur svåra situationer skall hanteras på barnmorskemottagningen kan bli tydligare och därigenom säkerställa en hållbar arbetssituation för barnmorskan.