No description available.

No description available.

Varje år dör barn intrauterint efter att graviditeten har nått 22 fullgångna veckor. I Sverige föds det cirka 400 till 450 dödfödda barn per år och majoriteten av dessa dödsfall sker i graviditetens sista trimester. Intrauterin fosterdöd kan orsakas av flera olika komplikationer såsom infektion och nedsatta funktioner i placenta eller navelsträng. För föräldrar som mister sitt barn intrauterint är det psykisk påfrestning. Glädje och förväntningar ändras till sorg och förtvivlan. Det ställs krav på barnmorskans självkännedom, självreflektion, empati och färdighet i mötet med dessa föräldrar. Syftet med denna studie var att beskriva omhändertagande av föräldrar efter att de fått besked om att deras väntade barn dött intrauterint. Litteraturöversikt användes som metod, både kvalitativ och kvantitativ forskning granskades och analyserades av författarna med hjälp av integrerad dataanalys. Relevant material söktes i CINAHL, PubMed och PsycInfo. Detta resulterade i 18 vetenskapliga artiklar, publicerade 2003–2018. Resultatet presenteras i sju kategorier: Diagnos och Besked; Födelse och närmsta tiden efter; Minnen; Religion och Kultur; Uppföljning och stöd från sjukvård och anhöriga; Obduktion och Önskemål från föräldrar. Kategori Födelse och närmsta tiden efter, innehåller tre underkategorier: Förberedelser och förlossning, Att möta sitt barn och Avsked. Det primära behoven som föräldrarna uttryckte var vård, kommunikation och information på individnivå, läkarens och barnmorskans genuina och empatiska omhändertagande av både föräldrar och det dödfödda barnet. Slutsatsen av denna studie visar att intrauterin fosterdöd innebär en förtvivlan och föräldrarna kan hamna i chock, läkare och barnmorskor har ett stort ansvar att bemöta och vägleda föräldrarna i den specifika situation de befinner sig i. Hur föräldrarna blir bemötta och omhändertagna kan ha långvariga konsekvenser på deras hälsa. Då samhället ändras och kulturella olikheter ökar har sjukvården ett ansvar att tillgodose kulturella aspekter i vården.

Varje år föds det i Sverige cirka 110 000 barn, av dessa är ungefär 450 döda intrauterint efter graviditetsvecka tjugotvå. Tidigare forskning har visat att barnmorskans vård vid föräldrar som drabbats av intrauterin fosterdöd har stor betydelse för föräldrarnas förlossningsupplevelse och fortsatta sorgearbete. Det finns däremot begränsat med forskning kring hur barnmorskan upplever vården av föräldrar i denna svåra situation. Syftet med studien är att beskriva barnmorskors upplevelser av att vårda föräldrar under förlossning vid intrauterin fosterdöd. Studien baseras på en kvalitativ ansats där datainsamlingen utgjordes av intervjuer med åtta barnmorskor. Inklusionskriterier för deltagande i studien var yrkesverksamma barnmorskor inom förlossningsvård som vårdat föräldrar under förlossning där intrauterin fosterdöd förelåg, vid minst ett tillfälle. Analysenheten analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras utifrån temat; Att vårda då födelse och död sker i samma stund upplevs som omänskligt samt utifrån sju kategorier; En tung uppgift, att vårda under tystnad är krävande, känslan av maktlöshet, att orka ge mer av sig själv än vid normala förlossningar, att vara behövd upplevs både tillfredsställande och tungt, att orka vårda med egna och mottagna känslor samt att känna sig ensam ger en känsla av utsatthet. Resultatet visar att barnmorskor kan ha en svår tid under och efter vårdandet vid intrauterin fosterdöd. Därmed framkommer ett behov av stöd i att hantera sina egna känslor, inte minst från kollegor men också i form av organiserat sådant på arbetsplatsen. Det kan leda till både bättre arbetsmiljö för de barnmorskor som vårdar föräldraparen, men också en bättre kvalitativ vård i form av en tryggare och vårdande barnmorska. / Program: Barnmorskeutbildning

Background: Parents that loose a child in connection to labour are in great need of support.Health care provider treatment and support is of great importance to how the parents will experience something that is doomed from the beginning to be one of the most tragic events the parents will ever experience. For care givers to live up to this it is incredibly important that there are worked out guidelines to follow at these situations.Aim: To chart and describe Swedish maternity wards care program with reference to “IUFD”.Method: All clinics in Sweden have been questioned regarding care program for handling of “IUFD”. Care programs has been gathered, charted and described.Results: 87% (29 of 33) off the maternity wards has a plan for treatment and guidelines for “IUFD”. Care programs are more or less explanatory and a number of variables are present in different extents.Conclusion: That ones children die is the most tragic thing that can happen to a parent.The writer is of the opinion that it is of outmost importance that these parents get the best thinkable nursing and care.There are good guidelines regarding “IUFD” at the majority of the clinics, but to safeguard the quality the writer is of the opinion that it would be good if there where national guidelines for the shaping of these care programs.

En födsel innebär oftast känslor av glädje och lycka. I de fall då ett par drabbas av intrauterin fosterdöd (IUFD) byts dessa känslor ut mot djup sorg. Även barnmorskan kan påverkas starkt under vårdandet av de drabbade föräldrarna. Känslorna kan kännas överväldigande samtidigt som barnmorskan måste vara ett stöd i denna svåra situation. Det finns begränsat med studier om vad barnmorskan behöver för att hantera uppgiften på bästa sätt. Syftet med studien är att utforska vilka behov barnmorskor inom förlossningsvården har för att kunna ge optimalt stöd till föräldrar som drabbats av intrauterin fosterdöd. Studien är kvalitativ med en induktiv ansats. Sex barnmorskor från två olika förlossningskliniker intervjuades via telefon. Det inspelade datamaterialet transkriberades och analyserades med innehållsanalys vilket resulterade i fyra kategorier med tolv underkategorier. Kategorierna som framkom var Att vara förberedd, Att känna stöd, Att vårda i lugn och ro och Att få återhämtning. Barnmorskor upplever ofta vårdandet som mycket känslomässigt och svårt oavsett erfarenhet i yrket. Barnmorskor bör därför erbjudas stöd i form av handledning eller debriefing på sin arbetsplats. Att endast få vårda det drabbade paret och inte ansvara för andra patienter samtidigt bör eftersträvas då det ger ökad trygghet i vårdandet. Barnmorskor efterlyser mer utbildning om IUFD. Vi föreslår att ämnet ska tas upp under barnmorskeutbildningen eller som återkommande temadag på förlossningskliniker. Om barnmorskans behov uppfylls ökar förutsättningarna för att kunna ge föräldrarna en bättre upplevelse i denna svåra situation.

Det finns individuella variationer för när den gravida kvinnan börjar känna fosterrörelser, vanligtvis i graviditetsvecka 18 till 20. Fostrets rörelsemönster är unikt och kan spegla den intrauterina hälsan. Det finns en föreställning om att fostret rör sig mindre i slutet av graviditeten eftersom utrymmet i livmodern minskar. Forskning inom området har inte funnit några bevis för att det skulle vara så. Barnmorskan har en viktig uppgift att ge information om fosterrörelser till gravida. I Sverige är rekommendationen att alla gravida kvinnor ska få information om fosterrörelser från graviditetsvecka 24. Gravida ska uppmuntras att ta kontakt med vården vid upplevelse om minskade fosterrörelser, konsekvenserna kan bli allvarliga om minskade fosterrörelser inte handläggs adekvat. En riskbedömning kan vara till hjälp för att identifiera de foster som inte mår bra och som löper risk att skadas eller dö. I Sverige föds omkring tre till fyra barn döda av 1000 födda barn. Den svenska mödrahälsovården har haft betydelse för att minska andelen barn som dör före födelsen.  Syftet var att belysa hur gravida kvinnor upplever och beskriver fosterrörelser. En litteraturstudie valdes som metod. Databassökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL och resulterade i 16 inkluderade vetenskapliga artiklar publicerade åren 2011 till 2020. Dataanalysen utfördes med hjälp av integrerad analys.  Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fosterrörelser i tredje trimestern, yttre faktorer som påverkade upplevelsen av fosterrörelser och fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Karaktären på fostrets rörelser förändrades i samband med graviditetens fortskridande, från frekventa sparkar till mer ihållande och rullande rörelser. Under tredje trimestern upplevde de flesta kvinnor att fosterrörelserna ökade i styrka och frekvens. Yttre faktorer påverkade kvinnors upplevelser vilket resulterade i att kvinnor upplevde ökade fosterrörelser i slutet av dagen och under natten. Kvinnans position påverkade också upplevelsen av rörelserna då sittande eller liggande ställning innebar starkare fosterrörelser. Den vanligaste förändringen som kvinnor upplevde före intrauterin fosterdöd var minskade och svagare fosterrörelser. Flera kvinnor upplevde även en enstaka episod av mycket kraftfulla fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Slutsatsen var att kvinnor upplever en stor variation av fosterrörelser och beskriver dessa med olika ord. Majoriteten av kvinnorna uppvisade god kännedom om fostrets rörelsemönster och kunde återge detaljerade beskrivningar av sina upplevelser. Det är viktigt att barnmorskan i sin bedömning av fosterrörelserna alltid utgår från varje kvinnas subjektiva upplevelse, då varje fosters rörelsemönster är unikt. / There are individual variations for when the pregnant woman starts to perceive fetal movements, usually in pregnancy week 18 to 20. The pattern of the fetus movements is unique and can reflect intrauterine health. There is an idea that the fetus moves less at the end of pregnancy as the space in the uterus decreases. Research in this area has not found any evidence that this is the case. The midwife has an important task/mission/assignment to provide information about fetal movement. The recommendation in Sweden is that all pregnant women should receive information about fetal movement from pregnancy week 24. Pregnant women should be encouraged to contact healthcare if they experience reduced fetal movements, as the consequences can be serious if reduced fetal movements are not handled properly. A risk assessment can be helpful to identify fetuses that are not being well and who are at risk of injury or death. In Sweden, approximately three to four out of 1000 children are born dead. The Swedish maternal health care has been important in reducing the proportion of children who die before birth. The aim was to illustrate how pregnant women experience and describe fetal movements. A literature study was chosen as a method. Database search was performed in the databases PubMed and CINAHL and resulted in 16 included scientific articles published between the years 2011 to 2020. The data analysis was performed using an  integrated analysis. The result is presented in three main categories; fetal movements in the third trimester, external factors that affected the experience of fetal movements and fetal movements before stillbirth. The first fetal movements gave a new feeling and were perceived as soft.  As the pregnancy proceeded the character of the fetus movements changed, from frequent kicks to more persistent and rolling movements. During the third trimester, most women experienced that fetal movements increased in strength and frequency. External factors affected women's perception, which resulted in women experiencing increased fetal movements at the end of the day and during the night. Maternal position also affected the perception as sitting or lying position meant stronger fetal movements. The most common change that women experienced before stillbirth was decreased and weaker fetal movements. Several women also experienced a single episode of very powerful fetal movement before stillbirth.  The conclusion of this study is that women experience a great variety of fetal movements and describe these in different words. The majority of the women in this literature review showed good knowledge of the fetal movement pattern and were able to give detailed descriptions of their experiences. As every fetus movement pattern is unique, it is important that the midwife take the woman’s subjective experience of fetal movement into consideration.

Varje år förlöses barn som är döda vid födelsen, s.k. intrauterin fosterdöd. Antalet barn motsvarar i Sverige c:a tre till fyra per 1000 förlossningar per år. Första juli år 2008 kom registreringen av dött barn vid födseln att få ny innebörd i enlighet med internationell praxis, dvs. gränsen för vad som är ett barn sattes vid 22 kompletta graviditetsveckor. Orsaker till intrauterin fosterdöd är skiftande. Vid c:a 10 -15 procent av fallen förblir orsaken till barnets död okänd. Tidigare forskning har funnit att vårdpersonalens bemötande och handlande, av såväl kvinnan som av hennes partner, är betydelsefull i den kaotiska situation som uppstår i samband med intrauterin fosterdöd. Föräldrarna behöver stöd, inte bara i mötet med barnet, utan också för att kunna separera från barnet. För att tillgodose omvårdnaden och omhändertagandet av föräldrar som mist sitt barn före födelsen finns riktlinjer framtagna. Föreliggande arbetes författare är verksamma som barnmorskor på en förlossningsavdelning där möten med kvinnor som föder ett dött barn innefattas i omvårdnadsarbetet. Trots vägledande riktlinjer är vår erfarenhet den, att vårdpersonalens handlande ändå kan upplevas som kränkande och/eller sårande av de drabbade föräldrarna utan personalens egen medvetenhet om de egna handlingarnas effekt. Syftet med föreliggande arbete var därför att beskriva kvinnors upplevelse av omvårdnaden i samband med intrauterin fosterdöd utifrån begreppen ledsen, arg och sårad. Materialet i föreliggande arbete byggde på en av frågorna i en webbaserad enkät som under en begränsad period vänt sig till alla kvinnor som mist ett barn före födelsen. En kvalitativ analysmetod med deduktiv ansats användes då forskningsfrågan löd: "Är du idag ledsen, arg eller sårad för något som personalen gjorde i samband med ditt barns födelse?". Av resultatet framgick att de tillfrågade kvinnorna kände sig ledsna då personalen brast i sitt stöd när det gällde den fysiska kontakten med det döda barnet och deras anknytning till det. De kände besvikelse över att personalen vare sig bekräftade eller stärkte deras moderskap. Arga känslor infann sig när personalen visade brist på inlevelseförmåga och förståelse och inte alltid haft kännedom om att de fött ett dött barn och därmed behandlat dem som övriga mödrar. Kvinnorna kände sig sårade när personalen visade brist på respekt och uppträdde kränkande, men också vid de tillfällen personalen skapade en känsla av att ha övergivit kvinnorna. En övergripande slutsats är att omvårdnadsbehovet hos de drabbade kvinnorna och deras familjer inte helt tillgodosetts av vårdpersonalen. Resultatet visar att omvårdnaden i samband med intrauterin fosterdöd därför behöver individualiseras och bedrivas patientcentrerat. Ytterligare en slutsats är att det är av stor vikt för kvinnan att bli bekräftad i sitt moderskap. Resultatet visade att personalen inte hade förmåga att stödja kvinnorna i detta.

Bakgrund: Förlossningar med intrauterin fosterdöd kan vara en utmanande uppgift för barnmorskor. Barnmorskor kan känna sig oförberedda och sakna verktyg inför att handha en förlossning med intrauterin fosterdöd. Internationell forskning har visat att barnmorskor efterlyser mer kunskap vad beträffar handhavandet av en förlossning där barnet har dött intrauterint samt psykologiskt stöd från arbetsgivaren. Syfte: Var att beskriva barnmorskors erfarenheter av förlossning med intrauterin fosterdöd Metod: Studien genomfördes genom en gruppintervju och fyra par- intervjuer med totalt elva barnmorskor från en klinik där det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet frambringade fyra huvudkategorier med elva underkategorier. Huvudkategorierna var följande: Behov av stöd, Betydelse av utbildning, Barnmorskornas känslomässiga reaktioner och Hantera en förlossning med intrauterin fosterdöd. Barnmorskorna uttryckte att mer utbildning och stöd behövs vad beträffar förlossningar med intrauterin fosterdöd, med fokus på krishantering.  Slutsats: Resultatet visade att det skulle behövas mer resurser för återkommande fortbildning för barnmorskor om intrauterin fosterdöd och psykologiskt omhändertagande av föräldraparet i deras svåra situation / Background: Childbirths with intrauterine fetal death is a challenging task for midwives. Midwives may feel unprepared and that they lack the tools before having a birth with intrauterine fetal death. International research has shown that midwives call for more knowledge regarding the management of a birth where the child has died intrauterine and psychological support from the employer. Method: The study was conducted through a group interview and four pair- interviews with a total of eleven midwives from one clinic, where the collected material was analyzed through a qualitative content analysis. Purpose: Was to describe midwives' experiences of a childbirth with intrauterine fetal death. Result: The results emerged in four main categories with eleven subcategories. The main categories were: Need for support, Importance of education, midwives emotional reactions and managing a birth with intrauterine fetal death. The midwife’s experiences expressed that they needed more training and support regarding births with intrauterine fetal death with focus on crisis management. Conclusion: The result showed that more resources would be needed for recurrent continuing education for the midwives about intrauterine fetal death and psychological care of the parental couple in their difficult situation.

Enligt Statistiska Centralbyrån [SCB] föddes det år 2008 109 301 barn i Sverige. Utöver dessa föddes det cirka 600 barn som dött i livmodern innan förlossning. Intrauterin fosterdöd innebär att barn föds döda efter graviditetsvecka 22. Tidigare forskning belyser vikten av att barnmorskor har ett individuellt synsätt vid mötet med par vid intrauterin fosterdöd. Forskningen åskådliggör även hur föräldrar upplevt det stöd som givits under förlossningen. Det finns dock relativt lite forskning kring hur barnmorskor stödjer vid intrauterin fosterdöd. Syftet med detta arbete var därför att undersöka hur barnmorskor upplever sitt stöd i samband med förlossning vid intrauterin fosterdöd. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Fem barnmorskor intervjuades på två förlossningsavdelningar i Västra Götaland och Örebro län. I analysprocessen framkom tre huvudkategorier;individanpassa, ge tid och vara ett verktyg. Resultatet visar att barnmorskors stöd under förlossning inriktar sig på att låta paren styra informationsflödet och genom närvaro lyssna in behoven. Det var av vikt att ge paren tid i förlossningsarbetet men även tid i mötet med barnet. För att stödja bör barnmorskan känna sig trygg både i sig själv och i sin profession. En trygghet kring sin egen syn på döden var också av betydelse i stödet. / According to the Swedish bureau of Statistics [SCB] there were 109 301 children born in Sweden during 2008, in addition to these there where also approximately 600 stillborn children. Intrauterine fetal death means that the child has died in the womb after the 22nd week of pregnancy. Previous research highlights the importance of the midwives´ individual approach to parents with a stillborn child. Research also illustrates how parents experienced the support given during delivery. However, there is a limited amount of research done on how midwives support the parents of a stillborn child. The aim of this study was there for to investigate how midwives experience there support during delivery of a stillborn child. The method used was qualitative content analysis with an inductive approach. Five midwives were interviewed at two maternity wards in Västra Götaland and Örebro County. The analysis process revealed three main categories; adjust to the individual, to give time and to be a tool. The result shows that midwife´s support during delivery focuses on allowing couples to control the flow of information and by being present judge the parents´ needs. It is important to give the parents time both during delivery and to spend time with the stillborn child. To be able to support, the midwife need to feel confident both personally and professionally. It was also significant what the midwife´s own view on death was.