Globalt sker omkring 2,6 miljoner fall av intrauterin fosterdöd varje år. Det finns ett flertal maternella och fetala orsaker och riskfaktorer för att drabbas av intrauterin fosterdöd, men i de flesta fall förblir dödsorsaken okänd. Att bli förälder innebär en av livets största transitioner och anknytning till det väntade barnet startar tidigt i graviditeten. Förlusten orsakar därför en svår sorg hos föräldrarna. Barnmorskan har stor inverkan på föräldrars upplevelse av intrauterin fosterdöd och bör besitta kunskap om föräldrars erfarenheter och behov i samband med att de drabbas. Historiskt har mycket förändrats i synen på dödfödsel och handläggning av förlossning i Sverige sedan 1960-talet men globalt finns ett flertal sociala och kulturella normer och tabun kring dödfödsel som kan vara försvårande för föräldrarnas upplevelser i samband med att de drabbas.  Syftet med litteraturöversikten var att beskriva föräldrars upplevelser av att drabbas av intrauterin fosterdöd.  Metoden som användes var en litteraturöversikt där data från 15 artiklar från 12 olika länder inkluderades. Datan analyserades med integrerad analys.  I resultatet framkom tre kategorier och åtta underkategorier: ”Upplevelsen av förlust” med underkategorierna ”Känslomässiga reaktioner”, ”Hanteringsmekanismer” och ”Påverkan på parrelationen”. ”Betydelsen av stöd” med underkategorierna ”Stöd från vänner och familj”, ”Vårdmötet” samt ”Betydelsen av trosuppfattning och kulturell kontext” och ”Att möta sitt dödfödda barn” med underkategorierna ”Att se och hålla sitt barn” samt ”Bekräftelse av barnet som person”. Initialt beskrivs sorg, chock, förvirring och emotionell smärta. Många föräldrar klandrar sig själva för dödsfallet. Stöd från familj och vänner är betydande. Sociala och kulturella normer samt tron på en högre makt kan vara försvårande eller stödjande i sorgeprocessen. Föräldrar önskade att barnet skulle behandlas med respekt samt bekräftas som person.  Slutsatsen blev att emotionell smärta och sorg vid förlust av ett barn som dör intrauterint var betydande oavsett när under graviditeten och var i världen det skedde, oavsett kulturell kontext och eventuell trosuppfattning. Det dödfödda barnet var för alltid en betydande del av föräldrarnas liv och minnen av barnet blev värdefulla. Vårdmötet hade stor betydelse för föräldrarnas upplevelse. En stor andel föräldrar önskade möta sitt barn men alla fick inte möjlighet att göra det på grund av barriärer kring kultur, trosuppfattning, sociala normer, riktlinjer i vården och egen rädsla. / Globally, about 2,6 million cases of intrauterine fetal death occur every year. There are several maternal and fetal causes and risk factors for intrauterine fetal death to occur, but in most cases the cause of death remains unknown. Becoming a parent is one of lifes’ biggest transitions and attachment to the expected child starts early in the pregnancy. The loss therefore cause severe grief for the parents. The midwife has great influence on the parents' experience, and knowledge of parents’ experiences and needs when facing an intrauterine fetal death is important. Historically, much has changed in the view of stillbirth and the handling of the birth of a stillborn in Sweden since the 1960s, but globally there are many social and cultural norms and taboos surrounding stillbirth that can be aggravating for the parents’ experiences in connection to their loss.  The purpose of the literature review was to describe parents’ experiences when they suffer from intrauterine fetal death.  Used method was a literature review were data from 15 articles from 12 different countries were included. The data were analyzed with integrative analysis.  In the results three categories and eight subcategories emerged: "The experience of loss" with the subcategories "Emotional reactions", "Coping mechanisms” and ”Impact on the couples relationship", "The importance of support" with the subcategories "Support from friends and family", "The care meeting" and "The importance of beliefs and cultural context", "Meeting your stillborn child" with the subcategories "Seeing and holding your child" and "Confirmation of the child as a person". Initially, grief, shock, confusion and emotional pain are described. Many parents blame themselves for the death. Support from family and friends was significant. Social and cultural norms as well as belief in a higher power could be aggravating or supportive in the grieving process. Parents wanted their child to be treated with respect and confirmed as an individual.  The conclusion was that emotional pain and grief in connection to perinatal losswas significant regardless of when during pregnancy and where in the world it occured, regardless of cultural context and possible beliefs. The stillborn child was forever a significant part of the parents’ lives and memories of the child became valuable. The personal treatment in the care encounter is of great importance for the parents’ experience. A large proportion of parents wanted to meet their child, but not everyone was given the opportunity to do so due to barriers surrounding culture, beliefs, social norms, care policies and own fears.

Intrauterin fosterdöd (IUFD) definieras som ett barn som, efter 22 fullgångna graviditetsveckor, efter framfödandet inte visar några livstecken. Det drabbar drygt 400 barn i Sverige årligen. Enligt tidigare forskning har barnmorskan en viktig roll i att förbereda föräldrarna samt underlätta deras första möte med sitt döda barn. Ofta beskrivs barnmorskans arbete som glädjefyllt, men känslor som kan vara svåra att hantera väcks samtidigt som barnmorskan i sin vårdande roll skall arbeta stödjande och stärkande. Begränsat med studier finns på hur barnmorskan upplever denna situation. Syftet med studien är att belysa barnmorskans upplevelser i mötet med intrauterin fosterdöd. Studien utgår från en kvalitativ metod med induktiv ansats där åtta barnmorskor intervjuades. Datamaterialet analyserades med innehållsanalys, vilket ledde till fem kategorier och ett övergripande tema; Berikande möten skapas genom att våga vårda i sorg. De fem kategorierna var; Att vårda med en djupare relation, Att vårda innebär att ge det bästa, Att vårda med struktur är stödjande, Att vårda med egna känslor samt Att känna sig trygg underlättar vårdandet. Att möta IUFD och de föräldrapar som drabbats av detta ses av barnmorskorna i studien som ett värdefullt och berikande möte, vilket leder till fina och djupa relationer. I mötet önskar barnmorskan använda sin fulla potential som barnmorska och människa för att kunna ge föräldraparen en fin upplevelse och ett vackert första möte med sitt döda barn. Det mest centrala i mötet med IUFD är enligt barnmorskorna att vara ett stöd för det blivande föräldraparet genom att få möjligheten att skapa en miljö där föräldraparet kan känna sig trygga, omhändertagna och bekräftade. Att kunna finnas där för paret genom kontinuitet och närvaro i kropp och sinne, är enligt barnmorskorna oerhört betydelsefullt. I resultatet framkommer att det är föräldrarnas sorg som är i centrum och att barnmorskans egna känslor snarare handlar om deras förmåga att känna empati som medmänniska. / Intrauterine Fetal Death (IUFD) - the clinical term for stillbirth - is defined as the premature termination of a fetus after more than 22 full weeks of pregnancy and occurs in Sweden over 400 times per year. Prior research indicates that midwives play an important role in assisting births and preparing new parents. Midwifery is often described as satisfying and joyful work, however certain occurrences also raise difficult and painful feelings. While stillbirths are known to have a traumatic impact on mothers, there is only a limited number of studies to better understand the impact of IUFD on midwives. As such, the purpose of the study is to illuminate the experience of midwives exposed to IUFD. The study pursues a qualitative method, aiming to draw inductive conclusions based on interview with eight midwives. The data were analyzed using content analysis, which lead to five categories and one overarching theme. The broad theme was Enriching encounters are created by daring to care in grief. The five categories were: Providing care with a deeper relationship, Providing care entails giving the best, Providing care with structure is supportive, Providing care with one’s own feelings, Feeling secure aids providing care. The midwives interviewed saw encountering IUFD and parents affected by it as a valuable and enriching experience, which leads to deep and meaningful relationships. Midwives interviewed wish to exercise their full potential and help ensure the best possible experience for parents. The central concern when encountering IUFD is to support the parents by creating an environment where the parents can feel safe, cared for, and validated. To provide consistent, continuous, and present care is highly significant according to the midwives. Among the results, it is apparent that the grief of parents is central and that the midwife’s own feelings are more closely tied to their ability to empathize.

I Sverige föds ungefär 440 barn döda varje år. Intrauterin fosterdöd kan beskrivas som en stilla födsel och definieras som framfödande av barn som saknar livstecken efter 22 fullgångna graviditetsveckor. En förlossning av ett dödfött barn sker på liknande sätt som en förlossning med ett levande barn. Skillnaden är att fosterhjärtljuden inte behöver övervakas eller registreras. Modern som genomgår förlossningen kan då istället få all uppmärksamhet. Att få ett dödfött barn tillhör inte en vanlig livserfarenhet och innebär en chock för föräldrarna. Intrauterin fosterdöd kan orsaka kraftiga psykiska besvär hos modern. En majoritet har planerat månader och ibland år i förväg för hur livet med ett barn kommer att bli och när barnet sedan dör intrauterint rasar hela deras värld. Sorgen efter ett barn som får en stilla födsel beskrivs som långvarig och djup, speciellt för modern som bär barnet i sin kropp.   Syftet med föreliggande litteraturöversikt var att belysa moderns psykiska hälsa efter att hon mist sitt barn intrauterint.   För att på lämpligt sätt besvara föreliggande studies syfte valdes en litteraturöversikt som metod. Databassökningar gjordes via PubMed, CINAHL och PsychINFO. Resultatet av sökningarna medförde att 18 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna var publicerade från år 2008 till och med år 2018 och både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades i studien. Vetenskaplig kvalitetsgranskning och klassificering genomfördes utifrån Sophiahemmet Högskolas utarbetade bedömningsunderlag. Resultatet framtogs genom integrerad analys av innehåll.   I resultatet framkom det att modern kan drabbas av olika psykiska besvär med varierande svårighetsgrad efter att hon mist sitt barn intrauterint. Ångest, depression, oro, tvångstankar, posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar förekommer. Besvären kan finnas kvar lång tid efter dödfödseln. Känslor av tomhet, olust och skuld beskrevs hos ett flertal mödrar samt skillnader i hur samhället betraktade dem på grund av socioekonomisk och kulturell status. Genom att få stöd från sjukvården och barnmorskor kunde symtomen och besvären minska. Att samla minnen, hålla i barnet, utföra ritualer, mindfulness, stödsamtal eller psykoterapi ledde till att besvären kunde minska.   Slutsatsen som framkommit från föreliggande litteraturöversikt är att den psykiska hälsan hos modern kunde påverkas negativt av den kris som en intrauterin fosterdöd innebär. Hur svåra och långvariga besvären blev var beroende av tillgängligheten och kvaliteten på generellt stöd samt vårdinsatser. / In Sweden, approximately 440 children are stillborn every year. Intrauterine fetal death is sometimes described as a still birth and is defined as the birth of a child who has shown no sign of life after 22 completed pregnancy weeks. The birth of a stillborn child is similar to the birth of a living child. The difference is that the fetal heartbeat does not need to be monitored or recorded. Full attention can be directed at the mother giving birth. Giving birth to a stillborn child is not a normal life experience and is a shock for the parents. Intrauterine fetal death can cause the mother severe mental disorders. A majority has planned months and sometimes years in advance for how life with a child will be and when the child then dies their entire world crumbles. Grieving for a child who is stillborn is described as long lasting and deep, especially for the mother who carried the child in her body.   The aim of this literature review was to illuminate the mother's mental health after she has lost her baby intrauterine.      In order to adequately respond to the purpose of the study, a literature review was chosen as a method. Database searches were made through PubMed, CINAHL and PsychINFO. The result of the searches led to the inclusion of 18 scientific articles. The articles were published from year 2008 to 2018 and both qualitative and quantitative articles were included in the study. Scientific quality review and classification was implemented in the foundation of the Sophiahemmet University Hospital. The result was developed through integrated content analysis.   From the result it emerged that the mother could suffer from various mental disorders with varying degrees of difficulties after she has lost her child intrauterine. Anxiety, depression, worrying, obsessive thoughts, post-traumatic stress disorder and suicidal thoughts occur. The discomfort can last long after the birth of a stillborn child. Feelings of emptiness, unrest and guilt were shown by a number of mothers as well as differences in how society saw them based on their socio-economic and cultural status. By receiving support from health care staff and midwives, the symptoms and disorders could be reduced. Collecting memories, holding the child, performing rituals, mindfulness, counseling or psychotherapy could also lead to reduced symptoms.   The conclusion from the literature review is that the mental health of the mother was adversely affected by the crisis that an intrauterine fetal death implies. How severe and long-lasting problems became, depended on availability and quality of general support and efforts from the healthcare system.