No description available.

<p>Enligt Statistiska Centralbyrån [SCB] föddes det år 2008 109 301 barn i Sverige. Utöver dessa föddes det cirka 600 barn som dött i livmodern innan förlossning. Intrauterin fosterdöd innebär att barn föds döda efter graviditetsvecka 22. Tidigare forskning belyser vikten av att barnmorskor har ett individuellt synsätt vid mötet med par vid intrauterin fosterdöd. Forskningen åskådliggör även hur föräldrar upplevt det stöd som givits under förlossningen. Det finns dock relativt lite forskning kring hur barnmorskor stödjer vid intrauterin fosterdöd. Syftet med detta arbete var därför att undersöka hur barnmorskor upplever sitt stöd i samband med förlossning vid intrauterin fosterdöd. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Fem barnmorskor intervjuades på två förlossningsavdelningar i Västra Götaland och Örebro län. I analysprocessen framkom tre huvudkategorier;<em>individanpassa, ge tid</em> och <em>vara ett verktyg.</em> Resultatet visar att barnmorskors stöd under förlossning inriktar sig på att låta paren styra informationsflödet och genom närvaro lyssna in behoven. Det var av vikt att ge paren tid i förlossningsarbetet men även tid i mötet med barnet. För att stödja bör barnmorskan känna sig trygg både i sig själv och i sin profession. En trygghet kring sin egen syn på döden var också av betydelse i stödet.</p> / <p>According to the Swedish bureau of Statistics [SCB] there were 109 301 children born in Sweden during 2008, in addition to these there where also approximately 600 stillborn children. Intrauterine fetal death means that the child has died in the womb after the 22nd week of pregnancy. Previous research highlights the importance of the midwives´ individual approach to parents with a stillborn child. Research also illustrates how parents experienced the support given during delivery. However, there is a limited amount of research done on how midwives support the parents of a stillborn child. The aim of this study was there for to investigate how midwives experience there support during delivery of a stillborn child. The method used was qualitative content analysis with an inductive approach. Five midwives were interviewed at two maternity wards in Västra Götaland and Örebro County. The analysis process revealed three main categories; <em>adjust to the individual, to give time</em> and <em>to be a tool.</em> The result shows that midwife´s support during delivery focuses on allowing couples to control the flow of information and by being present judge the parents´ needs. It is important to give the parents time both during delivery and to spend time with the stillborn child. To be able to support, the midwife need to feel confident both personally and professionally. It was also significant what the midwife´s own view on death was.</p>

Bakgrund: Det finns begränsad kunskap om hur mammor upplever att drabbas av HELLP syndrom och samtidigt mista sitt väntade barn. Ytterligare kunskap kan bidra till ökad förståelse och leda till bättre vård. Syfte: Att beskriva mammors upplevelser av att drabbas av HELLP syndrom och samtidigt mista sitt väntade barn. Metod: En kvalitativ fallstudie med djupintervjuer som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien påvisade det kaos och den overklighetskänsla mammorna upplevde då insjuknandet och händelserna skedde i snabb takt. Det fanns ingen tid för reflektion, tillståndet var livshotande och en katastrofkänsla uppstod. Temat overkligt kaos formades. De svårt sjuka mammorna klarade inte att delta vid första omvårdnaden av sitt döda barn men kunde under vårdtiden vara tillsammans med barnet vid flera tillfällen vilket gav känslor av både glädje och sorg. Mammorna upplevde restsymtom av HELLP syndrom ett halvår efter händelsen. Slutsatser: Det snabba insjuknandet och händelseförloppet resulterade i ett overkligt kaos för mammorna. Det är viktigt att vårdpersonalen är tydliga i sin kommunikation och hela tiden närvarande hos mamman. Barnmorskan har en central roll i att hjälpa mammorna att möta och vara nära sitt döda barn så mycket som möjligt.

Bakgrund: En intrauterin fosterdöd (IUFD) innebär att förlora ett barn i en graviditet efter gestationsvecka 22. Att förlora ett barn ingår sällan i framtidsbilden och påverkar individer på olika sätt. Oftast finns ingen förklaring till varför en IUFD inträffar men riskfaktorer som övervikt hos modern, rökning, missbildning hos barnet och fel på placentan kan leda till att barn plötsligt dör. Förekomsten av IUFD är oftast högre i låg- och medelinkomstländer. Sjuksköterskor finner det ofta svårt att möta föräldrar som har förlorat ett barn.     Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelser av en intrauterin fosterdöd. Metod: Metoden utgick från en litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Databaser som användes var CINAHL Complete, psycINFO och Academic Search Complete. Tio vetenskapliga artiklar analyserades där endast kvalitativa data inkluderades i resultatet. Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman: Föräldrars känslomässiga reaktioner med underteman Känslor och tankar, Relationen till varandra efter förlusten och Minnet av det döda barnet. Betydelsen av stöd och hjälp med underteman Existentiella aspekter och trosuppfattningens betydelse och Föräldrars upplevelser av sjukvården.  Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras litteraturöversiktens svagheter och styrkor. I resultatdiskussionen diskuteras olika ämnen utifrån sjuksköterskans perspektiv med fokus på kunskap angående omvårdnad för sörjande föräldrar och utbildning i vård vid sorg. / Background: An intrauterine fetal death (IUFD) means losing a child in pregnancy after gestation week 22. Losing a child is rarely included in the image of the future and will affect individuals in different ways. There is usually no explanation to why an IUFD occurs but risk factors such as overweight with the mother, smoking, malformation of the child and placenta failure can cause a sudden death of a child. The prevalence of IUFD is usually higher in low- and middle- income countries. Nurses often find it hard to meet parents who have lost a child.  Aim: The aim was to highlight parents experiences of an intrauterine fetal death. Method: The method was based on a literature review in accordance to Friberg (2017). The databases that were used was CINAHL Complete, psycINFO and Academic Search Complete. Ten scientific articles were analysed where only qualitative data were included in the result.  Results: Two main themes were discovered: Parents emotional responses with subthemes Feelings and thoughts, The relationship with each other after the loss and The memory of the dead child. The importance of support and assistance with subthemes Existential aspects and the beliefs significance and Parents perspectives of healthcare.  Discussion: The method discussion brought up weaknesses and strengths. The outcome discussion discussed different subjects out of the nurse perspective with focus on the knowledge of care for bereaved parents and education of nursing care in grief.

Bakgrund: Enligt studier kan möten med föräldrar som föder barn som inte lever framkalla sorg, skuld och stress hos vårdpersonal och stöd är något som efterfrågas. Trots behovet finns begränsad forskning om vilket typ av stöd som behövs. Syfte: Syftet med studien var att identifiera barnmorskors och undersköterskors behov av stöd samt vilket typ av stöd de behöver vid möten med föräldrar som föder barn som inte lever. Metod: Åtta barnmorskor och fem undersköterskor fördelade i tre fokusgrupper intervjuades på en mellanstor förlossningsavdelning i Mellansverige. Semistrukturerade frågor ställdes utifrån en intervjuguide. Analysmetoden var kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett tema och fem kategorier identifierades. Temat var: Viljan att göra gott. Kategorierna var: Kollegialt stöd, Verksamhetsstöd, Utbildning, Handledning och Reflektion samt Att vara oerfaren. Slutsats: Behovet av stöd varierade men samtliga deltagare ansåg att de fanns för varandra som stöd samt upplevde behov av kontinuitet i möten med föräldrarna och någon typ av utbildning. Fasta handledningstillfällen där deltagarna kunde träffas tvärprofessionellt önskades. Deltagare med lång erfarenhet av förlossningsvård kände sig tryggare i möten med föräldrar som föder barn som inte lever, än de med kortare erfarenhet. Klinisk tillämpbarhet: Studien skulle kunna leda till att stöd implementeras i verksamheten, vilket på sikt kan leda till att drabbade föräldrar får ett bättre bemötande. / Background: According to research health professionals are feeling grief, guilt and stress when they meet parents giving birth to stillborn babies. They are in need of support but research about what kind of support is limited. Aim: To identify midwives’ and assistant nurses’ need of support and what kind of support they need meeting parents giving birth to stillborn babies. Method: Eight midwives and five assistant nurses were interviewed and distributed in three focus groups. They were asked semi-structured questions based on a questionnaire. The analysis method was qualitative content analysis. Results: One theme and five categories were identified. The theme was: The will to do good. The categories were: Collegial support, Education, Support from the hospital management, Tutorial and Reflection and To be inexperienced. Conclusion: The need of support varied but all participants considered they were there for each other as a support and a need of continuity and education in their meetings with parents. They also wished for tutorials with regular occasions where they could meet with different professions in a group. Those participants with longer experience from childbirth care felt more secure in their meetings with parents giving birth to stillborn babies, compared with those with shorter experience. Clinical application: The study could lead to support being implemented in maternity units, which in the end could lead to better treatment for the affected parents.

Barnmorskans främsta uppgift genom tiderna har varit att stå vid den gravida kvinnans sida genom graviditet och förlossning samt att förmedla trygghet i svåra situationer. En av de rutinmässiga åtgärder som barnmorskan utför inom mödrahälsovården är att avlyssna barnets hjärtljud, så kallad auskultation. Varje år drabbas omkring 440 blivande mödrar av att deras barn dör innan barnet lämnat livmodern, så kallad intrauterin fosterdöd, en händelse som även påverkar barnmorskan. Tidigare forskning finns kring hur barnmorskan upplever och bearbetar intrauterin fosterdöd i samband med förlossning men begränsad kunskap finns om hur barnmorskor verksamma inom barnmorskemottagningar bearbetar upplevelsen av intrauterin fosterdöd. Studiens syfte var att belysa barnmorskan upplevelse av att upptäcka intrauterin fosterdöd hos den gravida kvinnan på barnmorskemottagningen. Metoden som valdes var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex barnmorskor med erfarenhet av att möta kvinnor inom mödravården där fosterljud inte gått att auskultera intervjuades. I resultatet framkom fyra kategorier: en föraning, känslor, tankar och handlande, behov av stöd och vikten av ett uppföljande samtal med kvinnan. Slutsatsen av den genomförda studien är att barnmorskorna som intervjuades kände att de genom sin erfarenhet fick en föraning om att något var fel. De ikläder sig sin yrkesroll på ett starkare sätt i den akuta situationen när hjärtljud inte går att avlyssna. Stödet från kollegor och arbetsledning är helt nödvändigt för att barnmorskan skall kunna bearbeta händelsen och utvecklas i sin yrkesroll. Barnmorskorna kände en oro över att ha brustit i sin vård till den gravida kvinnan och kände ett behov av att få ett uppföljande samtal med kvinnan både för sin egen skull men också för att hjälpa kvinnan i sorgeprocessen. En viktig slutsats av studien är att rutiner för hur svåra situationer skall hanteras på barnmorskemottagningen kan bli tydligare och därigenom säkerställa en hållbar arbetssituation för barnmorskan.

Bakgrund: I Sverige föds det mellan 110 000 - 150 000 barn varje år och av dem är cirka 440 dödfödda, vilket innebär att 4 av 1000 barn dör intrauterint eller i samband med förlossning. Intrauterin fosterdöd definieras när barnet dör i magen från graviditetsvecka 22 i Sverige. Det är viktigt att mödrars upplevelser uppmärksammas samt hur de påverkas av detta. Syfte: Att beskriva mödrars upplevelser av att förlora sitt barn intrauterint, samt att granska undersökningsgruppen som varit med i artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie av tolv vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Det genomgående resultatet var att mödrar upplevde en känsla av förlust, en förlust av sin graviditet, en förlust av sitt barn och en förlust av rollen som mamma. Upplevelserna om hur de blev bemötta och omhändertagna av vårdpersonal var blandade. En del mödrar var mycket nöjda medan en del inte alls var nöjda med hur omvårdnaden av dem sköttes. Slutsatser: Förlusten mödrar drabbas av gör att de kan uppleva skuld, skam och sorg. Detta gör att de inte kan ta vara på den stund som krävs för att kunna se tillbaka på tiden med barnet på ett fint sätt. Detta innebär att ett stort ansvar vilar hos vårdpersonal som bör finnas där för att stötta och guida när det känns jobbigt att ta egna beslut som mamma.

SAMMANFATTNING I Sverige föds 3-4 dödfödda barn per 1000 födda barn. Orsaken till barnadöden förblir för många föräldrar okänt. Studiens syfte var att beskriva vad kvinnor som besvarat ett frågeformulär om tidiga tecken på att barnet skulle dö intrauterint, ville förmedla om sin upplevelse i samband med deras barns död och födelse och om det fanns några skillnader i kvinnans upplevelse beroende på om deras döda barn föddes före graviditetsvecka 28 jämfört med efter graviditetsvecka 28. Frågeformuläret var tillgängligt från den 1 september 2011 till och med den 31 december 2014 på Spädbarnsfondens hemsida. Efter uppmaningen: " Här kan du skriva helt fritt och berätta om något som du vill förmedla och som du inte tycker har tagits upp i detta frågeformulär" hade kvinnorna obegränsat utrymme för att förmedla sina erfarenheter. En kvalitativ innehållsanalys utfördes på 290 svar. Fem kategorier identifierades: Tiden före och efter förlossningen 146 (36%) av svaren, Kontakten med sjukvården 119 (29%), Kunskap 75 (19%), Mötet med barnet 34 (8%), samt Förbättring av vården 31 (8%). Kategorierna handlade om kvinnans upplevelse av bemötandet och stöd som de fått innan, under och efter förlossningen, om otillräcklig kunskap om barnadöd, skapa minnen av barnet och avsaknaden av minnen, om kvinnans känslor inför förlossningen, symtom under graviditeten och om att kvinnorna uppskattade att forskning kring intrauterin död genomförs. Kvinnorna beskrev brister i sin kunskap om att barn kan dö före födelsen och de saknade information om detta under graviditeten. De menade att denna information kan ges inom föräldrautbildningen på mödravårdscentralen. En del kvinnor upplevde bemötandet i samband med deras barns död som bra och tryggt medan andra tyckte att bemötandet hade varit dåligt. Mötet med barnet blev både bra och dåligt och kvinnorna önskade att barnmorskan hade hjälpt dem mer med detta. Kvinnor som fött sitt döda barn efter vecka 28 tog upp att de önskade att deras oro under graviditeten skulle tagits på mer allvar och de upplevde att de var till besvär när de kontaktade barnmorskan.

SAMMANFATTNING Bakgrund: År 2013 dog 429 barn i Sverige intrauterint, vilket motsvarade tre till fyra dödfödda barn per 1 000 födda. I 10-15 procent av alla fall av barn som föds döda finns ingen känd orsak till barnets död. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur kvinnor som förlorat sitt barn intrauterint efter graviditetsvecka 28, skattade sin fysiska och psykiska hälsa tiden innan barnet dog. Syftet var också att undersöka eventuella skillnader avseende skattningen av den fysiska och psykiska hälsan mellan de kvinnor vars barn föddes dött i fullgången tid, jämfört med dem som födde sitt barn före graviditetsvecka 37. Vidare var syftet att beskriva motionsvanor under den sista månaden av graviditeten. Metod: Föreliggande studie baseras på en webbenkät på Spädbarnsfondens hemsida där kvinnor som förlorat sitt barn intrauterint skattade sin fysiska och psykiska hälsa under den sista månaden av graviditeten. Webbenkäten bestod av 87 frågor och besvarades av 798 kvinnor som alla förlorat sitt barn intrauterint. Inklusionskriterierna i föreliggande studie var att det döda barnet skulle vara fött efter 28 fullgångna graviditetsveckor samt efter år 2009. Detta resulterade i att 317 kvinnors svar analyserades. Resultat: Den övervägande majoriteten av kvinnorna hade god fysisk och psykisk hälsa fram till dagen innan deras barn konstaterades dött. För några av kvinnorna försämrades hälsan något under den sista graviditetsmånaden. Resultatet tyder också på att den fysiska och psykiska hälsan var bättre under den sista graviditetsmånaden bland de kvinnor vars barn föddes dött i fullgången tid, jämfört med dem som födde sitt barn före graviditetsvecka 37. Den vanligaste sjukdomen under den sista månaden av graviditeten var högt blodtryck. De flesta kvinnor tränade inte regelbundet under den sista graviditetsmånaden, bland dem som tränade var den vanligaste motionsformen promenader. Fyra av tio kvinnor uppgav att de var utsatta för stress under den sista månaden av graviditeten, den vanligaste orsaken till stress uppgavs vara arbete eller studier. Den näst vanligaste stressfaktorn var oro för den egna hälsan eller barnets hälsa. Slutsats: Majoriteten av kvinnorna hade god fysisk och psykisk hälsa fram till dagen innan deras barn konstaterades dött i livmodern. Kvinnor vars barn föddes dött i fullgången graviditet skattade fysisk och psykisk hälsa något bättre än de som födde sitt barn tidigare under graviditeten. Upplevd stress i slutet av graviditeten orsakades främst av arbete eller studier samt av oro för den egna och det ofödda barnets hälsa.

Varje år sker 2,6 miljoner dödfödslar världen över. Av 1000 födda barn föds tre till fyra barn döda (en stilla födsel), i Sverige varje år. Att ett barn dör intrauterint eller under förlossningen kan ha många orsaker, ungefär 90 procent av alla dödfödda barn dör intrauterint i Sverige. Inom mödrahälsovården arbetar barnmorskor med att identifiera riskfaktorer som kan leda till negativt graviditetsutfall både för barnet och kvinnan. Frånvaro av fosterrörelser kan ge misstankar om att barnet har dött i livmodern, om hjärtljud hos fostret inte kan registreras konfirmeras misstanken. Ett barn som föds stilla är förenat med långvarig och djup sorg. Barnmorskors medverkan, attityder och förhållningssätt är viktiga och värdefulla vid en stilla födsel och det krävs stor kunskap och engagemang från barnmorskorna. Barnmorskorna ska se till alla människors lika värde och arbetar för att ge kvalitativ och respektfull vård. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa barnmorskors upplevelser av att bistå en stilla födsel. Med ökad kunskap och förståelse kunna ge barnmorskor vägledning att hantera dessa händelser i sin profession. En allmän litteraturöversikt där 16 vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och inkluderades i resultatet. En analys genomfördes av utvalda kvalitativa artiklar i sex steg. Tre kategorier identifierades: En svår situation, Känsla av otrygghet och I mötet med föräldrarna, med totalt åtta underkategorier. Underkategorierna som framkom var: Svårigheter med att bistå, Strategier, Emotionellt och mentalt påverkad, Bristande kunskap och kompetens, Kollegialt stöd, Ge stöd i sorg - attityder och förhållningssätt, Ärofullt och givande samt Behandla barnet med respekt. Barnmorskors upplevelser av att bistå en stilla födsel var individuellt och berodde till stor del av tidigare erfarenheter. En stilla födsel medförde många starka känslor vilket bidrog till att barnmorskor upplevde det svårt att stödja familjer i sorg. Tillgängligheten av stöd från kollegor var av stor betydelse för hur barnmorskor hanterade sina känslor och situationen. Behovet att tydliga riktlinjer i vården vid en stilla födsel upplevdes vara stort. / Every year 2,6 million stillbirths occur worldwide. Out of 1000 born children three to four children are stillborn (a still birth), in Sweden every year. The reason why a child dies intrauterine or during childbirth can depend on many different factors, about 90 percent of all stillborn children die intrauterine in Sweden. In maternal health care midwives work to identify risk factors that can lead to negative pregnancy outcomes in both the child and the pregnant woman. Absence of fetal movements may give rise to suspicions that the child has died in the womb, if the fetal heartbeat can not be registered, the suspicion is confirmed. A child who is born still iss associated with prolonged and deep grief. Midwives' involvement, attitudes and approach is important and valuable, and great knowledge and commitment is required from the midwife in a stillbirth. The midwives’ must ensure the equal value of all people and work to provide qualitative and respectful care. The aim of this literature review was to illuminate midwives' experience of assisting a stillbirth. With increased knowledge and understanding, be able to give midwives guidance to deal with these events in their profession. A general literature review where 16 scientific articles were quality reviewed and included in the result. An analysis was performed of selected qualitative articles in six steps. Three categories were identified: A difficult situation, A feeling of insecurity and In the meeting with the parents, with a total of eight subcategories. The subcategories that emerged were: Difficulties with assisting, Strategies, Emotionally and mentally affected, Lack of knowledge and competence, Collegial support, Giving support in grief - attitudes and approach, Honorable and rewarding and Treat the child with respect. Midwives' experiences of assisting a stillbirth were individual and were largely due to previous experiences. A stillbirth brought many strong emotions, which contributed to midwives finding it difficult to support families in grief. The availability of support from colleagues was of great importance for how midwives handled their emotions and situations. The need for clear guidelines in care during a stillbirth was perceived to be great.