Bakgrund: Hur mödrar knyter an till sitt väntade barn, vad det påverkas av och vad det kan få för konsekvenser samt hur de lär känna sitt barn under graviditeten innefattas av prenatal anknytning. Prenatal anknytning har stor plats inom mödrahälsovården men som begrepp är det relativt odefinierat. Syfte: Syftet var att beskriva begreppet prenatal anknytning genom en begreppsanalys. Metod: En begreppsanalys med kvalitativ design. Först utfördes en litteratursökning, den teoretiska fasen, och sedan blev fem barnmorskor identifierade genom ett bekvämlighetsurval och intervjuades i fältstudiefasen. Resultatet från fältstudiefasen sammanställdes med resultatet från den teoretiska fasen. Resultat: Begreppet prenatal anknytning resulterar i flera definierade attribut där fosterrörelser har stor del. Andra attribut är interaktion, dela med sig, fantasier och känslor. Referensramen för begreppet bestäms av dess förutsättningar och konsekvenser. Slutsats: Prenatal anknytning kan ses som ett komplext begrepp som anpassas till varje graviditet utifrån de definierade attributen. / Background: Mothers prenatal attachment, what it is influenced by and what the consequences might be and how the mothers experience their child during pregnancy are included in prenatal attachment. The concept is lacking clear definitions. Prenatal attachment has a great part within maternal health care but as a concept it's relatively undefined. Aim: The aim was to describe the concept of prenatal attachment through a concept analysis. Methods: A concept analysis with qualitative design. Five midwives were selected trough a convenience sampling and were interviewed, earlier a literature review was conducted. The result from the field study phase was brought together with the result from the theoretical phase. Results: The concept of prenatal attachment results in defined attributes. Fetal movement was a significant attribute. Other attributes were interaction, sharing, fantasies and emotions. The frame around the concept is set due to its conditions and consequences. Conclusion: Prenatal attachment can be identified as a complex concept adapted to each pregnancy based on the defined attributes.

Det finns individuella variationer för när den gravida kvinnan börjar känna fosterrörelser, vanligtvis i graviditetsvecka 18 till 20. Fostrets rörelsemönster är unikt och kan spegla den intrauterina hälsan. Det finns en föreställning om att fostret rör sig mindre i slutet av graviditeten eftersom utrymmet i livmodern minskar. Forskning inom området har inte funnit några bevis för att det skulle vara så. Barnmorskan har en viktig uppgift att ge information om fosterrörelser till gravida. I Sverige är rekommendationen att alla gravida kvinnor ska få information om fosterrörelser från graviditetsvecka 24. Gravida ska uppmuntras att ta kontakt med vården vid upplevelse om minskade fosterrörelser, konsekvenserna kan bli allvarliga om minskade fosterrörelser inte handläggs adekvat. En riskbedömning kan vara till hjälp för att identifiera de foster som inte mår bra och som löper risk att skadas eller dö. I Sverige föds omkring tre till fyra barn döda av 1000 födda barn. Den svenska mödrahälsovården har haft betydelse för att minska andelen barn som dör före födelsen.  Syftet var att belysa hur gravida kvinnor upplever och beskriver fosterrörelser. En litteraturstudie valdes som metod. Databassökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL och resulterade i 16 inkluderade vetenskapliga artiklar publicerade åren 2011 till 2020. Dataanalysen utfördes med hjälp av integrerad analys.  Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fosterrörelser i tredje trimestern, yttre faktorer som påverkade upplevelsen av fosterrörelser och fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Karaktären på fostrets rörelser förändrades i samband med graviditetens fortskridande, från frekventa sparkar till mer ihållande och rullande rörelser. Under tredje trimestern upplevde de flesta kvinnor att fosterrörelserna ökade i styrka och frekvens. Yttre faktorer påverkade kvinnors upplevelser vilket resulterade i att kvinnor upplevde ökade fosterrörelser i slutet av dagen och under natten. Kvinnans position påverkade också upplevelsen av rörelserna då sittande eller liggande ställning innebar starkare fosterrörelser. Den vanligaste förändringen som kvinnor upplevde före intrauterin fosterdöd var minskade och svagare fosterrörelser. Flera kvinnor upplevde även en enstaka episod av mycket kraftfulla fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Slutsatsen var att kvinnor upplever en stor variation av fosterrörelser och beskriver dessa med olika ord. Majoriteten av kvinnorna uppvisade god kännedom om fostrets rörelsemönster och kunde återge detaljerade beskrivningar av sina upplevelser. Det är viktigt att barnmorskan i sin bedömning av fosterrörelserna alltid utgår från varje kvinnas subjektiva upplevelse, då varje fosters rörelsemönster är unikt. / There are individual variations for when the pregnant woman starts to perceive fetal movements, usually in pregnancy week 18 to 20. The pattern of the fetus movements is unique and can reflect intrauterine health. There is an idea that the fetus moves less at the end of pregnancy as the space in the uterus decreases. Research in this area has not found any evidence that this is the case. The midwife has an important task/mission/assignment to provide information about fetal movement. The recommendation in Sweden is that all pregnant women should receive information about fetal movement from pregnancy week 24. Pregnant women should be encouraged to contact healthcare if they experience reduced fetal movements, as the consequences can be serious if reduced fetal movements are not handled properly. A risk assessment can be helpful to identify fetuses that are not being well and who are at risk of injury or death. In Sweden, approximately three to four out of 1000 children are born dead. The Swedish maternal health care has been important in reducing the proportion of children who die before birth. The aim was to illustrate how pregnant women experience and describe fetal movements. A literature study was chosen as a method. Database search was performed in the databases PubMed and CINAHL and resulted in 16 included scientific articles published between the years 2011 to 2020. The data analysis was performed using an  integrated analysis. The result is presented in three main categories; fetal movements in the third trimester, external factors that affected the experience of fetal movements and fetal movements before stillbirth. The first fetal movements gave a new feeling and were perceived as soft.  As the pregnancy proceeded the character of the fetus movements changed, from frequent kicks to more persistent and rolling movements. During the third trimester, most women experienced that fetal movements increased in strength and frequency. External factors affected women's perception, which resulted in women experiencing increased fetal movements at the end of the day and during the night. Maternal position also affected the perception as sitting or lying position meant stronger fetal movements. The most common change that women experienced before stillbirth was decreased and weaker fetal movements. Several women also experienced a single episode of very powerful fetal movement before stillbirth.  The conclusion of this study is that women experience a great variety of fetal movements and describe these in different words. The majority of the women in this literature review showed good knowledge of the fetal movement pattern and were able to give detailed descriptions of their experiences. As every fetus movement pattern is unique, it is important that the midwife take the woman’s subjective experience of fetal movement into consideration.

Bakgrund: Fosterrörelserna ses som ett friskhetstecken. Fostrets rörelser ändrar karaktär under graviditeten, men det är en myt att de ofta blir svagare i slutet av graviditeten. Minskade fosterrörelser är ett viktigt kliniskt tecken som kan föregå intrauterin fosterdöd (IUFD). Kvinnan tar telefonkontakt när hon är orolig då hon upplever ett ändrat rörelsemönster. Socialstyrelsens nya riktlinjer finns till för korrekt handläggning, undersökning utan fördröjning kan förebygga livshotande tillstånd hos fostret. Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av telefonrådgivning till gravida som kontaktar förlossningsavdelningen gällande minskade fosterrörelser.Design: Studien har utgått ifrån en kvalitativ design med deskriptiv ansats. Datainsamlingen utfördes med semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Deltagare och omgivning: Tio barnmorskor som arbetade vid en förlossningsavdelning i norra Sverige.Resultat: I studien framkom två huvudkategorier, försöka bemöta oron samt komma till ett beslut och sju kategorier. Barnmorskorna är medvetna om vilka riskfaktorer som föreligger för minskade fosterrörelser och IUFD samt kring andra faktorer som kan ha betydelse för fosterrörelserna. Barnmorskorna ger “handgripliga” råd till kvinnan innan hon återkommer och i vissa fall erbjuds undersökning direkt. Telefonrådgivning förekommer dagligen och barnmorskorna belyser vikten av att vara lyhörd och ta kvinnans oro på allvar. Det ses som svårt att bedöma fostrets välmående över telefonen. Kommunikationen och erfarenhetsutbyte mellan kollegor anses värdefullt, men det upplevs även som en svårighet att ta del av nya riktlinjer på kliniken. Slutsats: Telefonrådgivningen är en komplex uppgift där en korrekt handläggning som grundar sig på evidens är avgörande för fostrets överlevnad. Riktlinjer och PM måste utformas för att barnmorskorna ska kunna handlägga minskade fosterrörelser på likartat sätt. Kliniska implikationer: Gravida kvinnor bör få information om fosterrörelser på mödravården för att öka medvetenheten. Ett nationellt utformat PM för rådgivning vid minskade fosterrörelser bör upprättas för kvinnors lika vård på lika villkor. Ökad medvetenhet hos vårdgivare om att undvika avvaktande råd då dessa saknar evidens. Nyckelord: Barnmorska, minskade fosterrörelser, IUFD, telefonrådgivning, rådgivning

Bakgrund: Det finns begränsad kunskap om hur kvinnor upplever fosterrörelser i slutet av graviditeten. Ökad kunskap om fosterrörelser kan bidra till bättre möjligheter att identifiera foster som riskerar att dö intrauterint. Syfte: Att utforska hur gravida kvinnor upplever fosterrörelser i slutet av en okomplicerad graviditet samt hur mammor som mist ett barn i livmodern upplevt kontakten med barnet tiden före beskedet att barnet hade dött. Metod: Delstudie I, djupintervjuer med 26 mammor vars barn dött före födelsen, efter 28 fullgångna graviditetsveckor. Delstudie II, frågeformulär till 393 kvinnor med okomplicerad graviditet som besvarades i graviditetsvecka 37 till 42. Svaren analyserades i båda studierna med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: 22 mammor i delstudie I beskrev att de hade haft en föraning om att något kunde ha hänt deras barn innan de fick besked att barnet dött intrauterint. Föraningen grundades på att mammorna hade upplevt minskade eller uteblivna fosterrörelser. Det är något som inte stämmer; formulerades som ett sammanfattande tema på mammornas föraning. Processen mot insikten om att deras barn dött beskrivs i olika steg; Inte känna kontakt med barnet; Känna oro; Känna att något är fel; Inte begripa det ofattbara; Vilja få besked; Vara säker på att barnet har dött. I delstudie II beskrev 383 (96 %) kvinnor i fullgången okomplicerad graviditet olika rörelser som klassificerades som kraftfulla rörelser. De flesta kvinnorna beskrev flera typer av rörelser, tio (4 %) kvinnor beskrev fosterrörelser som inte inkluderade någon rörelse i kategorin kraftfulla rörelser. Konklusion: Mammor som mist sitt barn före födelsen hade känt en föraning om att deras väntade barn kunde må dåligt, de hade upplevt att de tappat kontakten med barnet innan de fick besked att barnet hade dött i livmodern men normaliserade känslan. De flesta kvinnor med okomplicerad, fullgången graviditet, beskriver att barnet rör sig med kraft och tryck, få kvinnor beskriver rörelser som inte kan kategoriseras som kraftfulla. Implikationer: Blivande mammor bör uppmanas att lita på sin upplevelse av att det är något som inte stämmer och kontakta sjukvården direkt om de är bekymrade över sitt ofödda barns rörelser. Bedömning av fosterrörelser i fullgången graviditet kan inkludera: förekomst, frekvens och intensitet. Nyckelord: Innehållsanalys, fosterdöd, fosterrörelser, fullgången graviditet, upplevelser / <p>Betygsnämnd: Margareta Larsson, ordförande (Kvinnor och Barns Hälsa, Uppsala Universitet), Helle Kieler, Docent (Institutionen för medicin Solna, enheten för klinisk epidemiologi. Karolinska Institutet), Lars Wallin, professor (Akademin Hälsa och samhälle, Högskolan Dalarna).</p>

Fostrets rörelser kan vara en indikator på den intrauterina miljön, där avtagande fosterrörelser kan tyda på att moderkakan inte fungerar optimalt. När fostret får för lite syre och näring spar fostret energi genom att röra sig mindre. Det finns olika räknemetoder för att registrera fosterrörelser. Metoderna har utvecklats för att identifiera ett foster som är under risk, där förlossningen måste tidigareläggas för att rädda barnets liv. Evidens för räknemetodernas effektivitet diskuteras i en pågående internationell diskurs. Mindfetalness är en ny metod för att observera fostrets rörelser, där fokus är att registrera rörelsernas styrka, kvalité och karaktär utan att räkna varje enskild rörelse.   Syftet var att undersöka barnmorskors upplevelse av att arbeta med Mindfetalness på barnmorskemottagning.   I december 2017 genomfördes en datainsamling, med hjälp av ett webb-baserat frågeformulär, till barnmorskor som arbetar på en mottagning som lottats att dela ut en broschyr till gravida kvinnor. Svaren analyserades med hjälp av en innehållsanalys med induktiv ansats.   Majoriteten av barnmorskorna upplevde att broschyren var lätthanterlig, stödjande och den kompletterade deras muntliga information om fosterrörelser. Barnmorskorna upplevde att kvinnorna var nöjda och kände sig trygga med att få broschyren. I några få fall upplevde barnmorskorna att kvinnorna blev oroliga. Barnmorskorna förmedlade att informationen om Mindfetalness underlättade kvinnornas anknytning till sitt ofödda barn. Att informera om fosterrörelser var enligt barnmorskorna svårt men samtidigt viktigt och betydelsefullt.   Mindfetalness kan vara en lämplig metod för barnmorskor att använda då de informerar och samtalar om fostrets rörelser med gravida kvinnor. Fler studier behövs om metodens effektivitet avseende att identifiera foster under risk. / Fetal movements can be an indicator of the intrauterine environment, where reduced fetal movements may interpret a placenta deficiency. When a shortage of oxygen and nutrition occurs the fetus saves energy by moving less frequently. There are a variety of methods for recording fetal movements. The methods have been created to identify a fetus at risk and the delivery might be put in advance to save the fetus’s life. There is an on-going international discussion whether the counting methods carries enough evidence. Mindfetalness is a new method to observe fetal movements, where the main focus is to record the strength, quality and characteristic of the movements without counting each and every movement.   The purpose was to observe midwives experience working with Mindfetalness at midwifery clinics.   In December 2017 data collection was conducted via a web-based questionnaire including midwives practicing at antenatal clinics, which were randomized to hand out brochures to pregnant women. The responses were analysed based on a content analysis with inductive approaches.   A majority of the midwives experienced the brochure manageable, supporting and complemented the verbal information about fetal movements. The midwives experienced that the women perceived satisfaction and felt secure receiving the brochure. A few women experienced anxiety according to the midwives. The midwives conveyed the information of Mindfetalness facilitate the women’s attachment to their unborn child. To inform about fetal movements was according to the midwives difficult but at same time important and meaningful.   Mindfetalness can be an appropriate method for midwives when informing and talking about fetal movements to pregnant women. Further research focused on the methods efficacy to identify a fetus at risk is necessary.