Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2004. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2009. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2009. / Härtill 4 uppsatser.

Introduktion: Fetal microchimerism är en fysiologisk process som sker under en graviditet, och innebär att ett lågt antal av intakta fosterceller överförs från fostrets blodcirkulation till moderns blodcirkulation via placentan. Fetala celler kan sedan detekteras i moderns cirkulation samt i moderns vävnader i upp till 27 år efter förlossningen. De överförda fetala cellerna ger upphov till livslånga fysiologiska konsekvenser hos modern vad gäller utveckling, hälsa och sjukdom. Syfte: Examenarbetets syfte var att med hjälp av kliniska studier undersöka fördelaktiga och skadliga effekter av fetal microchimerism på moderns fysiologi. Metod: Arbetet är en litteraturstudie baserad på fem kliniska studier sökta från databasen PubMed. Studierna granskades kritiskt tillsammans med andra relevanta artiklar inom ämnetför att besvara litteraturstudiens syfte. Resultat: Studien visade att fetal microchimerism är en process som påverkar moderns fysiologi på både ett fördelaktigt och skadligt vis. Fetal microchimerism ökar risken för uppkomst av autoimmuna sjukdomar, och minskar risken för uppkomst av äggstockscancer, ischemisk hjärtsjukdom samt virussjukdomen Covid-19. Vidare är fetal microchimerism positivt bidragande i fysiologiska processer som sårläkning. Sammantaget visar litteraturstudien att de fördelaktiga processerna av fetal microchimerism är fler än de skadliga, och att immunologiska faktorer spelar en viktig roll. Slutsats: Genom litteraturstudien kan konstateras att fetal microchimerism påverkar moderns fysiologi i flertalet fysiologiska processer, vilket bidrar till att fetal microchimerism kan ses som djupgående och avgörande för moderns hälso- och sjukdomsstatus. / Introduction: Fetal microchimerism is a physiological process during pregnancy and means that a low levels of fetal cells are transmitted from fetal blood circulation to mothers’ blood circulation via the placenta. Fetal cells can then be detected in the mother´s circulation and tissues for up to 27 years after delivery. The transferred fetal cells give rise to lifelong physiological consequences in the mother’s development, health and disease. Aim: The aim of the study was to investigate beneficial and harmful effects of fetal microchimerism on mother´s physiology. Method: This work is a literature review based on five clinical studies from the PubMeddatabase. The studies and other relevant articles on the subject were critically reviewed to answer the purpose of the literature study.  Results: The study showed that fetal microchimerism is a process that affects mother´s physiology both beneficially and harmfully. Fetal microchimerism contributes to the emergence of autoimmune diseases in a negative way and reduces the risk to the emergence of ovarian cancer, ischemic heart disease and Covid-19 in a positive way. Fetal microchimerism is also positively contributing to physiological processes such as wound healing. Overall, the literature study shows that the beneficial effects of fetal microchimerism are more than the harmful andthat immunological factors play an essential role. Conclusion: The study found that fetal microchimerism affects the mother´s physiology in many physical processes, which means that fetal microchimerism is profound and decisive in mother´s health.

Autoimmuna sjukdomar är en samling komplexa, kroniska, inflammatoriska sjukdomstillstånd som kännetecknas av dysreglering av immunsystemet, vilket resulterar i inflammation och skada av vävnader, celler och organ. Dessa sjukdomar har en betydande inverkan på individens livskvalitet och bidrar ofta till ökad dödsrisk där komorbiditeter föreligger. Emellertid medför den varierande symptombilden för olika autoimmuna sjukdomar betydande utmaningar för att uppnå noggrann diagnos, prognos och utvärdering av behandling. Det finns därför ett påtagligt behov av att upptäcka nya biomarkörer.  I denna studie utfördes en omfattande analys av 944 plasmaprover med hjälp av OlinkR Explore-plattformen, vilket genererade data för 1463 unika proteiner. Baserat på uttrycksdata identifierades proteiner förknippade med de sex utvalda autoimmuna sjukdomarna multipel skleros, myosit, reumatoid artrit, systemisk skleros, Sjögrens sjukdom och systemisk lupus erythematosus samt några av deras definierade subgrupper. Dessa potentiella biomarkörer kommer eventuellt att underlätta tidig diagnos, sjukdomsdifferentiering och prognos. Flertalet av dessa proteiner har ännu aldrig kopplats till de här specifika sjukdomarna i litteraturen, särskilt inte från plasmaprover, vilket ger spännande nya perspektiv för biomarkörsutveckling. Det är dock av största vikt att genomföra robusta valideringsstudier i oberoende kohorter.  Sammanfattningsvis belyser våra resultat den potentiella brukbarheten hos dessa proteomiska plasmabiomarkörer för att förbättra tidig sjukdomsdetektering, karakterisering av subgrupper och sjukdomsdifferentiering att stimulera. Förhoppningsvis kan dessa resultat stimulera till vidare forskning inom området för biomarkörer och potentiella framsteg inom individbaserad medicin. / Autoimmune diseases are complex, chronic, inflammatory conditions characterized by dysregulation of the immune system, resulting in inflammation and damage to various tissues, cells and organs. These diseases significantly impact individuals’ quality of life and often contribute to increased mortality risk in the presence of comorbidities. However, due to the diverse array of symptoms associated with different autoimmune diseases, accurate diagnosis, prognosis, and treatment evaluation pose significant challenges. Thus, there is a pressing need for the discovery of novel biomarkers.  In this study, a comprehensive analysis of 944 plasma samples using the OlinkR Explore platform was conducted, generating data on 1463 unique proteins. Based on the expression data, associated proteins were identified for six selected autoimmune diseases, namely multiple sclerosis, myositis, rheumatoid arthritis, systemic sclerosis, Sjögren’s syndrome, and systemic lupus erythematosus, as well as some of their defined subgroups. These are prospective biomarkers and have the potential to aid in early diagnosis, therapeutic intervention, subgroup identification, disease differentiation, and disease prognosis. Notably, some of these proteins have not been previously associated with the specific diseases in the existing literature, especially not in plasma samples, thereby offering intriguing new perspectives for biomarker development. However, it is of great importance to conduct robust validation studies in independent cohorts to confirm the outcomes of this study.  In summary, our findings highlight the potential utility of these proteomic plasma biomarkers in improving the early detection, subgroup characterization, and disease differentiation of autoimmune diseases. The identification of these proteins will hopefully stimulate further investigation in the field of biomarker research and potential advancements in personalized medicine.