Att barns intresse för läsning har minskat i Sverige under de senaste decennierna uppmärksammas brett i samhället och sammankopplas ofta med elevers läsundervisning. I föreliggande studie utgör elevers minskande läslust, i relation till skolans initiala läsundervisning, problembakgrund. Studieobjektet utgörs av sex lågstadielärares beskrivningar samt förståelse av lässtimulerande undervisning i praktiken. Studiens syfte är att belysa och problematisera sex lågstadielärares yrkespraktik, utifrån deras beskrivningar av sitt arbete för att stimulera sina elevers läsintresse och motivera dem till läsning, genom att undersöka vilka arbetssätt, i form av autonomistödjande undervisning, som används samt söka utröna vilka hinder som kan finnas kring arbetet med detta. Frågeställningarna som används för att behandla syftet lyder; 1) Hur uppfattar lärarna att elever kan stimuleras till läsning? 2) Hur beskriver lärarna sin undervisning för att stimulera elevers läsintresse och motivera dem till läsning? 3) Vilka hinder kring lärarnas arbete med att stimulera elever att läsa framkommer i lärarnas utsagor? Studien har en kvalitativ ansats eftersom en djupare förståelse av de sex lärarnas beskrivningar av sin yrkespraktik i relation till lässtimulerande undervisning eftersträvas, något som föranledde valet av kvalitativa intervjuer och innehållsanalys som metod. Studiens grundläggande epistemologiska synsätt utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande och dess teoretiska ramverk är baserat på teoretiska begrepp som berör motivation utifrån självbestämmandeteori. Den tidigare forskning som lyfts fram i studien är framförallt kopplad till läsmotivation och autonomistödjande undervisningspraktiker men även hindrande omständigheter som kan påverka lärares läsundervisning uppmärksammas. Studiens resultat visar att de sex lärarnas uppfattningar av hur eleverkan stimuleras till läsintresse är tämligen samstämmig. Lärarna lyfter att eleverna bör uppleva läsning som lustfylld, intressant och meningsfull samt att deras individuella intressen och förutsättningar bör beaktas. Andra viktiga faktorer är tillgänglighet och valmöjlighet gällande läsmaterial samt att skapa tid för läsning, återkoppling, byggandet av relationer och gemensamma läsupplevelser. Lärarnas uppfattningar överensstämmer i hög grad med tidigare forskning, men resultatet visar dock en viss diskrepans mellan lärarnas beskrivningar av hur elever kan stimuleras till läsning och deras reella undervisningspraktik. Lärarnas arbetssätt har flera beröringspunkter med autonomistödjande undervisningsstilar utifrån självbestämmandeteori, men inte i alla hänseenden. Resultatet visar att det finns flera hinder som begränsar lärarnas handlingsutrymme och i förlängningen deras lässtimulerande undervisning. Dessa kan till stor del förklara varför den autonomistödjande undervisningen inte genomförs fullt ut. Det bli därför viktigt att i framtida forskning ytterligare belysa lärares förutsättningar för att bedriva en autonomistödjande undervisning och att undersöka villkoren för detta även på mesonivå.