Mediumskapet förefaller ha varit en kulturellt beständig roll som kvinnor i olika tider, på olika platser och på olika sätt kunnat inta. Under mitten 1800-talet uppstod den spiritistiska rörelsen. Genom seanser ledda av ett oftast kvinnligt medium menade spiritisterna att det var möjligt att kontakta de döda i andevärlden. I Sverige härrörde de kvinnliga medierna, till skillnad från i USA och England, oftast från överklassen. Spiritismen uppkom i en tid då samhället präglades av en ökande modernisering och sekularisering. I denna studie undersöks mediumskap med avseende på svenska kvinnliga medier ur överklassen i tiden kring sekelskiftet 1900. Syftet med studien är att undersöka varför svenska kvinnor ur överklassen sökte sig till mediumskapet vid denna historiska tidpunkt, samt hur deras situation präglade detta mediumskaps möjligheter och begränsningar. Studiens material består i huvudsak av efterlämnade texter författade av två överklasskvinnor- och medium, men också av dessa kvinnors biografier samt tidigare studiers empiriska bidrag rörande den aktuella tidens köns- och klasskodningar. Studien visade att mediumskapet på många sätt vidgade överklasskvinnors levnadsutrymme; deras syn på den egna existensen, deras rörelseutrymme, deras möjligheter att verka som kunskapare. I vissa avseenden riskerade dock utrymmet att bli snävare då deras mediala praktiker av den samtida medicinen kunde tolkas som symptom på kvinnlig galenskap. Genom mediumskapet fanns en möjlighet för överklasskvinnorna att genom ’förtrollning’ utöva motstånd mot den moderna ’avförtrollade’ värld i vilken de kommit att reduceras till sin immanens.