Abstract Huvudsyftet med denna studie, om samtida mentalt mediumskap, var att presentera fyra svenska yrkesverksamma mediers upplevelser och förståelse av den egna medialiteten. Ett underordnat syfte var också att undersöka ifall Jungs teori om individuationsprocessen kan relateras till mediumskap.     Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes och det empiriska materialet analyserades i två steg: först induktivt genom interpretativ fenomenologisk analys (IPA), som resulterade i de fyra temana inre konflikt, terapeutiskt arbete, religion & livsplan samt medial kommunikation. Slutligen gjordes en deduktiv analys utifrån den tredje forskningsfrågan kring individuationsprocessen, som resulterade i paralleller mellan det av medierna beskrivna terapeutiska arbetet och individuationsprocessens kärna enligt Jungs teori.     Den mediala kommunikationen beskrevs framför allt utifrån fysiska förnimmelser, sinnesintryck och perceptioner samt klarvetande. I diskussion mot tidigare forskning framträdde i respondenternas utsagor några särskilt distinkta aspekter: reinkarnationsidéen med en individuell livsplan för alla människor samt även föreställningen om en eventuell kollektiv utveckling av mänskligheten, vilken bär drag av Jungs teori om individuationsprocessen.

Mediumskapet förefaller ha varit en kulturellt beständig roll som kvinnor i olika tider, på olika platser och på olika sätt kunnat inta. Under mitten 1800-talet uppstod den spiritistiska rörelsen. Genom seanser ledda av ett oftast kvinnligt medium menade spiritisterna att det var möjligt att kontakta de döda i andevärlden. I Sverige härrörde de kvinnliga medierna, till skillnad från i USA och England, oftast från överklassen. Spiritismen uppkom i en tid då samhället präglades av en ökande modernisering och sekularisering. I denna studie undersöks mediumskap med avseende på svenska kvinnliga medier ur överklassen i tiden kring sekelskiftet 1900. Syftet med studien är att undersöka varför svenska kvinnor ur överklassen sökte sig till mediumskapet vid denna historiska tidpunkt, samt hur deras situation präglade detta mediumskaps möjligheter och begränsningar. Studiens material består i huvudsak av efterlämnade texter författade av två överklasskvinnor- och medium, men också av dessa kvinnors biografier samt tidigare studiers empiriska bidrag rörande den aktuella tidens köns- och klasskodningar. Studien visade att mediumskapet på många sätt vidgade överklasskvinnors levnadsutrymme; deras syn på den egna existensen, deras rörelseutrymme, deras möjligheter att verka som kunskapare. I vissa avseenden riskerade dock utrymmet att bli snävare då deras mediala praktiker av den samtida medicinen kunde tolkas som symptom på kvinnlig galenskap. Genom mediumskapet fanns en möjlighet för överklasskvinnorna att genom ’förtrollning’ utöva motstånd mot den moderna ’avförtrollade’ värld i vilken de kommit att reduceras till sin immanens.