Vattenkraften har en negativ miljöpåverkan på flera sätt, inte minst genom fragmentering av vattendrag. Därför är det viktigt att studera åtgärder som potentiellt minskar vattenkraftens inverkan. Här undersöktes experimentellt avledningseffektivitet och tidsåtgång för nedströmsvandrande atlantlaxsmolt hos låglutande avledare i en strömränna. Smolten startade uppströms om anläggningen och registrerades ifall de besökte flyktöppningarna i passagelösningen för nedströmsmigrerande fisk. Inom båda huvudtyperna, α- och β-avledare, testades tre olika avledare vardera där α-avledarna bestod av galler med spaltvidderna 15, 18 och 30mm. β-avledarna innefattade två galler med spaltvidderna 15 och 30 mm samt ett kevlarnät med entumsmaskor. Resultaten visade att hos α-avledare hade spaltvidden hos gallret betydelse för effektiviteten mellan största och minsta gallret. Mellan β-avledarna med 15 och 30 mm spaltvidd hade spaltvidden ingen betydelse varken för avledningseffektivitet eller tid till passage. Däremot var entumsnätet mindre effektivt. Resultaten indikerade att β-avledare var generellt mer effektiva än α-avledare med högre avledningseffektivitet, möjligen på grund av olikheter i konstruktionerna av flyktöppningarna i anslutning till avledarna. Resultatet pekar också på att β-galler kan ge upphov till en beteenderespons hos smolten som inte registrerades hos α-galler. / Hydropower has a negative environmental impact in several ways, not least through fragmentation of watercourses. This makes it important to study measures that potentially reduce the impact of hydropower. Here, diversion efficiency (passage) and time spent migrating by Atlantic salmon smolts was tested experimentally in a flume equipped with low-slope diverters, simulating passage of a hydropower plant. The smolt were released upstream of the facility and were registered if they visited the entrance to the flume’s passage solution for downstream migrating fish. In both main types, α- and β-diverters, three different diverters were tested each, where the α-diverters consisted of bar racks with gap widths of 15, 18 and 30mm. The β-diverters included two bar racks with gap widths of 15 and 30 mm and a kevlar net with 25 mm meshes. The results showed that in α-diverters, the gap width of the racks was important for the efficiency between the largest and smallest gap widths. Between the β-diverters with 15- and 30 mm gap width, the gap width had no significance either for efficiency or time to passage. However, the one-inch net was less efficient. The results indicated that β-racks were generally more efficient than α-racks with higher diverting efficiency, possibly due to differences in the constructions of the escape openings adjacent to the diverters. The result also suggests that β-racks may give rise to behavioral responses in the smolt that was not registered in α-racks.

The protection of plasma facing components from heat and particle overloads is paramount to ensure the operability and desired lifetime of magnetic fusion devices. The possibility of using external 3D magnetic perturbations to improve the steady-state heat exhaust in diverted tokamaks has been studied in this thesis. This approach involves producing a controlled stochastic region in the plasma edge without significantly affecting the core of the plasma. Using field line tracing and 3D advection-diffusion heat transport models, the resulting magnetic and heat flux footprints on the divertor have been analyzed. An optimized configuration has been obtained, which reveals the potential of this approach for considerably reducing the peak heat load on the divertor. / Att skydda plasmakomponenter mot höga värmeflöden och snabba partiklar är av största vikt föratt säkerställa funktionsduglighet och önskad livslängd för en magnetisk fusionsreaktor. Möjlighetenatt använda externa 3D-magnetiska störningar för förbättrad statisk värmeavledningeni tokamaker med magnetiska avledare har studerats i denna avhandling. Tillvägagångssättetinnebär att man producerar en kontrollerad stokastisk region i plasmakanten utan att väsentligtpåverka plasmakärnan. Med hjälp av fältlinjespårning och 3D-modellering av värmetransportsom en advektions-diffusionsprocess har de resulterande magnetiska fotspåren och värmeflödetpå avledaren analyserats. En optimerad konfiguration har erhållits, vilket visar potentialen i dettatillvägagångssätt för att avsevärt minska den maximala värmebelastningen på avledaren.