Antalet människor som ankom till Sverige har aldrig varit så högt som under den flyktingkris som pågick under år 2015. Drygt 163 000 människor ansökte om asyl under hela året. I takt med den kraftiga ökningen har också antalet avvisnings och utvisningsbeslut ökat och allt för många människor befaras finnas i Sverige utan tillstånd på grund av att verkställigheten av dessa beslut inte gått att genomföra. Syftet med denna uppsats har varit att redogöra för aktuell lagstiftning samt ge en inblick i möjligheterna till verkställigheten för avvisnings- och utvisningsbeslut. Resultatet har visat att lagstiftningen i vissa situationen är svårtolkad och ibland till och med bristfällig. Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden har därför gett verket tydliga riktlinjer för handläggning och regeringen har aktivt arbetat med att reglera lagstiftningen och vidtar aktivt nya åtgärder för att förbättra migrationsrätten.

Som framgår av uppsatsens rubrik är syftet med denna uppsats att undersöka Polismyndighetens befogenheter gällande verkställighet vid avvisnings- och utvisningsbeslut. Inledningsvis redogörs för problembakgrunden som uppstått genom det stora antalet asylsökande till Sverige som nära nog fördubblades från 2014. Vidare i kapitel ett redovisas vilken metoden och material som används i studien för att uppnå syftet med uppsatsen. Jag har valt den rättsdogmatiska metoden för att fastställa gällande rätt, det vill säga ett de lege lata resonemang. Det är främst bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) och polislagen (1984:387) som är tillämpliga när det gäller Polismyndighetens befogenheter vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.  Avsikten är att utreda Polismyndighetens befogenheter i dessa ärenden, vad som menas med avvisning, utvisning samt överföring enligt Dublinförordningen. Även de mänskliga rättigheterna redovisas i uppsatsen för att få förståelse för inom vilka ramar lagstiftningen skall hållas. För att lättare förstå asylprocessen måste en genomgång av Migrationsverkets befogenheter avseende handläggning av asylärenden redovisas innan Polismyndighetens befogenheter genomgås.     Bestämmelserna om befogenheter för Polismyndighetens verkställighet vid avvisnings- och utvisningsbeslut redovisas i uppsatsen genom lag, förarbeten, myndighetsföreskrifter samt doktrin. Vidare i uppsatsen redogörs för lagligt reglerade bestämmelser, vad som gäller vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut. I en ny proposition 2016/17:191 Tydligare befogenheter för polisen när beslut om avvisning eller utvisning verkställs från maj 2017 redogörs för regeringens nya förslag gällande Polismyndighetens befogenheter vid verkställighet i dessa ärenden.  Slutligen förs ett de lege ferenda resonemang där jag tar mig friheten att framföra mina tankar kring de lagar och regler som styr denna verksamhet. Vissa lagregler fungerar utmärkt och skapar inga problem för myndigheterna att efterfölja. Men några problemområden har jag upptäckt i studiet av denna uppsats och av egen erfarenhet som civil handläggare vid gränspolisen. Genom egen analys vill jag slutligen påpeka dessa och föreslå ändringar och förbättringar i gällande lagstiftning. / As stated in the title, the purpose of this essay is to investigate the Police authority's enforcement power when implementing deportation decisions. In the introduction, the study describes the background questions and problems in relation to the large number of asylum applications in Sweden that almost doubled since 2014.  Furthermore, in chapter one, the methods and materials used in the study are presented to better clarify the purpose of the study. I have chosen the legal-judicial method to determine the right in force that is a “de lage lata” reasoning. It is primarily the provisions of the Aliens Act (2005:716) and the Police Act (1984:387) that apply to the Police authority's enforcement power in the case of implementations of deportation decisions.  In order to investigate the police authority's power in enforcing rejection and expulsion decisions the study clarifies what is meant by rejection, expulsion and transfer according to the Dublin Regulation. Human rights are also reported in the study in order to understand the framework in which the legislation is to be held. In order to facilitate understanding of the asylum process, a review of the Migration Board's authority regarding handling of asylum cases must be reported before the Police authority's power are reviewed.  The regulations concerning the Police authority's enforcement power in the case of implementing deportation decisions are presented in the study by law, preliminary work, government regulations and doctrine. In addition, the study describes legally regulated provisions in relation to the execution of rejection and expulsion decisions. A new Law Council of April 2017 sets out the Government's new proposals regarding the Police authority's enforcement power in the case of implementing deportation decisions. In a short section of the study, the privacy rules that apply to Swedish authorities are reported to demonstrate that problems with the law can arise in the execution of expulsion and rejection decisions.  Finally, a “de lege ferenda” reasoning is taken up to discussion where I take the liberty of expressing my thoughts about the laws and regulations governing this business. Some legal rules work well and do not cause any problems for the authorities to follow. However, I have discovered some problem areas in the study of this paper and from my own experience as a civilian at the border police. By my own analysis, I would like to point out these and propose changes and improvements in current legislation.

<p>Möjligheten att få en tvist prövad i domstol är en rättighet många ser som självklar. Vissa typer av tvister anses emellertid så främmande för rättsordningen att de inte förtjänar dess skydd. Hit hör fall av pactum turpe, det vill säga ett avtal vars innehåll står i strid med lag eller goda seder. Huruvida en talan grundad på ett sådant avtal skall avvisas av en domstol eller ej har varit denna uppsats syfte att utreda. I utländsk lagstiftning förekommer lagbestämmelser, enligt vilka avtal i strid med lag eller goda seder är ogiltiga. I Sverige har emellertid lagstiftaren inte ansett en sådan bestämmelse lämplig. Avtal i strid med lag eller goda seder anses däremot ogiltiga enligt allmänna rättsgrundsatser. Det är inte möjligt att ge ett generellt svar på frågan huruvida en avvisning i fall av pactum turpe skall ske. Det enda fall där en avvisning säkert bör ske är när en talan grundar sig på ett avtal med ett uppenbart brottsligt syfte och innehåll, exempelvis ett avtal om att begå ett mord. Av praxis har framkommit att en avvisning däremot inte är det självklara tillvägagångssättet när det är fråga om en talangrundad på ett avtal vars huvudsyfte är fullt legitimt, exempelvis avtal om köp av städtjänster, men där vissa moment i avtalsinnehållet är brottsliga, exempelvis att ersättningen består av"svart"betalning. Vad gäller avtal i strid med goda seder gäller först och främst att utröna vilka dessa seder är. Det kan konstateras att goda seder är ett föränderligt begrepp och avgörs efter ett samhälles moraluppfattning. Begreppet är inte bara föränderligt över tiden, utan även mellan olika kulturer. I Sverige är avtal om prostitution ett klassiskt exempel på avtal i strid med goda seder. Även avtal om spel och vad anges i doktrinen som exempel. Att döma av praxis skall allmänna domstolar vara än mer restriktiva med avvisningar av talan grundade på avtal i strid med goda seder. En avvisning av en talan grundad på ett pactum turpe innebär att avtalet inte får några som helst rättsverkningar. Det kan varken bli fråga om påföljder för kontraktsbrott eller om fullgörelse av avtalet. Därför är det nödvändigt med en ytterst restriktiv tillämning av regeln om pactum turpe. En generell regel huruvida en talan grundad på ett avtal i strid med lag eller goda seder skall avvisas eller ej kan emellertid inte uppställas, utan en bedömning måste ske i varje enskilt fall.</p>

Möjligheten att få en tvist prövad i domstol är en rättighet många ser som självklar. Vissa typer av tvister anses emellertid så främmande för rättsordningen att de inte förtjänar dess skydd. Hit hör fall av pactum turpe, det vill säga ett avtal vars innehåll står i strid med lag eller goda seder. Huruvida en talan grundad på ett sådant avtal skall avvisas av en domstol eller ej har varit denna uppsats syfte att utreda. I utländsk lagstiftning förekommer lagbestämmelser, enligt vilka avtal i strid med lag eller goda seder är ogiltiga. I Sverige har emellertid lagstiftaren inte ansett en sådan bestämmelse lämplig. Avtal i strid med lag eller goda seder anses däremot ogiltiga enligt allmänna rättsgrundsatser. Det är inte möjligt att ge ett generellt svar på frågan huruvida en avvisning i fall av pactum turpe skall ske. Det enda fall där en avvisning säkert bör ske är när en talan grundar sig på ett avtal med ett uppenbart brottsligt syfte och innehåll, exempelvis ett avtal om att begå ett mord. Av praxis har framkommit att en avvisning däremot inte är det självklara tillvägagångssättet när det är fråga om en talangrundad på ett avtal vars huvudsyfte är fullt legitimt, exempelvis avtal om köp av städtjänster, men där vissa moment i avtalsinnehållet är brottsliga, exempelvis att ersättningen består av"svart"betalning. Vad gäller avtal i strid med goda seder gäller först och främst att utröna vilka dessa seder är. Det kan konstateras att goda seder är ett föränderligt begrepp och avgörs efter ett samhälles moraluppfattning. Begreppet är inte bara föränderligt över tiden, utan även mellan olika kulturer. I Sverige är avtal om prostitution ett klassiskt exempel på avtal i strid med goda seder. Även avtal om spel och vad anges i doktrinen som exempel. Att döma av praxis skall allmänna domstolar vara än mer restriktiva med avvisningar av talan grundade på avtal i strid med goda seder. En avvisning av en talan grundad på ett pactum turpe innebär att avtalet inte får några som helst rättsverkningar. Det kan varken bli fråga om påföljder för kontraktsbrott eller om fullgörelse av avtalet. Därför är det nödvändigt med en ytterst restriktiv tillämning av regeln om pactum turpe. En generell regel huruvida en talan grundad på ett avtal i strid med lag eller goda seder skall avvisas eller ej kan emellertid inte uppställas, utan en bedömning måste ske i varje enskilt fall.