Antalet människor som ankom till Sverige har aldrig varit så högt som under den flyktingkris som pågick under år 2015. Drygt 163 000 människor ansökte om asyl under hela året. I takt med den kraftiga ökningen har också antalet avvisnings och utvisningsbeslut ökat och allt för många människor befaras finnas i Sverige utan tillstånd på grund av att verkställigheten av dessa beslut inte gått att genomföra. Syftet med denna uppsats har varit att redogöra för aktuell lagstiftning samt ge en inblick i möjligheterna till verkställigheten för avvisnings- och utvisningsbeslut. Resultatet har visat att lagstiftningen i vissa situationen är svårtolkad och ibland till och med bristfällig. Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden har därför gett verket tydliga riktlinjer för handläggning och regeringen har aktivt arbetat med att reglera lagstiftningen och vidtar aktivt nya åtgärder för att förbättra migrationsrätten.

No description available.

No description available.

Genom Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, kan människor med funktionshinder söka insatsen daglig verksamhet. Vid införandet av lagen uttrycktes oro för kommunala skillnader i kvalitet och kvantitet. Syftet med föreliggande studie har varit att jämföra hur verkställigheten av den dagliga verksamheten i två kommuner svarar upp mot LSS-lagstiftningens intentioner beträffande inflytande, medbestämmande, självbestämmande och individuell anpassning. Syftet har också varit att belysa hur lagens intentioner uppfylls ur ett individuellt bemötandeperspektiv. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med två arbetskonsulter samt en enhetschef som i mötet med brukare kartlägger och dokumenterar brukarens behov och önskemål inför val av arbetsplats och arbetsuppgifter. Efter transkribering har intervjumaterialet analyserats utifrån en analysmodell med deskriptiva och latenta delar. Likheter och skillnader framträdde inom samtliga områden av lagens intentioner som varit föremål för studien. Resultatet visade att självbestämmande var det som utmärkte sig när det gällde svårigheter att arbeta utifrån lagens intentioner i kommunerna.

<p> </p><p>I det föreliggande arbetet undersöks dels huruvida verkställigheten av domstolsbeslut gällande utvisning med återreseförbud omgärdas av några implementeringsproblem, dels av vilken karaktär dessa är och ur vad de är sprungna. Undersökningen, som är inom ramarna för det som brukar kallas policyanalys, sker med utgångspunkt i en teoretisk modell som tar hänsyn till tre olika typer av generella villkor som måste vara uppfyllda för att en lyckad implementering av ett överordnat beslut skall kunna sägas vara för handen. Studien bygger på en numerär genomgång av alla utvisningsärenden  som handlagts av Polismyndigheten i Västernorrlands län under en femårsperiod, samt på intervjuer med tillämpare på olika nivåer. Syftet med arbetet är att svara på frågorna: finns implementeringsproblem i den studerade kontexten? Om så är fallet, vilken karaktär har problemen och vad är det som gör att de uppstår?</p><p> </p>

Som framgår av uppsatsens rubrik är syftet med denna uppsats att undersöka Polismyndighetens befogenheter gällande verkställighet vid avvisnings- och utvisningsbeslut. Inledningsvis redogörs för problembakgrunden som uppstått genom det stora antalet asylsökande till Sverige som nära nog fördubblades från 2014. Vidare i kapitel ett redovisas vilken metoden och material som används i studien för att uppnå syftet med uppsatsen. Jag har valt den rättsdogmatiska metoden för att fastställa gällande rätt, det vill säga ett de lege lata resonemang. Det är främst bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) och polislagen (1984:387) som är tillämpliga när det gäller Polismyndighetens befogenheter vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.  Avsikten är att utreda Polismyndighetens befogenheter i dessa ärenden, vad som menas med avvisning, utvisning samt överföring enligt Dublinförordningen. Även de mänskliga rättigheterna redovisas i uppsatsen för att få förståelse för inom vilka ramar lagstiftningen skall hållas. För att lättare förstå asylprocessen måste en genomgång av Migrationsverkets befogenheter avseende handläggning av asylärenden redovisas innan Polismyndighetens befogenheter genomgås.     Bestämmelserna om befogenheter för Polismyndighetens verkställighet vid avvisnings- och utvisningsbeslut redovisas i uppsatsen genom lag, förarbeten, myndighetsföreskrifter samt doktrin. Vidare i uppsatsen redogörs för lagligt reglerade bestämmelser, vad som gäller vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut. I en ny proposition 2016/17:191 Tydligare befogenheter för polisen när beslut om avvisning eller utvisning verkställs från maj 2017 redogörs för regeringens nya förslag gällande Polismyndighetens befogenheter vid verkställighet i dessa ärenden.  Slutligen förs ett de lege ferenda resonemang där jag tar mig friheten att framföra mina tankar kring de lagar och regler som styr denna verksamhet. Vissa lagregler fungerar utmärkt och skapar inga problem för myndigheterna att efterfölja. Men några problemområden har jag upptäckt i studiet av denna uppsats och av egen erfarenhet som civil handläggare vid gränspolisen. Genom egen analys vill jag slutligen påpeka dessa och föreslå ändringar och förbättringar i gällande lagstiftning. / As stated in the title, the purpose of this essay is to investigate the Police authority's enforcement power when implementing deportation decisions. In the introduction, the study describes the background questions and problems in relation to the large number of asylum applications in Sweden that almost doubled since 2014.  Furthermore, in chapter one, the methods and materials used in the study are presented to better clarify the purpose of the study. I have chosen the legal-judicial method to determine the right in force that is a “de lage lata” reasoning. It is primarily the provisions of the Aliens Act (2005:716) and the Police Act (1984:387) that apply to the Police authority's enforcement power in the case of implementations of deportation decisions.  In order to investigate the police authority's power in enforcing rejection and expulsion decisions the study clarifies what is meant by rejection, expulsion and transfer according to the Dublin Regulation. Human rights are also reported in the study in order to understand the framework in which the legislation is to be held. In order to facilitate understanding of the asylum process, a review of the Migration Board's authority regarding handling of asylum cases must be reported before the Police authority's power are reviewed.  The regulations concerning the Police authority's enforcement power in the case of implementing deportation decisions are presented in the study by law, preliminary work, government regulations and doctrine. In addition, the study describes legally regulated provisions in relation to the execution of rejection and expulsion decisions. A new Law Council of April 2017 sets out the Government's new proposals regarding the Police authority's enforcement power in the case of implementing deportation decisions. In a short section of the study, the privacy rules that apply to Swedish authorities are reported to demonstrate that problems with the law can arise in the execution of expulsion and rejection decisions.  Finally, a “de lege ferenda” reasoning is taken up to discussion where I take the liberty of expressing my thoughts about the laws and regulations governing this business. Some legal rules work well and do not cause any problems for the authorities to follow. However, I have discovered some problem areas in the study of this paper and from my own experience as a civilian at the border police. By my own analysis, I would like to point out these and propose changes and improvements in current legislation.

No description available.

No description available.

Denna undersökning har haft karaktären av en kartläggning där avsikten varit att få en övergripande bild av hur organiseringen kring boendefrågan ser ut samt vilka resonemang som förs. Med formuleringen boendefrågan avses både boende i det egna hemmet (boendestöd) och boende i gruppbostad. Tolv kommuner har varit aktuella för undersökningen, utvalda efter befolkningsstorlek med följande gradering; under 25 000 invånare, mellan 25 000 och 120 000 samt från 120 000 och uppåt. Övergripande frågeställningar har varit; Hur ser organiseringen ut? Varför ser den ut som den gör? Vilka för- och nackdelar finns ur ett organisations-, personal- och brukarperspektiv, med det valda alternativet? De har tjänat till att komma åt var olika beslut fattas och hur möjligheterna till flexibilitet ser ut kring brukaren. Om behovet förändras, hur snabbt ändras insatsen? Ett antagande i undersökningen har varit att den organisatoriska strukturen påverkar beslutsprocessen, möjligheterna till flexibilitet och hur den enskilde får sina behov tillgodosedda. Detta i sin tur bygger på antagandet att flexibiliteten i såväl beslutsprocessen som verkställigheten är betydelsefull för en grupp individer vars problem och behov kan fluktuera väsentligt. Sammanfattningsvis antyder undersökningen att betydelsen av organiseringen kring beslut och verkställighet är underordnad betydelsen av enskilda medarbetares engagemang och samarbetsförmåga. I undersökningen förekommer exempel på olika former av organisering och där möjligheterna till flexibilitet och anpassning till den enskilde inte upplevs vara direkt kopplade till formen. Istället är det främst tre andra faktorer som påverkar, nämligen; - Enskilda handläggares och enhetschefers engagemang, samarbetsförmåga samt vilja att få till stånd en dialog och flexibilitet kring den enskildes insatser. - Enskilda handläggares och enhetschefers arbetstyngd. - Enskilda handläggares och enhetschefers förmåga samt vilja att tidigt koppla in verkställarnas kompetens. Rapporten är nr 20 (av 24st) i Boendeprojektet som är ett riktat projekt inom ramen för kansliet för Nationell psykiatrisamordning. Projektmedel beviljades av Socialstyrelsen år 2005 för ett uppdrag inom satsningen på psykiatri och socialt stöd och omsorg för personer med psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Projektet har letts av David Brunt, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universitet.

In order for a judgement to be enforceable in another Member State, there is a certain requirement for an "intermediate” court procedure, a so-called exequatur procedure. An exequatur procedure is both expensive and time-consuming. The average cost of the procedure within the EU is 2 200 euro in a case without particular difficulties. In more complex cases, the cost of the procedure can be validated up to 12 700 euro. It can take only a few days but also several months before the exequatur is completed, if one party appeals the process can last to three years. The exequatur is considered to be expensive and time-consuming in relation to the EU free movement of judgments. It can discourage companies and individuals from doing business across the EU borders. Therefore, the Commission presented a proposal for a revised Brussels I Regulation. The proposal means that the exequatur for the recognition and enforcement of judgments is to be abolished, except for judgments in cases of vilification or, indemnity regarding several defendants. The exequatur procedure is replaced with a standard form issued by the original court. These forms are supposed to act as an enforcement order to be submitted to the executive authority of the State. The abolition of the exequatur results in a procedural safeguard that makes it possible for the defendant, in certain exceptional circumstances, to prevent a Court from recognizing or enforcing a judgment in another Member State. The author does not consider these safeguards to be sufficient in order to achieve legal protection for the defendant. The Commission should evaluate the effect of the regulations where the exequatur already has been abolished before removing it from the Brussels I Regulation. / För att en dom ska kunna verkställas i en annan medlemsstat krävs i dagsläget ett särskilt ”mellanliggande” domstolsförfarande, ett s.k. exekvaturförfarande. Exkevaturförfarandet är både dyrt och tidskrävande. Den genomsnittliga kostnaden för förfarandet inom EU är 2 200 euro i ett mål utan särskilda svårigheter. I mer komplicerade mål kan kostnaden för förfarandet uppgå till omkring 12 700 euro. Det tar mellan ett par dagar till flera månader innan ett exekvaturförfarande är avgjort och om den ena parten överklagar beslutet kan processen ta upp till tre år. Exekvaturförfarandet anses p.g.a. kostnaderna det medför och tiden för själva processen vara ett hinder för den fria rörligheten av domar. Det kan avskräcka företag och privatpersoner att göra affärer över gränserna inom EU. Därför har kommissionen lagt fram ett förslag till en reviderad Bryssel I-förordning. Förslaget innebär att exekvaturförfarandet för erkännande och verkställighet av domar avskaffas, med undantag för domar i förtalsmål och skadeståndsmål med kollektiv prövning. Exekvaturförfarandet ersätts med standardformulär som utfärdas av ursprungsdomstolen. Dessa formulär är tänkta att fungera som en exekutionstitel som ges in till den verkställande myndigheten i verkställighetsstaten. Avskaffandet av exekvaturförfarandet åtföljs av rättssäkerhetsgarantier som gör det möjligt för svaranden att under vissa exceptionella situationer undvika att en dom erkänns eller verkställs i en annan medlemsstat. Författaren anser inte att dessa garantier är tillräckliga för att trygga svarandens rättskydd. Kommissionen bör utvärdera hur de förordningar där exekvaturförfarandet redan avskaffats fungerar i praktiken innan förfarandet avskaffas i Bryssel I-förordningen.