Bakgrund: Bäckenbotten utsätts för stor påfrestning under graviditet och förlossning. I samband med förlossning kan skador på bäckenbotten uppstå. Dessa skador kan leda till både kort- och långsiktiga besvär som i sin tur kan påverka kvinnors livskvalitet och dagliga liv. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka bäckenbottenbesvär kvinnor upplever 6-16 veckor efter vaginal förlossning samt att beskriva dess påverkan på livskvalitet och dagligt liv. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie där datainsamling skedde via en webbenkät. Webbenkäten bestod av bakgrundsfrågor utformade av författarna samt två validerade enkäter, PFDI-20 och PFIQ-7. Insamlad data analyserades i statistikprogrammet SPSS. Totalt deltog 135 kvinnor i studien. Resultat: I kartläggningen framkom att en stor andel kvinnor drabbats av bäckenbottenbesvär efter förlossning. Trots det uppgav majoriteten av kvinnorna att de ej hade besvär från sin bäckenbotten som inverkade på deras livskvalitet eller dagliga liv. Bland de kvinnor som upplevde besvär var det främst förmågan att utföra dagliga hushållsarbeten, förmågan till fysisk aktivitet och påverkan på psykisk hälsa som påverkade livskvaliteten. Konklusion: Studiens resultat antyder på att en stor andel kvinnor drabbas av bäckenbottenbesvär efter vaginal förlossning. Det är viktigt att belysa denna problematik så att kvinnor kan få adekvat stöd och behandling vid besvär. Trots att majoriteten av respondenterna ej upplevde att bäckenbottenbesvären inverkade på deras livskvalitet eller dagliga liv är det viktigt att ej normalisera bäckenbottenbesvär eller att se dem som en naturlig följd av graviditet och förlossning. / Background: The pelvic floor is exposed to great stress during pregnancy and childbirth. In connection to childbirth, injuries to the pelvic floor can occur, so called birth injuries. These injuries can lead to both short- and long term problems for women. These problems can have an impact on womens quality of life and daily life. Aim: The purpose of the study was to chart which pelvic floor disorders women experience 6–16 weeks after vaginal delivery and describe its impact on quality of life and daily life. Method: The study was a quantitive cross-sectionalstudy where the data collection was done through a online questionnarie. The online questionnarie consisted of background questions designed by the authors and two validated questionnaries, PFDI-20 and PFIQ-7. Collected data was analyzed using the statistical program SPSS. A total of 135 women participated in the study. Result: In the survey of pelvic floor disorders, it was found that a large proportion of women suffered from pelvic floor disorders after childbirth. Despite this, the majority of women stated that they did not have problems from their pelvic floor that affected their quality of life or daily life. Among the women who experienced problems it was mainly the ability to perform household chores, the ability for physical activity and the impact on mental health that affected quality of life. Conclusion: The results of the study suggest that a large proportion of women suffer from pelvic floor disorders after vaginal delivery. It is important to shed light on this issue so that women can receive adequate support and treatment for their problems. Despite the fact that the majority of the respondents stated that their pelvic floor disorders did not affect quality of life or daily life, it is important to not normalize or see pelvic floor disorders as a natural consequence of pregnancy and childbirth.

Pelvic floor disorder is an emerging research area and is highlighted in many pelvic floor studies. Assessment methods for this type of injury are lacking and new methods for prevention and diagnosis are needed. Pelvic floor disorders are common among women and can lead to suffering for the patient. Levator ani muscle injuries are the main cause for pelvic floor disorders. This muscle group is an anisotropic skeletal muscle that helps support the pelvic viscera. Assessment of this muscle is difficult due to its complex geometry and location. Therefore, two muscle phantoms were constructed to mimic different properties of the levator ani muscle. The muscle phantoms provided more availability and a more controlled setting. The muscle phantoms were examined using ultrasound-based shear wave elastography which is an elastography method that can help determine the elasticity of tissue. A PVA-graphite phantom and a water-based gelatine-graphite phantom, both with fishing lines network as fibers for anisotropy, were constructed in this project. Shear wave elastography results of the PVA phantom indicated no anisotropy but visually resembled a muscle. Although not achieving anisotropy, the shear modulus of the PVA did match the shear modulus of skeletal muscle tissue. Shear wave elastography results of the gelatine phantom indicated anisotropy but visually did not resemble a muscle due to the low shear modulus of the gelatine. A 3D model of the female bony pelvis, that was provided for this project, was measured, and compared with reference value of previous study for future construction and 3D printing of the model. Results of measurements showed similarities between the 3D model and the female pelvis except for the sagittal outlet which had a deviant value. For future work, the muscle phantom can be developed by applying the complex geometry of the levator ani muscle, assembly of the muscle phantom, and the 3D rendering of the pelvis. The combination of these two parts provides a more complete phantom where shear wave elastography can be applied in the same way as in female patients. / Bäckenbottenbesvär är ett framväxande forskningsområde och lyfts fram i många bäckenbottenstudier. Bedömningsmetoder för denna typ av skador saknas och det behövs nya metoder för förebyggande och diagnostik. Bäckenbottenbesvär är vanliga bland kvinnor och kan leda till lidande för patienten. Levator ani muskelskador är den främsta orsaken till bäckenbottensjukdomar. Denna muskelgrupp är en anisotrop skelettmuskel som hjälper till att stödja inälvorna i bäckenet. Bedömning av denna muskel är svår på grund av dess komplexa geometri och läge. Därför konstruerades två muskelfantomer för att efterlikna olika egenskaper hos levator ani-muskeln. Muskelfantomerna gav mer tillgänglighet och en mer kontrollerad inställning. Muskelfantomerna undersöktes med hjälp av ultraljudsbaserad skjuvvågselastografi som är en metod som kan hjälpa till att bestämma vävnadens elasticitet. En PVA-grafitfantom och en vattenbaserad gelatin-grafitfantom, båda med fiskelinsnätverk som fibrer för anisotropi, konstruerades i detta projekt. Resultat från skjuvvågselastografi på PVA-fantomen indikerade ingen anisotropi, men liknade visuellt en muskel. Även då anisotropi inte uppnåddes, så matchade skjuvmodulen för PVA skjuvmodulen för skelettmuskelvävnad. Resultat från skjuvvågselastografi på gelatinfantomen indikerade anisotropi dock visade resultatet ingen visuell liknelse av en skelettmuskel på grund av gelatinets låga skjuvmodul. En 3D modell av bäckenbenet, som förseddes det här projektet, mättes och jämfördes med referensvärde av tidigare studie för framtid 3D friformsframställning av modellen. Resultat av mätningar visade på liknelser mellan 3D modellen och det kvinnliga bäckenbenet förutom sagittal outlet som hade ett avvikande värde. Inför fortsättning av det här projektet kan en utveckling av muskel fantomen ske genom applicering av den komplexa geometrin hos levator ani muskeln samt sammansättning av muskel fantomen och 3D framställningen av bäckenbenet. Sammansättningen av dessa två delar ger en mer komplett fantom där skjuvvågselastografi kan appliceras på samma sätt som hos kvinnliga patienter. / Ja