<p>Ruptur av analsfinktern, så kallad sfinkterruptur, är en allvarlig komplikation vid vaginal förlossning. Eftervård och uppföljning av de kvinnor som drabbats av sfinkterruptur är viktig då komplikationer i efterförloppet kan ge besvär.</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva förekomsten av sfinkterruptur vid vaginal förlossning samt kartlägga den eftervård och uppföljning som erbjuds dessa kvinnor på landets förlossningskliniker. Ett annat syfte var att göra en tvåårsuppföljning och jämföra resultat med en tidigare studie från 2005. Metoden var deskriptiv och jämförande, med en kvantitativ ansats. En enkät skickades till samtliga Sveriges förlossningskliniker (n=47). Svarsfrekvensen var 80,9% (n=38). Resultatet visar att förekomsten av sfinkterruptur hos kvinnor vid vaginala förlossningar var totalt 3,0% (0,9%-6,5%) i Sverige 2006.</p><p>Resultatet visade att de vanligaste eftervårdsmetoderna efter sfinkterruptur var användande av bulkmedel och paraffin. Efterkontroll av sfinkterrupturen gjordes på samtliga kliniker (n=38). Ytterligare uppföljning utfördes på hälften av klinikerna (n=18). ). PM (promemoria) för handläggning av sfinkterruptur fanns utarbetat på 32 av 38 kliniker. Den vanligaste orsaken till sfinkterruptur ansågs vara förlossning med sugklocka. I jämförelsen med tidigare studie var det ingen skillnad i eftervårdsmetoder. Däremot var det en skillnad i uppföljning. Färre kliniker gjorde en uppföljning av sfinkterrupturen i denna studie än i studien för två år sedan.</p><p>Slutsatsen var att det är viktigt att fortsätta upprätthålla en god eftervård och uppföljning för kvinnor med sfinkterruptur för att undvika långvariga problem för kvinnan.</p>

Ruptur av analsfinktern, så kallad sfinkterruptur, är en allvarlig komplikation vid vaginal förlossning. Eftervård och uppföljning av de kvinnor som drabbats av sfinkterruptur är viktig då komplikationer i efterförloppet kan ge besvär. Syftet med denna studie var att beskriva förekomsten av sfinkterruptur vid vaginal förlossning samt kartlägga den eftervård och uppföljning som erbjuds dessa kvinnor på landets förlossningskliniker. Ett annat syfte var att göra en tvåårsuppföljning och jämföra resultat med en tidigare studie från 2005. Metoden var deskriptiv och jämförande, med en kvantitativ ansats. En enkät skickades till samtliga Sveriges förlossningskliniker (n=47). Svarsfrekvensen var 80,9% (n=38). Resultatet visar att förekomsten av sfinkterruptur hos kvinnor vid vaginala förlossningar var totalt 3,0% (0,9%-6,5%) i Sverige 2006. Resultatet visade att de vanligaste eftervårdsmetoderna efter sfinkterruptur var användande av bulkmedel och paraffin. Efterkontroll av sfinkterrupturen gjordes på samtliga kliniker (n=38). Ytterligare uppföljning utfördes på hälften av klinikerna (n=18). ). PM (promemoria) för handläggning av sfinkterruptur fanns utarbetat på 32 av 38 kliniker. Den vanligaste orsaken till sfinkterruptur ansågs vara förlossning med sugklocka. I jämförelsen med tidigare studie var det ingen skillnad i eftervårdsmetoder. Däremot var det en skillnad i uppföljning. Färre kliniker gjorde en uppföljning av sfinkterrupturen i denna studie än i studien för två år sedan. Slutsatsen var att det är viktigt att fortsätta upprätthålla en god eftervård och uppföljning för kvinnor med sfinkterruptur för att undvika långvariga problem för kvinnan.

<p>Urininkontinens är en sjukdom erkänd av Världshälsoorganisationen(WHO)1998. The International Continence of Society(ICS) har definierat urininkontinens: "Det är ett urinläckage som är objektivt påvisbart och utgör ett socialt och hygieniskt problem för individen" urininkontinens drabbar ofta kvinnor i förbindelse med graviditet, förlossning eller kejsarsnitt. Det kan räcka med att bli gravid. Syftet med litteraturstudien var att belysa riskfaktorer som kan orsaka stressinkontinens under graviditet och efter vaginal förlossning. Resultatet visar att vaginal förlossning som avslutas med forceps utgör störst risk att drabbas av stressinkontinens. Det behövs fler studier för att upplysa barnmorskor om hur de kan ge evidensbaserad vård till kvinnor som föder vaginalt för att undvika urodynamiska skador.</p>

Urininkontinens är en sjukdom erkänd av Världshälsoorganisationen(WHO)1998. The International Continence of Society(ICS) har definierat urininkontinens: "Det är ett urinläckage som är objektivt påvisbart och utgör ett socialt och hygieniskt problem för individen" urininkontinens drabbar ofta kvinnor i förbindelse med graviditet, förlossning eller kejsarsnitt. Det kan räcka med att bli gravid. Syftet med litteraturstudien var att belysa riskfaktorer som kan orsaka stressinkontinens under graviditet och efter vaginal förlossning. Resultatet visar att vaginal förlossning som avslutas med forceps utgör störst risk att drabbas av stressinkontinens. Det behövs fler studier för att upplysa barnmorskor om hur de kan ge evidensbaserad vård till kvinnor som föder vaginalt för att undvika urodynamiska skador.

Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.

BACKGROUND: Among childbirth injuries the most common described symptoms are urine and faecal incontinence, pain during intercourse and perineal pain after rupture and suture. For those women who seek care for lasting nuisance are the routines for follow-up, diagnoses and treatment of childbirth injuries experience insufficient. AIM: The aim of this study was to illuminate women’s experience after of a childbirth injury and encounter the healthcare.  METHOD: A litterateur review based on six articles with qualitative data.  RESULT: Two categories with five subcategories are presented; To live with a childbirth injury- physical and emotional limitations of everyday life, normalization of injuries after childbirth and Encounter the healthcare- insufficient information and follow-up, encounter from the healthcare.  CONCLUSIONS: Women normalize their difficulties today after childbirth causing them not to seek help. The stigma surrounding the nuisance is also a contributing factor for women to contact the health care. Furthermore they experience to get dismissed by the healthcare professionals and not been taken seriously. Caregivers should inform the women about the concerning nuisance that can occur and give information where to seek help. / BAKGRUND: Bland förlossningsskador är de vanligaste beskrivna symtomen urin- och fekalinkontinens, smärta under samlag och mellangårdssmärta efter bristningar och suturer. För dom kvinnor som söker vård för långvariga besvär är rutinerna  för uppföljning, utredning och behandling av förlossningsskador bristfällig. SYFTE: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av en förlossningsskada och mötet med vården.  METOD: En allmän litteraturöversikt baserat på sex artiklar med kvalitativa data.  RESULTAT: Två kategorier och fem underkategorier presenteras; Att leva med förlossningsskador- fysiska och emotionella begränsningar i vardagen, normalisering av förlossningsskador och Möte med vården- bristande information och uppföljning, bemötandet från vården.  SLUTSATSER: Kvinnor normaliserar idag sina besvär efter en förlossning vilket medför att de inte söker hjälp. Stigmat kring besvären är också en bidragande faktor till att kvinnor undviker att kontakta vården. De upplever också sig som avfärdade av vårdpersonal och en känsla om att inte bli tagna på allvar. Vårdpersonal bör informera kvinnorna om de berörda besvären som kan uppkomma och ge information var de kan söka hjälp.

Vid en vaginal förlossning är det vanligt förekommande att kvinnor drabbas av perinealbristningar. Perinealbristningar kan uppstå spontant vid en födsel men även på grund av yttre orsaker, som vid instrumentell förlossning. Perinealbristningar kan medföra komplikationer, och eftersom det är vanligt med perinealbristningar ville författarna förstå hur kvinnor upplever att bristningen och dess konsekvenser inverkar på deras dagliga liv. Därför var syftet att beskriva kvinnors upplevelser av sitt dagliga liv efter en perinealbristning i samband med vaginal förlossning. Metoden som valdes för att besvara syftet var en litteraturöversikt, som inkluderande 15 vetenskapliga artiklar. Analys av artiklarna utfördes enligt integrerad analys. I resultatet identifierades två kategorier samt tillhörande underkategorier. Kategorierna kom att kallas “En perinealbristnings påverkan på det dagliga livet och “Kontakt med vården efter en perinealbristning”. Resultatet visade att en perinealbristning i samband med vaginal förlossning medförde påverkningar i det dagliga livet. Kvinnor beskrev upplevelser av att leva med smärta och inkontinens, samt hur perinealbristningens besvär inverkade på deras självförtroende, sexuella funktion och tankar på framtida förlossning. I resultatet framkom även upplevelser angående brister från vården gällande information om bristningen, samt att kvinnor inte upplevde sig betrodda av vårdpersonal. Slutsatsen som kan påvisas genom denna litteraturöversikt är att kvinnor kan uppleva sig begränsade och känna en förlust av kontroll i sitt dagliga liv efter en perinealbristning. Barnmorskor har en viktig roll i arbetet för kvinnor efter att de drabbats av en perinealbristning. / During a vaginal delivery its common for women to suffer from a perineal tear. Perineal tear can occur spontaneously at birth but also due to external causes, such as instrumental delivery. Perineal tears can lead to complications, and since perineal tears are common, the authors wanted to understand how women experience the perineal tear and their consequences affecting their daily lives. Therefore, the aim of this study was to describe women's experiences of their daily lives after a perineal tear in connection with vaginal delivery. The method chosen to answer this aim was a literature review, which included 15 scientific articles. Analysis of the articles was performed according to integrated analysis. In the result, two categories and associated subcategories were identified. The categories came to be called "The impact of a perineal rupture on the daily life" and “Contact with care after a perineal rupture". The results showed that a perineal rupture in connection with vaginal delivery had an impact on daily life. Women described experiences of living with pain and incontinence, as well as how perineal rupture affected their self-confidence, sexual function and thoughts of future childbirth. The results also revealed experiences regarding lack of information from the care regarding information about the rupture, and that women did not feel trusted by care staff. The conclusion that can be demonstrated through this literature review is that women may feel limited and feel a loss of control in their daily lives after a perineal rupture. Midwives play an important role in the work of women after suffering from a perineal rupture.

Bakgrund: Bäckenbotten utsätts för stor påfrestning under graviditet och förlossning. I samband med förlossning kan skador på bäckenbotten uppstå. Dessa skador kan leda till både kort- och långsiktiga besvär som i sin tur kan påverka kvinnors livskvalitet och dagliga liv. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka bäckenbottenbesvär kvinnor upplever 6-16 veckor efter vaginal förlossning samt att beskriva dess påverkan på livskvalitet och dagligt liv. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie där datainsamling skedde via en webbenkät. Webbenkäten bestod av bakgrundsfrågor utformade av författarna samt två validerade enkäter, PFDI-20 och PFIQ-7. Insamlad data analyserades i statistikprogrammet SPSS. Totalt deltog 135 kvinnor i studien. Resultat: I kartläggningen framkom att en stor andel kvinnor drabbats av bäckenbottenbesvär efter förlossning. Trots det uppgav majoriteten av kvinnorna att de ej hade besvär från sin bäckenbotten som inverkade på deras livskvalitet eller dagliga liv. Bland de kvinnor som upplevde besvär var det främst förmågan att utföra dagliga hushållsarbeten, förmågan till fysisk aktivitet och påverkan på psykisk hälsa som påverkade livskvaliteten. Konklusion: Studiens resultat antyder på att en stor andel kvinnor drabbas av bäckenbottenbesvär efter vaginal förlossning. Det är viktigt att belysa denna problematik så att kvinnor kan få adekvat stöd och behandling vid besvär. Trots att majoriteten av respondenterna ej upplevde att bäckenbottenbesvären inverkade på deras livskvalitet eller dagliga liv är det viktigt att ej normalisera bäckenbottenbesvär eller att se dem som en naturlig följd av graviditet och förlossning. / Background: The pelvic floor is exposed to great stress during pregnancy and childbirth. In connection to childbirth, injuries to the pelvic floor can occur, so called birth injuries. These injuries can lead to both short- and long term problems for women. These problems can have an impact on womens quality of life and daily life. Aim: The purpose of the study was to chart which pelvic floor disorders women experience 6–16 weeks after vaginal delivery and describe its impact on quality of life and daily life. Method: The study was a quantitive cross-sectionalstudy where the data collection was done through a online questionnarie. The online questionnarie consisted of background questions designed by the authors and two validated questionnaries, PFDI-20 and PFIQ-7. Collected data was analyzed using the statistical program SPSS. A total of 135 women participated in the study. Result: In the survey of pelvic floor disorders, it was found that a large proportion of women suffered from pelvic floor disorders after childbirth. Despite this, the majority of women stated that they did not have problems from their pelvic floor that affected their quality of life or daily life. Among the women who experienced problems it was mainly the ability to perform household chores, the ability for physical activity and the impact on mental health that affected quality of life. Conclusion: The results of the study suggest that a large proportion of women suffer from pelvic floor disorders after vaginal delivery. It is important to shed light on this issue so that women can receive adequate support and treatment for their problems. Despite the fact that the majority of the respondents stated that their pelvic floor disorders did not affect quality of life or daily life, it is important to not normalize or see pelvic floor disorders as a natural consequence of pregnancy and childbirth.