Uppsatsen är en delvis rättsdogmatisk, delvis rättssociologisk studie av hur institutet barnets vilja är reglerat i gällande rätt och tillämpningen av densamma.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur två av barnkonventionens fyra grundläggande principer, nämligen barnets bästa och barnets rätt till delaktighet, tillämpas i asylärenden. Det ingår även i syftet att undersöka ifall det går att urskilja några mönster i bedömningen från före och efter barnkonventionens inkorporering i svensk nationell lagstiftning sedan år 2020. Materialet har omfattats av fem domstolsbeslut, relevanta delar från barnkonventionen och utlänningslagen, samt relevant tidigare forskning som kopplar an väl till uppsatsens syfte och frågeställningar. För att besvara syfte och frågeställningar har en rättsdogmatisk metod valts för att granska de fem domstolsbesluten från Migrationsöverdomstolen och Migrationsdomstolen utifrån gällande rätt. Studiens huvudsakliga resultat har visat på en diskrepans mellan lagstiftning och policydokument med avseende hur barnets bästa och barnets rätt att komma till tals tillämpas i praktiska sammanhang. En slutsats som dras är att genom att belysa frågan från ett MR-perspektiv med en rättsdogmatisk ansats, har detta bidragit till att belysa diskrepansen mellan mer abstrakta lagar och dess tillämpning inom asylärenden. / This paper aims to examine how two of the four fundamental principles of the Convention on the Rights of the Child, namely the best interests of the child and the child's right to participation, are applied in asylum cases. The objective also includes investigating whether patterns in assessment can be discerned before and after the incorporation of the Convention into Swedish national legislation since 2020. The material encompasses five court decisions, relevant sections from the Convention on the Rights of the Child and the Aliens Act, as well as pertinent previous research that aligns well with the purpose and questions of the paper. To address the objectives and questions, a legal dogmatic method has been chosen to scrutinize the five court decisions from the Migration Court of Appeal and the Migration Court based on prevailing law. The main results of the study have revealed a disparity between legislation and policy documents regarding how the best interests of the child and the child's right to participation are applied in practical contexts. A conclusion drawn is that by illuminating the issue from a human rights perspective with a legal dogmatic approach, this has contributed to highlighting the disparity between more abstract laws and their application in asylum cases.

No description available.