Syftet med studien är att undersöka förskollärares och barns uppfattningar av högläsning i förskolan samt jämföra om det framträder några likheter eller skillnader i deras uppfattningar. För att ta del av förskollärares och barns syn på högläsning i förskolan har intervju använts som metod. Undersökningen omfattar fem förskollärare och tolv barn på tre olika förskolor. Studien har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv som handlar om att samspel är en central del i barns språkutveckling. Studien bygger på tidigare forskning inom ämnet högläsning samt studier om barns språkutveckling. Resultatet visar att högläsning utgör en del av förskolans dagliga rutiner och äger oftast rum efter maten som en lugn aktivitet. Vidare visar resultatet att högläsning används i syfte att utmana och utveckla barnen i deras språk genom att ge barnen nya ord och begrepp. Genom att dela in barnen i mindre grupper visar resultatet att det sker fler diskussioner och dialoger tillsammans. Ett viktigt resultat är att barnen själva tycks uppfatta att det är de delaktiga i högläsningen vilket även stöds av förskollärarnas utsagor. Det kan handla om att vara delaktig genom att välja böcker, antingen själv eller tillsammans med andra.