Många studier har påvisat en skillnad mellan förmågan att benämna verb respektive substantiv hos patienter med hjärnskada samt hos kontrollgrupper (Caramazza & Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). Samtidigt bedöms aktivitetsord utifrån vissa studier vara mer krävande att tolka, vilket kan vara en bidragande orsak till skillnader i benämningsförmåga (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) är ett verbbenämningstest utformat av Obler och Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), vilket översattes till svenska och normerades av Lindahl och Oskarsson inom ramen för ett magisterarbete i logopedi (2011). I normeringen genererade vissa ord många felsvar och sågs som problematiska, och en reanalys av det insamlade materialet efterfrågades. Syftet med föreliggande studie är att genomföra en förnyad analys av insamlade data och ta fram en ny normering för ANT i en population svenska vuxna, efter exkludering av problematiska ord. I syfte att undersöka vilka ord som gav upphov till många felsvar och orsaker till detta, gjordes en ny genomgång av 120 tidigare insamlade testprotokoll, samt en felsvarsanalys baserad på Barth Ramsays och medarbetares utvecklade modell (1999). Efter genomgång av angivna svar, analys av felsvar och ordens användningsfrekvenser i svenska språket, exkluderades tolv ord.  Jämförelse av resultat mellan tre åldersgrupper (20-30år, 31-65år, 66-83år), två utbildningsnivåer (≤12 år, ≥13 år) och kön gjordes både före och efter borttagning av de tolvorden. I båda fallen återfanns signifikanta skillnader mellan den äldsta åldersgruppen och de två yngre grupperna. Likaså kvarstod en signifikant skillnad mellan de två utbildningsnivåerna. Ingen signifikant skillnad mellan könen fanns. Felsvarsanalysen tyder på att många av felsvaren berodde på feltolkning av bild, eller att de översatta orden hade mycket låg användningsfrekvens i det svenska språket. Även ord som efter översättning motsvarades av verbfraser i svenskan, istället för ett självständigt verb, gav upphov till svårigheter. Flera studier har dessutom visat på att verbbenämning förenklas vid filmklipp som stimuli (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun&Pillon, 2005), eftersom tid och rörelse då ej går förlorade. Att översätta test är komplicerat, varför utformning av ett nytt svenskt verbbenämningstest, där val av stimuli beaktas, är att föredra. / Several studies have demonstrated a difference between the ability to name verbs and nouns in patients with brain injury and among control groups (Caramazza& Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). On the other hand,words explaining an activity are in some studies considered to be more demanding to interpret, which may be a contributing factor to the differences in the naming ability. (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) is a verb naming test designed by Obler and Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), which was translated into Swedish andestablished to normative data by Lindahl and Oskarsson as part of a master’s thesis in Speech and Language Pathology (2011). In this study, some words generated severalincorrect responses and were considered as problematic;therefore, a re-analysis of the collected material was requested. The purpose of the present study was to make a new analysis of the collected data and develop new normative valuesfor ANT in a Swedish population of adults, without the problematic words. In order to investigate which wordsresulted in many incorrect responses and the reasons behind, a new review based on the model developed by Barth Ramsay and colleagues (1999)was madeof the 120 collected test protocols, as well as an analysis of the incorrect responses.Afterthisreview and analysis of the incorrect responses and the word’s frequency in Swedishwere made, twelve words were excluded. Comparison of results between three age groups (20-30 years, 31-65 years and 66-83 years), two levels of education (≤ 12 years and ≥ 13 years) and genders were made both before and after the removal of the twelve words. In both cases, significant differences were foundbetween the oldest age group and the two younger groups. Likewise,a significant difference between the two levels of educationremained. No significantgender differenceswere found. Throughthe analysis of incorrect responses,it appeared that many of them were due either to misinterpretation of the image, or to the very low frequency of use of the translated words. Words that were translated into verb phrases instead of independent verbs also resulted in difficulties. Several studies have shown that using a video instead of picture as stimuli simplifies verb naming (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun & Pillon, 2005) because, then, the aspects of time and movement will not be lost. Since translating testsfrom other languages is complicated, designing a whole new Swedish verb naming test, where choice of stimuli is considered, is preferable.

Bakgrund Meningsrepetitionsuppgifter har använts i flera studier som mått på exempelvis verbalt korttidsminne, den episodiska bufferten och språklig förmåga. Hur meningsrepetition relaterar till språkliga förmågor har undersökts i flera studier, varav enstaka har undersökt relationen till expressivt ordförråd. I nuläget finns ett begränsat antal standardiserade test för att bedöma barns expressiva ordförråd på svenska, det vore därför önskvärt med en standardisering av ett nytt benämningstest. Syfte Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan förmåga till meningsrepetition och bredd i expressivt ordförråd hos svenskspråkiga barn i 7;0-11;11 års ålder. Ett sekundärt syfte var att bidra till vår förståelse för vad som är typisk förmåga i ett nytt benämningstest för svenskspråkiga 7;0-11;11 åriga barn. Metod Studien omfattade 157 svenskspråkiga barn i 7;0-11;11 års ålder från skolor i Västerbotten och Västernorrland. Deltagarna fick genomföra en meningsrepetitionsuppgift och ett benämningstest. Resultat Studiens resultat visar en signifikant korrelation mellan barns förmåga att repetera meningar och bredd i expressivt ordförråd. Ingen signifikant skillnad i prestation fanns mellan pojkar och flickor. Slutsatser Resultaten påvisade ett samband mellan prestationen på test som prövar meningsrepetition och bredd i expressivt ordförråd, för barn i åldrarna 7;0-11;11 år. Sambandet kan rimligtvis förklaras av att testen mäter samma förmåga. Resultatet i studien kan bidra till att motivera fortsatt användning av meningsrepetition i klinisk verksamhet för bedömning av barns språkliga förmåga. För bedömning av barns benämningsförmåga bör nya och uppdaterade benämningstest implementeras i det kliniska arbetet.

Bakgrund Tidigare studier har föreslagit att repetition av obekanta ord är en förmåga som föregår och predicerar barns förmåga att lära sig nya ord. Däremot finns olika uppfattningar gällande styrkan i sambandet mellan förmågan att repetera obekanta ord, i form av nonord, och bredd i expressivt ordförråd, inom olika åldrar.                                       Syfte Studiens syfte var att undersöka om det finns ett samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd hos svensktalande barn mellan 6;0–10;11 år. Syftet var även att undersöka om sambandets styrka skiljer sig mellan olika åldersgrupper och mellan flickor och pojkar. Studien avsåg även att bidra till normering av ett nykonstruerat benämningstest.  Metod Deltagarna bestod av 143 svensktalande barn mellan 6;0 och 10;11 år.  Rekryteringen skedde via sju skolor i Västerbotten och Västernorrland. Deltagarna genomförde två språktest varav det ena mätte förmågan att repetera nonord och det andra mätte bredd i expressivt ordförråd.  Resultat I resultatet framkom ett signifikant positivt samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd. Sambandet sågs hos hela gruppen deltagare och inom åldersgrupperna 7 till 10 år. Hos 6-åringarna var sambandet icke-signifikant. Sambandets styrka skiljde sig inte mellan flickor och pojkar. Slutsatser Det verkar finnas ett samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd hos svensktalande barn. Ett lågt resultat på nonordsrepetition verkar kunna predicera ett lågt resultat på test som mäter bredd i expressivt ordförråd hos både flickor och pojkar, samt inom åldersgrupperna mellan 7 och 10 år.

Den språkliga miljön som barnet vistas i har visat sig ha stor betydelse för utvecklandet av barnets ordförråd. Bredden i ordförrådet är ett kvantitativt mått och beskrivs vara de antal ord en person kan och har kännedom om. Forskning har visat att den språkliga miljön skiljer sig åt mellan familjer som är hög- respektive lågutbildade och att det i sin tur leder till skillnader i ordförrådsutvecklingen hos barnet. Syftet med studien var att undersöka om vårdnadshavares utbildningsnivå har en inverkan på bredden i svensktalande barns expressiva ordförråd i åldrarna 7;0 – 12;0 år. Ett nykonstruerat benämningstest användes för att mäta bredden i barnens expressiva ordförråd. Ett frågeformulär användes för att ta reda på vårdnadshavares högsta utbildningsnivå. 157 barn mellan åldrarna 7;0–12;0, med minst en vårdnadshavare med svenska som modersmål, testades med ett benämningstest. Deltagarnas resultat på benämningstestet ökade med ålder. Det återfanns en svag positiv signifikant korrelation mellan barnens resultat på benämningstestet och vårdnadshavares utbildningsnivå. Ålder och vårdnadshavares utbildningsnivå förklarade tillsammans 27,8% av variansen i resultatet på benämningstestet. Vårdnadshavares utbildningsnivå hade störst betydelse vid de lägre åldrarna för att sedan utjämnas. Studien bidrar med kunskap om i vilken omfattning utbildningsnivå påverkar bredd i barns expressiva ordförråd. Resultatet kan tänkas bero på skillnader i den språkliga input som barn exponeras för. Det skulle behöva studeras fler barn och longitudinella studier för att kunna dra mer långtgående slutsatser gällande i vilken omfattning vårdnadshavarnas utbildningsnivå påverkar deras barns expressiva ordförråd över tid.