Många studier har påvisat en skillnad mellan förmågan att benämna verb respektive substantiv hos patienter med hjärnskada samt hos kontrollgrupper (Caramazza & Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). Samtidigt bedöms aktivitetsord utifrån vissa studier vara mer krävande att tolka, vilket kan vara en bidragande orsak till skillnader i benämningsförmåga (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) är ett verbbenämningstest utformat av Obler och Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), vilket översattes till svenska och normerades av Lindahl och Oskarsson inom ramen för ett magisterarbete i logopedi (2011). I normeringen genererade vissa ord många felsvar och sågs som problematiska, och en reanalys av det insamlade materialet efterfrågades. Syftet med föreliggande studie är att genomföra en förnyad analys av insamlade data och ta fram en ny normering för ANT i en population svenska vuxna, efter exkludering av problematiska ord. I syfte att undersöka vilka ord som gav upphov till många felsvar och orsaker till detta, gjordes en ny genomgång av 120 tidigare insamlade testprotokoll, samt en felsvarsanalys baserad på Barth Ramsays och medarbetares utvecklade modell (1999). Efter genomgång av angivna svar, analys av felsvar och ordens användningsfrekvenser i svenska språket, exkluderades tolv ord.  Jämförelse av resultat mellan tre åldersgrupper (20-30år, 31-65år, 66-83år), två utbildningsnivåer (≤12 år, ≥13 år) och kön gjordes både före och efter borttagning av de tolvorden. I båda fallen återfanns signifikanta skillnader mellan den äldsta åldersgruppen och de två yngre grupperna. Likaså kvarstod en signifikant skillnad mellan de två utbildningsnivåerna. Ingen signifikant skillnad mellan könen fanns. Felsvarsanalysen tyder på att många av felsvaren berodde på feltolkning av bild, eller att de översatta orden hade mycket låg användningsfrekvens i det svenska språket. Även ord som efter översättning motsvarades av verbfraser i svenskan, istället för ett självständigt verb, gav upphov till svårigheter. Flera studier har dessutom visat på att verbbenämning förenklas vid filmklipp som stimuli (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun&Pillon, 2005), eftersom tid och rörelse då ej går förlorade. Att översätta test är komplicerat, varför utformning av ett nytt svenskt verbbenämningstest, där val av stimuli beaktas, är att föredra. / Several studies have demonstrated a difference between the ability to name verbs and nouns in patients with brain injury and among control groups (Caramazza& Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). On the other hand,words explaining an activity are in some studies considered to be more demanding to interpret, which may be a contributing factor to the differences in the naming ability. (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) is a verb naming test designed by Obler and Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), which was translated into Swedish andestablished to normative data by Lindahl and Oskarsson as part of a master’s thesis in Speech and Language Pathology (2011). In this study, some words generated severalincorrect responses and were considered as problematic;therefore, a re-analysis of the collected material was requested. The purpose of the present study was to make a new analysis of the collected data and develop new normative valuesfor ANT in a Swedish population of adults, without the problematic words. In order to investigate which wordsresulted in many incorrect responses and the reasons behind, a new review based on the model developed by Barth Ramsay and colleagues (1999)was madeof the 120 collected test protocols, as well as an analysis of the incorrect responses.Afterthisreview and analysis of the incorrect responses and the word’s frequency in Swedishwere made, twelve words were excluded. Comparison of results between three age groups (20-30 years, 31-65 years and 66-83 years), two levels of education (≤ 12 years and ≥ 13 years) and genders were made both before and after the removal of the twelve words. In both cases, significant differences were foundbetween the oldest age group and the two younger groups. Likewise,a significant difference between the two levels of educationremained. No significantgender differenceswere found. Throughthe analysis of incorrect responses,it appeared that many of them were due either to misinterpretation of the image, or to the very low frequency of use of the translated words. Words that were translated into verb phrases instead of independent verbs also resulted in difficulties. Several studies have shown that using a video instead of picture as stimuli simplifies verb naming (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun & Pillon, 2005) because, then, the aspects of time and movement will not be lost. Since translating testsfrom other languages is complicated, designing a whole new Swedish verb naming test, where choice of stimuli is considered, is preferable.

The knowledge about typical vocabulary development in bilingual children is limited, which is why bilingual children incorrectly might be diagnosed with language impairment. The aim of this study is to investigate the Swedish vocabulary of 4- and 7-year-old bilingual Swedish-Turkish children via the vocabulary test Cross-linguistic Lexical Task (CLT). The assessment has been carried out earlier within the project BiLI-TAS and included 52 children, equally distributed over the two age groups, who both understood and spoke Swedish and Turkish. The test included both production and comprehension of nouns and verbs. The authors of this thesis have analysed the incorrect answers given by the children in the production part of the vocabulary test. The responses were categorised through an elaborated category system to map out the word knowledge of the children in detail. The emphasis of the study was on the qualitative analysis, although a quantitative analysis was also made of all parts of the test. The results of the quantitative analyses showed that the 7-year-old children had a higher result (96,6 points) than the 4-year-old children (67,5 points) on all parts of the test (120 points in total). The difference between the age groups was significant. Both age groups achieved higher results when nouns were tested than when verbs were. This difference was small but significant. One third of the participants got equal or higher results in the verb part than in the noun part of the test. The results of the qualitative analysis showed that the younger children more often than the older children used alternative ways to express themselves than through the Swedish language (they used Turkish or gestures). The older children more often chose to not give any response or to make a circumlocution or invent a new word. Both age groups made more taxonomic errors (e.g. bird instead of the target word owl) than thematic associations (e.g. paint instead of the target word paintbrush), which suggests that the syntagmatic-paradigmatic shift begins earlier than other studies have shown (Holmström, Salameh, Nettelbladt, & Dahlgren Sandberg, 2016; Namei, 2004). However, the 7-year-old children made more taxonomic errors than the 4-year-old children. The conclusion of this study was that a qualitative analysis of the incorrect answers in a vocabulary test may complement a quantitative analysis by giving information about the children’s word knowledge. This may hopefully give important clues when diagnosing language impairment in the future. Kunskapen kring flerspråkiga barns typiska ordförrådsutveckling är begränsad. Detta gör att flerspråkiga barn riskerar att felaktigt diagnosticeras med språkstörning. Syftet med denna studie är att via ordförrådstestet Cross-linguistic Lexical Task (CLT) undersöka det svenska ordförrådet hos flerspråkiga svensk-turkiska 4- och 7-åringar. Testningen har genomförts tidigare inom projektet BiLI-TAS och omfattade 52 barn, jämnt fördelade över de två åldersgrupperna, som både talade och förstod svenska och turkiska. Testet omfattade såväl förståelse som produktion av både substantiv och verb. Författarna till denna uppsats har analyserat de inkorrekta svar som barnen gett i produktionsdelen av ordförrådstestet genom att kategorisera dessa efter ett utarbetat kategorisystem för att mer ingående kartlägga barnens ordkunskap. Fokus i studien låg på denna kvalitativa undersökning av barnens felsvar, men även en kvantitativ analys av testets samtliga delar har genomförts. Resultaten av den kvantitativa analysen visade att 7-åringarna fick högre resultat (96,6 poäng) än 4-åringarna (67,5 poäng) på samtliga deltester (totalt 120 poäng). Skillnaden mellan grupperna var signifikant. Båda ålders-grupperna fick också ett litet men signifikant högre resultat på substantivdelarna än på verbdelarna av testet. En tredjedel av alla deltagare fick dock lika höga eller högre resultat på verbdelen av testet. Resultaten av den kvalitativa analysen visade att de yngre barnen oftare än de äldre använde andra sätt att uttrycka sig på än med svenska ord (de använde turkiska eller gester). De äldre barnen valde oftare att inte ge någon respons eller att göra en omskrivning eller nyordbildning. Båda åldersgrupperna gjorde fler taxonomiskt relaterade fel (t.ex. fågel istället för målordet uggla) än tematiska associationer (t.ex. måla istället för målordet pensel), vilket tyder på att det syntagmatisk-paradigmatiska skiftet inleds tidigare än vad andra studier visat (Holmström, Salameh, Nettelbladt, & Dahlgren Sandberg, 2016; Namei, 2004). Det förekom dock fler taxonomiskt relaterade felsvar hos 7-åringarna jämfört med hos 4-åringarna. Slutsatsen i denna studie var att en kvalitativ analys av felsvaren i ett ordförrådstest kan komplettera en kvantitativ analys genom att ge information kring barnens ordkunskap. Detta kan förhoppningsvis ge ledtrådar vid diagnosticering av språkstörning i framtiden.