Barnsexturism kännetecknas av ojämlikhet mellan den utvecklade och underutvecklade delen av världen. Barnsexturisterna är oftast västerländska män som reser till utvecklingsländer länder för att utnyttja barn. Det har dock sedan länge funnits såväl folkrättsligt bindande överenskommelser som juridiskt bindande lagar mot barnarbete och sexuellt utnyttjande av barn. Det till trots utnyttjas tre miljoner barn årligen inom barnsexturismindustrin. Många av utvecklingsländerna präglas nämligen av dysfunktionalitet såsom korruption och bristfällig tillämpning av de befintliga lagarna. Med anledning av det samt att många länders regeringar negligerar problemet har det globala nätverket ECPAT växt fram. En del av deras arbete är att påverka såväl regeringar världen över som olika företag att ta ansvar för problemet. ECPAT Sverige har exempelvis utvecklat Uppförandekoden för researrangörer mot barnsexhandel (Uppförandekoden) och kampanjen ”Jag fegar inte ur”, vilken involverar svenska resebyråer i arbetet. Syftet med såväl Uppförandekoden som ”Jag fegar inte ur” är att informera allmänheten om problemet. Eftersom det vanligen är allmänheten som bevittnar barnsexturism är det även de som har möjlighet att anmäla förövarna och därmed motverka efterfrågan. Både Uppförandekoden och ”Jag fegar inte ur” präglas dock av bristande engagemang från många av de deltagande företagen, vilket är till barnsexturisternas fördel. För att motverka barnsexturisternas maktposition över sina offer och därmed bidra till något mer jämlik värld krävs det att företagen blir mer benägna att informera sina kunder samt att allmänheten blir mer villiga att anmäla förövarna.

<p>Barnsexturism kännetecknas av ojämlikhet mellan den utvecklade och underutvecklade delen av världen. Barnsexturisterna är oftast västerländska män som reser till utvecklingsländer länder för att utnyttja barn. Det har dock sedan länge funnits såväl folkrättsligt bindande överenskommelser som juridiskt bindande lagar mot barnarbete och sexuellt utnyttjande av barn. Det till trots utnyttjas tre miljoner barn årligen inom barnsexturismindustrin. Många av utvecklingsländerna präglas nämligen av dysfunktionalitet såsom korruption och bristfällig tillämpning av de befintliga lagarna. Med anledning av det samt att många länders regeringar negligerar problemet har det globala nätverket ECPAT växt fram. En del av deras arbete är att påverka såväl regeringar världen över som olika företag att ta ansvar för problemet. ECPAT Sverige har exempelvis utvecklat Uppförandekoden för researrangörer mot barnsexhandel (Uppförandekoden) och kampanjen ”Jag fegar inte ur”, vilken involverar svenska resebyråer i arbetet. Syftet med såväl Uppförandekoden som ”Jag fegar inte ur” är att informera allmänheten om problemet. Eftersom det vanligen är allmänheten som bevittnar barnsexturism är det även de som har möjlighet att anmäla förövarna och därmed motverka efterfrågan. Både Uppförandekoden och ”Jag fegar inte ur” präglas dock av bristande engagemang från många av de deltagande företagen, vilket är till barnsexturisternas fördel. För att motverka barnsexturisternas maktposition över sina offer och därmed bidra till något mer jämlik värld krävs det att företagen blir mer benägna att informera sina kunder samt att allmänheten blir mer villiga att anmäla förövarna.</p>

Tidigare forskning har visat på att länder vars export till stor del utgörs av råvaror riskerar att ha en lägre ekonomisk utveckling. Detta på grund av ett ofördelaktigt prisförhållande där priset stiger snabbare för tillverkade varor än vad det gör för råvaror. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det finns något samband mellan råvaruexport och ekonomisk utveckling. Därför genomförs att antal regressionsanalyser i paneldata som inkluderar exportdata från 45 länder, med stor geografisk och ekonomisk spridning, under tidsperioden 2001–2020 för att se hur korrelationen ser ut mellan andelen av exporten som utgörs av råvaror och variabler som anses representera ekonomisk utveckling, det vill säga BNP- och löneökning. Resultatet påvisar ett tydligt samband mellan råvaruexport och BNP-tillväxt, som blir ännu starkare när en regression genomförs med laggade variabler, vilket skulle kunna peka mot en kausalitet. Analysen visar dock att det inte verkar finnas något samband mellan råvaruexport och löneökning. / Earlier studies have shown that countries whose export is highly dependent on primary goods tend to show slower economic development. That is because of disadvantageous terms of trade where prices are rising faster for manufactured goods than primary goods. The purpose of this paper is therefore to examine if there is a relationship between primary export and economic development. Therefore, a number of regressions are performed with panel data that include export data from 45 countries, with a large geographic and economic distribution, during the time period 2001–2020 to see what the correlation looks like between the share of exports that is made up by primary goods and variables that represent economic development, namely GDP growth and wage increase. The result demonstrates a clear correlation between primary exports and GDP growth, which become even clearer when a regression is performed with lagged variables, which could indicate causality. However, the analysis does not seem to show a correlation between primary exports and wage increases.