För att minska osäkerheten och risken för ånger återskapar individen, enligt Differentierings- och konsolideringsteorin, beslutsproblemet mentalt till fördel för det valda alternativet. Föreliggande studie syftade till att undersöka beslutsfattande och hur individer löser beslutskonflikter i ett medicinskt prioriteringsbeslut. Konsolidering efter information om experters åsikter samt konsolidering i relation till ångestnivå och abstraktionsgrad undersöktes. Efter information i VAS-skalor om två patientfalls objektiva fakta beslutade 66 undersökningsdeltagare vem som skulle prioriteras för operation. Experters olika beslut delgavs undersökningsdeltagarna som fick i uppgift att återskapa objektiva fakta om patienterna. De 47 som prioriterade den kvinnliga patienten och som vidhöll sina beslut visade att förvrängning av objektiva fakta användes för att konsolidera tidigare beslut. Signifikant skillnad påvisades inte efter påverkan av experter och inget signifikant samband fanns mellan konsolideringseffekt och abstraktionsgrad. Ett negativt samband uppmättes för ångest och konsolidering, där högre ångestnivå korrelerade med lägre konsolideringseffekt och där den högre ångestnivån antogs påverka konsolideringen.

Beslutskonsolidering är en process som sker i beslutsfattarens huvud och innebär att det valda alternativet fortsätter att särskiljas från övriga alternativ även efter att beslutet fattats. Detta kan ske genom att den subjektiva värderingen av fakta förändras eller genom att minnet av själva fakta förändras. Studiens syfte var att undersöka om beslutskonsolidering uppstår hos en individ även när denne själv inte fattat beslutet. I en beslutssituation mellan två bostäder fick hälften av de 196 deltagarna välja bostad själva medan hälften informerades om vilken bostad deras partner valt. Effekten av beslutskonsolidering bedömdes för båda grupperna genom att mäta hur mycket deltagarna förvrängt fakta till vald bostads fördel. Studien gav ej signifikanta effekter, dock var effekterna hos gruppen med partners val närmre signifikansnivån. En för kort tid mellan studiens presentationsfas och återgivningsfas tros vara anledningen till avsaknaden av signifikanta konsolideringseffekter.