Uppsatsen visar på den situation som en kulturorganisation befinner sig i, vilket är en ständigt pågående legitimitetsprocess och på en marknad med flera olika intressenter. Legitimitet uppstår i samband med en rad olika aktiviteter. Vi får här följa hur kulturorganisationer på flera olika sätt arbetar med att uppnå legitimitet och vad som egentligen är legitimitetsskapande. Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för oss och läsaren hur kulturorganisationer hanterar den tvådelade marknaden för att uppfattas som legitima av bidragsgivarna, vilket för kulturorganisationer påverkar möjligheten till få tillgång till stödresurser. Vi avser även visa på problem som bidragsgivarnas sätt att mäta kulturorganisationernas verksamhet på innebär och ge förslag till förändringar.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som har lett till att relationen mellan välgörenhetsorganisationer och bidragsgivande företag har stärkts. Vidare studeras orsakerna bakom ökningen av både antalet välgörenhetsorganisationer och av antalet bidragsgivande företag under de senaste åren.   Teori: Teorin utgår från interaktionsmodellens fyra huvudgrupper; interaktionsprocessen, parternas egenskaper, omgivningen i vilken interaktionen äger rum och atmosfären som påverkar eller påverkas av interaktionen.   Slutsats: Faktorer som stärkt relationen mellan välgörenhetsorganisation och bidragsgivare är främst det ömsesidiga beroende som utvecklats mellan parterna samt att det tidigare ensidiga utbyte ersatts av ett gemensamt samarbete där båda parter strävar efter att uppnå samma mål. Den ökade medvetenheten om CSR i samhället har lett till en stärkt vilja hos företag att involvera sig i och utveckla samarbeten med välgörenhetsorganisationer.