Studien syftar till att identifiera bilreducerande styrmedel som har implementerats i den nyskapade stadsdelen Rosendal i Uppsala kommun. Vidare syftar arbetet till att analysera olika faktorer som bidrar till att identifierade styrmedel potentiellt kan implementeras i traditionella stadsdelar.   Kommunens och de privata aktörernas perspektiv utforskas genom en kvalitativ semi-strukturerad intervjumetod. För identifierandet av de olika styrmedlen som använts i Rosendal intervjuas fyra respondenter som varit med vid skapandet av stadsdelen. Avslutningsvis analyseras traditionella stadsdelar genom en gruppintervju där tre respondenter anställda på Uppsala kommun ingår.  Studiens resultat åskådliggör administrativa, ekonomiska samt informativa styrmedel som har föranlett till bilreducerande åtgärder. Cykelhus på markplan, gratis medlemskap i bil- och cykelpool, smala gator med delat utrymme samt valarkitektoniska åtgärder genom placering av parkeringshus i stadsdelens perifera områden som innebär att individer måste transportera sig längre för att ha åtkomst till bil är exempel på några vidtagna åtgärder. Studiens resultat indikerar även att bilreducerande åtgärder är komplexa i traditionella stadsdelar eftersom kommunen inte har rådighet över kvartersmark där de inte är huvudman vilket är vanligt i dessa stadsdelar. Resultatet påvisar även kommunala ingrepp i traditionella stadsdelar gällande bilreducernade i form av förtätning, reglering av parkeringspriser, omvandling av det fysiska rummet samt användandet av indirekta styrmedel som vägleder privata aktörer i en bilreducerande riktning.