Diagnosen språkstörning är en diagnos som till dags datum ter sig vara relativt okänd. Syftet med denna studie är utöka kunskapen om speciallärares/specialpedagogers roll i arbetet och samverkan med/kring elever med diagnosen språkstörning. 12 speciallärare/specialpedagoger verksamma inom förskoleklass och årskurs 1-3 intervjuades utifrån följande frågeställningar: Hur beskriver specialpedagoger och speciallärare diagnosen språkstörning? Hur beskriver de sitt arbete med och sin samverkan kring elever med diagnosen språkstörning? Vilka gynnsamma faktorer beskrivs av speciallärarna och specialpedagogerna, samt vilka svårigheter och utmaningar har iakttagits när de arbetar med och samverkar kring elever som har en språkstörningsdiagnos?  Studien har en kvalitativ ansats och det insamlade materialet analyserades utifrån Bronfenbrenners bioekologiska systemteori samt olika specialpedagogiska perspektiv. Resultatet visade på en bred samverkan på många plan ute i skolverksamheterna för att kunna stötta eleverna med språkstörning och ge dem en fungerande skolgång med god språklig utveckling. Speciallärare och specialpedagoger fyller en viktig funktion i denna samverkan. Det visade sig också att regionernas och kommunernas logopeder inte samverkar med skolans speciallärare och specialpedagoger i tillräcklig omfattning, och att respondenterna önskar mer stöd ifrån logopeder. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning.