Syftet i denna studien var att ta fram en metod för att simulera spricktillväxt i enbiologisk vävnad med hjälp av FEM programmet COMSOL. Målet är att ta undersökaom COMSOL är lämpligt för sådana simuleringar samt att parametrarna som togsfram med metoden ska kunna användas för ytterligare simulationer av sammamaterial. Med COMSOL simulerades en biologisk vävnad som dras isär, där olika parametrarundersöktes. Utgångspunkten var en experimentell studie som gjorts på grisvävnad.Stora deformationer hindrade användningen av linjära beräkningar, och iställetkrävdes icke-linjära metoder. Tre olika hyperelastiska modeller jämfördes för deninitiala töjningen av materialet, och för spricktillväxten användes kohesiva zoner medtvå olika former på TSL, T raction separation law. För de hyperelastiska egenskapernasimulerades Neo-Hookean, Mooney-Rivlin och Yeoh modellerna. För spricktillväxtenanvändes en Bilinjär och en expontential TSL, båda är energibaserade. Resultaten visade att metoden är lovande men inte fullständig för att simulerabiologiska vävnader. Neo-Hookeans och Mooney-Rivlins hyperelastiska modellerräckte ej för att simulera uttöjningen, medan Yeohs modell med parametervärdenC10 = 0.21 M P a, C20 = 0.08 M P a och C30 = 0.1 M P a såg lovande ut. För TSLstod det klart att en exponentiell form passade det givna datan bäst. För simuleringenav spricktillväxten är det tre värden som ska överensstämma med det givna datan.Max lasten, förskjutningen vid begynnelse av spricktillväxt och förskjutningen vidtotalkollaps. Med de första två värden rätt var det inte möjligt, med denna modellen,att få rätt värde vid total kollaps.

The goal of this project was to evaluate the viability of a mass-spring-damper based model for modeling of biological tissue. A method for automatically generating such a model from data taken from 3D medical imaging equipment including both the generation of point masses and an algorithm for generating the spring-damper links between these points is presented. Furthermore, an implementation of a simulation of this model running in real-time by utilizing the parallel computational power of modern GPU hardware through OpenCL is described. This implementation uses the fourth order Runge-Kutta method to improve stability over similar implementations. The difficulty of maintaining stability while still providing rigidness to the simulated tissue is thoroughly discussed. Several observations on the influence of the structure of the model on the consistency of the simulated tissue are also presented. This implementation also includes two manipulation tools, a move tool and a cut tool for interaction with the simulation. From the results, it is clear that the mass-springdamper model is a viable model that is possible to simulate in real-time on modern but commoditized hardware. With further development, this can be of great benefit to areas such as medical visualization and surgical simulation. / Målet med detta projekt var att utvärdera huruvida en modell baserad på massa-fjäderdämpare är meningsfull för att modellera biologisk vävnad. En metod för att automatiskt generera en sådan modell utifrån data tagen från medicinsk 3D-skanningsutrustning presenteras. Denna metod inkluderar både generering av punktmassor samt en algoritm för generering av länkar mellan dessa. Vidare beskrivs en implementation av en simulering av denna modell som körs i realtid genom att utnyttja den parallella beräkningskraften hos modern GPU-hårdvara via OpenCL. Denna implementation använder sig av fjärde ordningens Runge-Kutta-metod för förbättrad stabilitet jämfört med liknande implementationer. Svårigheten att bibehålla stabiliteten samtidigt som den simulerade vävnaden ges tillräcklig styvhet diskuteras genomgående. Flera observationer om modellstrukturens inverkan på den simulerade vävnadens konsistens presenteras också. Denna implementation inkluderar två manipuleringsverktyg, ett flytta-verktyg och ett skärverktyg för att interagera med simuleringen. Resultaten visar tydligt att en modell baserad på massa-fjäder-dämpare är en rimlig modell som är möjlig att simulera i realtid på modern men lättillgänglig hårdvara. Med vidareutveckling kan detta bli betydelsefullt för områden så som medicinsk bildvetenskap och kirurgisk simulering.