Skogsbruk är, och har under lång tid varit, en viktig resurs i Sverige. Ett hårt brukande av skogen med inriktning på hög tillväxt och lönsamhet har medfört att senaste århundradenas skogsbruk har utarmat den biologiska mångfalden. Idag är miljömedvetenheten större och många skogsägare certifierar sin skog. I certifieringen ingår att lämna miljöhänsyn i form av exempelvis högstubbar, torrträd och naturvärdesträd som ger livsmöjligheter till en stor mängd organismer. Frågan jag ställer mig är huruvida skogsbruksmetoderna verkligen förändras genom denna certifiering och om de biologiska värdena verkligen ökar. I projektet har jag inventerat kommunägda skogsbestånd i Sala, som avverkats före och efter att certifieringen infördes samt gallringar som gjorts efter certifieringen. Det visar sig att certifieringen har påverkat, man har blivit mer medveten om de biologiska värdena i skogen. I brukandet av skogen skapar man högstubbar, lämnar torrträd och naturvärdesträd i en större utsträckning än tidigare. I och med arbetet med att uppfylla certifieringskraven medverkar man även till att uppfylla två av delmålen i miljömålet Levande Skogar.