Bakgrund: Att drabbas av livshotande blodsjukdom medför ett sjukdomslidande som ofta upplevs som främmande. För att hjälpa en person med livshotande blodsjukdom att uppleva välbefinnande behövs kunskap utifrån människans livsvärld, vad människan "mår bra" av och utifrån vilket sammanhang människan får näring. Saknas denna kunskap får den drabbade personen sämre förutsättningar för hälsoprocessen, vilket kan leda till onödigt lidande. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur en person kan uppleva välbefinnande trots sjukdomslidande, med exempel från tre livshotande blodsjukdomar. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ induktiv ansats baserad på självbiografier. En manifest kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: Att uppleva stöd från familj, vänner och de utomstående var betydelsefullt för upplevt välbefinnande. Att kämpa mot sjukdomen utifrån optimistiskt förhållningssätt genom kämparanda möjliggjorde att försoning med sjukdomslidandet kunde ske genom acceptans mot livets nya förutsättningar som sjukdomen medförde. Slutsats: För att den drabbade personen med livshotande blodsjukdom ska kunna uppleva välbefinnande behöver den unika livsvärlden beaktas utifrån en helhet för att se det sjukdomslidande den livshotande blodsjukdomen medför, att utgå från den drabbade personen i sitt sammanhang med unika upplevelser, erfarenheter och uppfattningar.

Bakgrund Sjuksköterskans roll i vårdandet av patienter med maligna blodsjukdomar är utmanande då sjuksköterskan ska stötta patienten genom både diagnos och behandling. Personcentrerad omvårdnad gör att patienten lär sig om sjukdomen och blir delaktig i behandlingen. Syfte Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med maligna blodsjukdomar. Metod Arbetet utformades som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av metodologi som används vid systematiska litteraturstudier, med fokus på sjuksköterskors erfarenheter. Databaserna CINAHL och PubMed användes och sju artiklar publicerade 2013–2023 sammanställdes. Resultat Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter med maligna blodsjukdomar belystes via kategorierna Kommunikation och Utmaningar för sjuksköterskor samt underkategorierna Kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter, Kommunikationinom vårdteamet, Emotionell påverkan, Överlevnadsvård och Palliativ vård vid maligna blodsjukdomar. Slutsats Sjuksköterskorna upplevde kommunikation som viktig del i vårdandet av patienter med maligna blodsjukdomar i relation mellan sjuksköterskor-patienter samt sjuksköterskor vårdteamet. Sjuksköterskorna upplevde även att det var lätt att bli emotionellt påverkad i arbetet. Hantering och utförande av överlevande- och palliativ vård var en utmaning för sjuksköterskorna som arbetade med patienter som har diagnostiserats med maligna blodsjukdomar. / Background Nurse's role in caring for patients with malignant blood disorders is challenging. Nurses must support the patient through a diagnosis and the course of treatment. Person-centred care means that the patient learns about the disease and becomes involved in thetreatment. Aim The aim is to describe nurses` experiences of caring for adult patients with malignant blood diseases. Method This review was made with a methodology similar to ones used in systematic reviews with a focus on nurses` experience. The databases CINAHL and PubMed were used. Seven articles were found. The included articles in the results were published between 2013–2023. Results Nurses' experiences of caring for patients with malignant blood diseases were highlighted by the categories Communication and Challenges for nurses and the subcategories Communication between nurses and patients, Communication within the care team, Emotional impact, Survival care and Palliative care for malignant blood diseases. Conclusions Nurses experienced communication as an important part in the care of patients with malignant blood diseases in the relationship between nurses-patients and the nurses-care team. Nurses also felt that it was easy to be emotionally affected at work. Management and delivery of survivorship and palliative care was a challenge for nurses working with patients diagnosed with blood malignancies.

Bakgrund: Barn som genomgår en allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) på grund av cancer eller blodsjukdom vårdas inneliggande i genomsnitt 53-61 dagar. Under vårdtiden är barnen skyddsisolerade i ett rum med vårdnadshavare och begränsade sociala interaktioner. Barns utveckling är omvälvande och pågår parallellt med att barnet växer och utvecklas i samspel med omvärlden. Barnsjuksköterskan anses ha en väsentlig roll i att främja barncentrerad vård och barnets rättigheter. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av hur en allogen stamcellstransplantation påverkar barns utveckling. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer utfördes med åtta legitimerade sjuksköterskor vid barnavdelningen för blod- och tumörsjukdomar vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att analysera materialet från intervjuerna, där resultatet presenterades i två huvudkategorier och tio subkategorier. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att barnens utveckling påverkades av att vara isolerade under en längre tid. Barnets sociala interaktioner begränsades vilket bidrog till en ökad ensamhet och ett större ansvar lades på sjuksköterskan samt vårdnadshavaren. Det framkom att sjuksköterskorna arbetade med olika hjälpmedel för att göra barnen delaktiga i vården. Sjuksköterskorna arbetade i ett multiprofessionellt team för att involvera, förbereda och aktivera barnen under vårdtiden. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att barnets utveckling påverkas vid en allogen HSCT. Barncentrerad vård och att göra barnen delaktiga upplevdes ha en positiv påverkan för utvecklingen. Resultatet visar att sjuksköterskan har en betydande roll för barnens utveckling.