Inledning: År 2013 var 98 procent av all information digitalt lagrad. Idag är arbetsprocessen för redovisning mer och mer digital. Lagstiftningen kring redovisning är utformad som en ramlag och öppen för tolkning. Eftersom lagstiftningen är 20 år gammal och företag kan idag ha nya förutsättningar som e-faktura och digitala bokföringssystem råder det en osäkerhet hur Bokföringslagen ska tolkas.   Syfte: Syftet med vår uppsats är att ge en aktuell bild av hur företag praktiskt hanterar verifikationer och vilken betydelse det kan ha för bevisvärdet om det är original eller kopia. Förväntningarna på uppsatsen är att det ska leda till mer klarhet i lagringen av dokument för de som arbetar med redovisningen   Metod: Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi har intervjuat 5 personer som på något sätt kommer i kontakt med verifikationer. De personerna vi intervjuade är konfidentiella och vi valde därför att benämna de till deras yrkesroller.  Resultat: Resultatet visar att praktiker sparar sina verifikationer i samma format som de kommer till företaget. De flesta praktiker ser en fördel och effektivisering i att använda sig av digitalt lagrade verifikationer. Däremot tvingar lagstiftningen att pappersfakturor måste sparas i sju år. Det är framförallt med en extern part som ett original blir mer betydelsefullt.

<p>Från och med 1 januari 2007 gäller nya och förenklade redovisningsregler som stadgar att alla verksamheter ska avsluta sina räkenskaper med ett årsbokslut eller en årsredovisning. Mindre företag har dessutom möjligheten att använda ett förenklat årsbokslut. För enskilda näringsidkare finns en vägledning utgiven av Bokföringsnämnden i syfte att ge en överskådlig beskrivning av de nya reglerna och deras tillämpning. En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut ska använda sig uteslutande av reglerna i denna vägledning.</p><p>Anledningen till att reglerna ändrades var enligt propositionen att det tidigare regelverket var komplicerat och svårt att överblicka. De nya reglerna i bokföringslagen som stadgar att bokslutsskyldighet nu gäller alla bokföringsskyldiga, syftar till att förenkla redovisningen för de allra minsta verksamheterna. Arbetsbördan och kostnaderna ska dock inte öka i samband med de nya reglerna, enligt propositionen till lagen. Nu utvecklas också en kategorisering av företag i Sverige för att ytterligare förenkla redovisningen. Den första kategorin K1 innefattar bland andra enskilda näringsidkare och det är denna företagsform och de tillhörande reglerna som behandlas i uppsatsen.</p><p>Problemet med de nya reglerna i bokföringslagen är att veta om de verkligen medför en förenkling för de enskilda näringsidkarna och om denna vägledning är tillräcklig som manual. Eftersom propositionen säger att arbetsbörda och kostnader inte kommer att öka är frågan därför också om detta stämmer. Syftet med uppsatsen är således att undersöka vad redovisningskonsulter har för uppfattning om de nya reglerna och vad de tror att konsekvenserna blir.</p><p>Vår undersökning baserades på en kvalitativ metod där vi intervjuade fyra respondenter, som dagligen arbetar med bland annat redovisningsfrågor. I det empiriska material vi genom intervjuerna fick fram kunde vi utläsa att de flesta respondenter uppfattar syftet med ändringarna i bokföringslagen som bra, men att de ändå inte kommer att medföra någon större förenkling för enskilda näringsidkare. Respondenterna tror också att reglerna kommer att medföra mer arbete och större kostnader för näringsidkaren, eftersom fler näringsidkare kommer att behöva söka hjälp. Respondenterna tycker heller inte att vägledningen är förståelig för någon som inte har ekonomisk utbildning och att den därför inte kommer att vara till hjälp för den enskilde näringsidkaren.</p>

Från och med 1 januari 2007 gäller nya och förenklade redovisningsregler som stadgar att alla verksamheter ska avsluta sina räkenskaper med ett årsbokslut eller en årsredovisning. Mindre företag har dessutom möjligheten att använda ett förenklat årsbokslut. För enskilda näringsidkare finns en vägledning utgiven av Bokföringsnämnden i syfte att ge en överskådlig beskrivning av de nya reglerna och deras tillämpning. En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut ska använda sig uteslutande av reglerna i denna vägledning. Anledningen till att reglerna ändrades var enligt propositionen att det tidigare regelverket var komplicerat och svårt att överblicka. De nya reglerna i bokföringslagen som stadgar att bokslutsskyldighet nu gäller alla bokföringsskyldiga, syftar till att förenkla redovisningen för de allra minsta verksamheterna. Arbetsbördan och kostnaderna ska dock inte öka i samband med de nya reglerna, enligt propositionen till lagen. Nu utvecklas också en kategorisering av företag i Sverige för att ytterligare förenkla redovisningen. Den första kategorin K1 innefattar bland andra enskilda näringsidkare och det är denna företagsform och de tillhörande reglerna som behandlas i uppsatsen. Problemet med de nya reglerna i bokföringslagen är att veta om de verkligen medför en förenkling för de enskilda näringsidkarna och om denna vägledning är tillräcklig som manual. Eftersom propositionen säger att arbetsbörda och kostnader inte kommer att öka är frågan därför också om detta stämmer. Syftet med uppsatsen är således att undersöka vad redovisningskonsulter har för uppfattning om de nya reglerna och vad de tror att konsekvenserna blir. Vår undersökning baserades på en kvalitativ metod där vi intervjuade fyra respondenter, som dagligen arbetar med bland annat redovisningsfrågor. I det empiriska material vi genom intervjuerna fick fram kunde vi utläsa att de flesta respondenter uppfattar syftet med ändringarna i bokföringslagen som bra, men att de ändå inte kommer att medföra någon större förenkling för enskilda näringsidkare. Respondenterna tror också att reglerna kommer att medföra mer arbete och större kostnader för näringsidkaren, eftersom fler näringsidkare kommer att behöva söka hjälp. Respondenterna tycker heller inte att vägledningen är förståelig för någon som inte har ekonomisk utbildning och att den därför inte kommer att vara till hjälp för den enskilde näringsidkaren.